Nu har feedbacken från lektören angående Vårmörker kommit, men jag har inte öppnat det än. Har ju nämnt innan att det är skönt att vara ledig från skrivandet medan hon haft mitt manus, att jag putsat fönster, storstädat och röjt. Hade dessutom en lätt förkylning i veckan, som visserligen snabbt vek av men ändå tog energi, så jag är ganska trött.
Men vad blir det nu för helg? För snart kan jag inte låta bli att kika på utlåtandet, och då vet jag att processen hos mig förmodligen sätter i gång igen. Nåväl, fler fönster behöver putsas, så karaktärerna får väl stå ut med att inte få min odelade uppmärksamhet. Eller? Kanske dyker jag ner i mitt manus och glömmer mycket annat.
Något, eller rättare sagt någon, som jag vill ge extra tid är äldsta dottern, som för tillfället bor hemma, då hantverkare tagit över hennes och pojkvännens lägenhet. Så mysigt att ha henne här! I kväll ska hon låna tvättstugan, och då njuter hon nog av att bara ha en trappa till den, i stället för att behöva gå mellan flera hyreshus för att komma dit.
Övrigt? Lite (läs mycket) känslig, märker jag. När yngsta och jag började tjafsa för en stund sedan, drog jag mig undan och så började tårarna rinna. Verkar ha en aldrig sinande sorg inom mig. Och ofta, ofta tänker jag på dig, pappa, både när jag är glad och ledsen. Det är så svårt att förstå att du inte är här längre. Men jag vet att du vakar över oss.
Nu ska jag ut i skogen, innan det blir mörkt. KRAM till dig som tittade in, och kom i håg att du fortfarande kan delta i utlottningen av Skuggvinter. Skriv bara en kommentar här om varför du vill läsa min psykologiska thriller, eller maila mig under fliken Om.
Mitt liv 