Healing

Förut gick jag upp lediga morgnar och skrev på mitt manus. Nu går jag upp och pluggar till healingterapeut istället.

Jag läser, lyssnar på ljudfiler och skriver flitigt i min anteckningsbok, men det är inte mina ord längre, inte mina idéer, utan lärarens och kunskap hon fått. Från ovan. Dessutom övar jag på att ge healing, och läsa av andra, oftast på distans. Jag har kommit över en slags tröskel, så jag vågar göra det på personer i träningsgruppen på utbildningen, personer jag bara vet namnet på. Efteråt berättar jag vad jag upplevt, och det stämmer. Gång på gång stämmer det. (Hur fan går det till)? Oftast är jag så himla tacksam, jag älskar det här, men emellanåt infinner sig tanken: ”Vad tror du att du håller på med? Vem tror du att du ÄR? På riktigt?! Plocka fram ditt manus och återgå till verkligheten, snälla!”

Men…näpp. I den bästa av världar kan jag i framtiden ägna mig åt båda mina passioner. Om än att det är lite kluvet. Ägnar sig en författare som skriver mörka thrillers, åt healing? Kanske kan man tänka sig någon form av win-win här, åtminstone i det egna företagandet? ”Först skrämmer jag livet ur dig, sedan helar jag”.🌈😅

Skämt åsido, lite skumt är det ju, alltihop faktiskt. Men jag känner mig själv. När jag börjat med något, brukar jag inte sluta. Och även om idén att utbilda sig är ganska ny, har jag ju trott på Gud, änglar och ett levande universum länge. I den bästa av världar väljer jag att tro på att det finns mycket mer än det vi ser, och att det mesta av det är gott❤️Alla gånger väljer jag det.

Ps Om du är sugen på att prova healing hos mig, hör av dig så berättar jag mer. Distans innebär att vi inte behöver ses fysiskt. Eftersom jag inte är klar med min utbildning är det givetvis kostnadsfritt, och innehåller inga förväntningar förutom hoppet att få feedback efteråt☺️KRAM, och tack för att du läste☀️Hoppas att du har fina sommardagar