Jag tänkte skriva om veckan som gått, men upptäcker att det gör mig helt matt. Jag har varit med mamma på en begravningsbyrå. Jag har jobbat, och sovit mer vissa dagar och ingenting andra.
Jag har träffat vänner på restaurang, och vi har haft vänner över på filmkväll. Jag har varit i skogen och i morse öppnade jag mitt manus för första gången sedan allt hände.
Jag saknar att inte kunna ringa dig eller åka och hälsa på dig. Jag saknar dig så himla mycket, pappa. Jag kan inte förstå att jag inte får träffa dig mer.
Mitt liv 
”Precis så finaste syster, detta ”aldrig mer” tar andan ur en, rycker bort marken under fötterna på en…det är så obeskrivligt konstigt att ta in.”
GillaGillad av 1 person
Ja, det är det verkligen🥲❤️
GillaGilla
Kram ❤
GillaGilla
Kram❤️
GillaGillad av 1 person
Kramar om. Det är den speciell tid men det är positivt att du har träffat vänner och promenader i skogen ger behövlig ro.
GillaGillad av 1 person
Tack, ja, vänner och skogen lyfter alltid ❤️
GillaGilla
❤
GillaGilla
❤️
GillaGilla
Vemodigt, men ändå fint berättat. Skogen och naturen som sådan har en förmåga att läka sår.
GillaGillad av 1 person
Tack Stefan🙏Ja, det känns verkligen att vi människor är gjorda för att leva i naturen, man blir så lugn där. Ha en fin tisdag!
GillaGillad av 1 person