Allt är inte guld som glimmar, men…

…de allra flesta kan helt klart få sitt liv att skimra mer. Ett enkelt, och kanske det bästa(?) är att ta vara på ögonblicken och stunderna vi tycker om. Inte bara låta dem passera obemärkt, utan tvärtom, hålla kvar dem.

Är det dumt av mig att skriva att det är enkelt? Ja, kanske. Det krävs både medvetenhet och träning. Men det är så värt det!

Det sista har jag upptäckt att kalla bad får mig att vara här och nu. Likaså mitt skrivande, och när jag läser i sängen om kvällarna.

Hoppas att du som kikar in här har dina passioner som får dig att känna dig lycklig, och mindful, det har du säkert.

Ett annat sätt att ta vara på livet är att vandra bakåt i tiden. Förra veckan kom sista årets bilder på posten, och nu har de satts in i album. Jisses, vilket jobb, för jag gör barnens album också och året har innehållit resor, en bal, studenten och massa vardag förstås. Jag älskar att försöka fånga kärnan i allas vardag. Därför har barnen även bilder på sina skolor, på gymet, och naturligtvis sina rum, vänner, hur vårt hus ser ut, antal kaniner, släkten såklart o.s.v. i all oändlighet… Jag är helt matt efter allt dokumenterande, men nöjd! Här är några foton från senaste nyårsafton i vårt album.

Syrran med familj bjöd oss till stugan de hyrt och det hade vi nog kommit ihåg, i några år. Men hade jag inte haft bilderna hade det förmodligen fallit bort att jag var extra glad att jag var vegetarian eftersom jag fick en ljuvlig kantarellpasta kryddad med saffran, medan de andra fick en rätt med köttfärs. Eller att det kom ett tunt snötäcke under kvällen, och att marschallerna lyste så fint på trappen. Samt att vi spelade julklappsspelet. När yngsta såg bilden när vi spelade (inte med här) sa hon genast: Åh, nu minns jag. Simon fick allt godis. Kontentan är att stunder, ögonblick och minnen betyder så mycket. Även de som inte glittrar😉