Nu när jag kommit igång med skrivandet på manus Vårmörker händer det att jag inte vill åka till jobbet (som jag f.ö. ofta kallar min fristad eftersom det är jobbigt hemma).
Men i dag var arbetsdagen efterlängtad och det berodde just på skälet jag nämnde ovan.
Morgonen började med att jag blev utskälld för att ett av barnen var förkyld och inte kunde gå till skolan, och den andre var sur för att jag inte väckt honom, (trots att han sagt i går att han skulle ställa klockan).
Som mamma till fyra, varav två har NPF-diagnoser är jag väldigt van vid att ta emot massa negativitet och även att ligga lågt, välja mina strider osv. Men sedan jag låg på sjukhus för bröstsmärtor och provsvaren visade att mitt hjärta var stressat, har en del hänt. Naturligtvis har vi pratat med barnen, som visar större hänsyn.
Och jag har förutom att så långt det går undvika konflikter och låta maken ta dem, börjat meditera mer och en del annat. Men jag har också blivit en argare person än förut. T ex har jag äntligen ringt och skällt ut lönekontoret. Och när barnen går igång är mitt tålamod väldigt lågt. När det började storma hemma i går, och maken inte var hemma, gick jag ut på en kvällspromenad.
Som mamma är man så van vid att sätta barnen främst, särskilt när de inte mår bra. Men efter att ha varit inlagd och läkarna talat om för mig att jag måste ta hand om sig själv också och att min stressnivå på lång sikt är farlig, då får något annat träda in. Som tur är har jag maken. Så jag menar inte att barnen ska ha ångest och utbrott själva. Men jag orkar inte mycket just nu.
Det räcker ibland med att någon höjer rösten så drar det ihop sig i bröstet. Helt sjukt, undrar vissa dagar om jag borde söka igen?
Å andra sidan blev mitt hjärta väl undersökt under två dygn i november, så det borde vara lugnt.
KRAM på er, hoppas att ni som kikar in har det bra och inte stressar för mycket🤗
Mitt liv 
Måste helt klart kännas jobbigt för dej, att klara av striderna och samtidigt ligga lågt och inte stressa upp dej… Men kämpa på, ge inte efter, eftersom det är viktigt att också du ska få må bra. Sänder många kämparglödskramar 🤗
GillaGillad av 1 person
Ja, det gör det…Så tack snälla för kramar, betyder mycket🫶🥰
GillaGillad av 1 person
Jo ja… det har sina fördelar att bo själv, som jag gör… Men det skulle jag kanske inte göra om jag hade valet. Och du har valt att ha familj och jag vet ju att du älskar dina barn. BRA att du ändå försöker tänka på dig själv!
Kram!
GillaGillad av 1 person
Jag älskar dem oändligt mycket, det är väl förmodligen mycket det som lett till min skörhet❤️ och visst hör det till, kärleken till barnen är det största i mitt liv, men också det som gör en mest sårbar. Jag har bott själv ungefär fyra år sammanlagt i mitt liv, det var både skönt och ensamt. KRAM🤗
GillaGilla
Det vore nog tomt utan familjen, även om det är stökigt ibland. Blogga kan du väl göra när du känner för det och hoppa över när det blir för mycket. Kanske gott att få ur sig genom att ✍️. Godkväll❤️
GillaGilla
Visst vore det förfärligt tomt utan familjen, det är ju inte dem jag önskar bort❤️Trevlig helg🤗
GillaGilla
Hoppas på lugna och trevliga dagar inför julen. Inte lätt, jag förstår det.
Härlig bild, den med rörelseoskärpan.
GillaGillad av 1 person
Tack, även för förståelse🤗Ja, den bilden blev allt lite magisk. Trevlig helg!
GillaGilla