Blogg
Jular man helst vill glömma
Har lovat att berätta om jular som varit mindre bra. Jular som rent ut sagt varit mer eller mindre katastrof. Absolut inte skrivet för att sänka någon. Mer för att skapa en känsla av samhörighet med dig som har en riktig skitjul. Och en total motvikt till alla harmoniska inlägg på sociala medier. Samtalet man…
Vi blir helare av att dela
Detta blir kortare än vad jag tänkt, för jag är så inne i manus Vårmörker. I sista inlägget berättade jag att en släkting pratat med mig om tacksamheten över att hans tonåringar hängde mycket med kompisar. Det sista man vill är ju att de ska sitta instängda ensamma på rummet, sa han. Men just det…
Glöggmys, ångest och inlåst svärfar
Det ser så gemytligt ut, vårt glöggmys i lördags. Och det var det! En av anledningarna till att jag föreslog denna nya tradition är för att vi har mycket att glädja oss åt just nu. Men så har det verkligen inte varit alla år. Vet att vi är långtifrån ensamma om svårigheter, och det är…
Röda hjärtan och hopp i december
Ofta väljer jag att vara väldigt personlig här på bloggen. Det är sådan jag är, även ute i vanliga livet. Eftersom jag inte skriver anonymt kan jag naturligtvis inte skriva om allt, speciellt inte när det kommer till barnen. Men jag försöker ändå dela så mycket jag kan därför att jag, efter antal års bloggande,…
Lyckan i en kopp kaffe
I går morse bar det av till sjukhuset för att göra kontraströntgen på hjärtat. Syftet är att kolla in kranskärlen så att de inte är för trånga. En av restriktionerna var att jag inte fick köra bil första dygnet efteråt, och en annan att jag inte fick dricka kaffe på morgonen. Så äldste sonen skjutsade…
Skakigt
Julbelysningen utomhus kom på plats i går, en blygsam variant men vår första någonsin, så vi är nöjda. Och i morse kom asfaltsläggarna till vår gata, och lastbilen som anlände först såg också ut att vara pyntad. I morgon ska granen inhandlas, och jag som började putsa fönster redan i oktober tycker att städningen hemma…
Normal?
Jag har aldrig varit normal, och vem är det egentligen? Men helgen har ändå gått i normalitetens tecken. I lördags kväll spelade vi Skitgubbe med en normal kortlek. Och så söndagspromenaden, även den helt normal. Lite julhandling blev det också, bl. a. i affären Normal: Jag har skrivit en del om att jag är nedstämd,…
Att välja sockerkaka
Förra veckan berättade jag att jag var nedstämd, men också att jag bestämt mig för att inte bara omfamna och acceptera, utan om möjligt försöka vända på det. Här är några exempel: Även yngsta var låg en dag. Då åkte vi hux flux till stan. Hon hittade en vinterjacka, och så köpte vi julklappar. Att…
Ett stycke ur Vårmörker
Som lovat i förra inlägget kommer här ett stycke ur manus Vårmörker, som jag skriver på nu. I detta kapitel har Lina just svängt in på familjens uppfart, och upptäckt att ytterdörren står vidöppen trots att ingen är hemma. Det är senvinter, mörkret håller på att falla och huset ligger ensligt utanför byn. ”Varför ska…
När lågvädret drar in…
”Bit i hop som du brukar göra”, sa hon, och två minuter senare stirrade två tandläkare dystert in i min mun. Tydligen har jag ett otroligt dåligt bett, hårt t.o.m. när jag inte upplever att jag biter i hop. Djupgående saxbett. Inte konstigt att jag fått dra ut två tänder i höstas, konstaterades det. Men…
Något gick fel. Ladda om sidan och/eller försök igen.
Följ min blogg
Få nytt innehåll direkt till din inkorg.
Mitt liv 