Ytterligheter

Många stunder är jag glad, och känner mig stark. Och jag måste verkligen, och återigen säga att mitt företag Healing nära Dig lyfter mig så mycket🙏Jag älskade att skriva manus också, men det är ett ensammare, trögare och mer ensidigt arbete. Även om det till slut blir ganska många sidor;) Min verksamhet som healer delar jag med andra. Genom att jag utför healing, men också alla jag interagerar med, och får gensvar av.

Jag är verkligen tacksam över att jag hittat det! Men så händer något, kanske inte ens något stort, och så brister jag. Häromdagen vågade jag för första gången på ett litet tag släppa ut våra små kaniner i deras hage. De är såna rymmare…Men nu stod jag tålmodigt där och passade de små liven när de glada sprang runt. Skulle bara gå in och hämta lite vatten. Stämningen inomhus var lugn, och jag funderade på att hälla upp ett glas vin. Och så rymde båda två! Varvid jag, maken och två av barnen sprang runt i en kvart i skymningen och duggregnet med andan i halsen. Vår yngsta med tårar i ögonen. Allt gick bra, men efter det var mitt humör förstört. Jag var så arg på kaninerna att det knöt sig i bröstet, och det släppte inte.

Och förra veckan fick ett av barnen, som sällan blir arg, ett fruktansvärt utbrott. Och jag förstår det. Det är jobbigt, och orättvist att ofta hamna i skymundan, för att andra inte kan tänka sig att ta ett steg åt sidan. Inte ens förstår att man bör göra det ibland. Den kvällen blev jag inte arg. Jag blev ledsen. Jag började gråta, och kunde inte sluta. Jag var så ledsen att jag knappt kunde andas, och det kramade otäckt i bröstet. Ibland blir jag rädd att all stress ska ställa till det riktigt allvarligt för mig. Samtidigt som jag tänker i riktigt mörka stunder att det inte skulle göra något. Jag har kämpat så länge, och så mycket i mitt liv, att om det skulle ta slut, har jag verkligen gjort vad jag kunnat.

Andra dagar, stunder, timmar, minuter är jag tacksam. Över allt som funkar. Över att vi bor här, i Sverige. Att vi har tak över huvudet, att ingen i familjen är livshotande sjuk, att barnen har vänner. Att jag och min mans äktenskap känns stabilt. Och att allt nog ska ordna sig, trots allt❤️Ytterligheter, det är det framför allt mycket av nu, känner jag. KRAM!