Till mitt försvar?

Jag är så förundrad och glad över att min debut Skuggvinter fortfarande blir läst och uppmärksammad. Även om åsikterna går isär.

Igår träffade jag några väninnor, och efter en fråga om hur det gick med manuset kom Skuggvinter på tal. En av väninnorna hade nämligen stött på någon hon var ytligt bekant med, och som även känner till mig, och de började prata om min bok. Båda tyckte den var bra, men kvinnan som bara kände mig ytligt tyckte att den var svår att få ihop med mig som person. Jag som verkar så snäll och trevlig, sa hon. Hon är inte ensam. Hon har väl reagerat på det som de flesta har; otroheten, sexscenerna och troligtvis alkoholen.

Jisses, vad folk har tyckt till när det gäller Skuggvinter! En berättade att hon var så arg på Alice att hon slängt boken i väggen två gånger. Antal personer har sagt att de varit tvungna att pausa läsningen när det blivit alltför intensivt. En vän fick mardrömmar och en av mina kusiner erkände att han flera år efteråt inte kunde rengöra kaffebryggaren ”utan att tänka på den där läskige killen i din bok”. När jag signerade i butiker där jag varit förut hände det att det kom fram läsare som köpt boken – och som nu behövde prata av sig.

Jag kan inte påstå att jag är speciellt road av att en del tycks sätta likhetstecken mellan mig och Alice, (eller jo, kanske lite) men jag brukar inte försvara någon av oss. Det som hände när jag skrev var ganska märkligt, men inte märkligare än att det händer många författare; Ju längre in i handlingen jag kom , desto mer tog personerna i den över. Jag mådde jättedåligt när jag skrev vissa scener – jag var också tvungen att pausa- men då fanns det ingen återvändo längre. Berättelsen bara hände och min uppgift var till slut endast att förmedla dramat så bra som möjligt. Amen.

Någon sa efter att ha läst; Jag skulle aldrig kunna skriva så, jag kan inte ens prata om sex. Det tycker inte jag om att göra heller, svarade jag, det som hände mellan Sebastian och Alice har inget med mig att göra. Nej, jag skyller allt på dem😁

Med författarens rätt har jag full frihet att resa in i andra, och i deras världar. Och jag tror, på riktigt att det är när man vågar göra det, som de bästa historierna skapas.

Om jag fick peta i Skuggvinter i dag finns det ett och annat jag skulle ändra på, utan tvekan. Jag förstår mycket av kritiken och har med mig den i skrivandet. Men en sak lyckades jag med; att beröra, och det är jag nöjd med!