Om inte-ljud och lycka

Lycka är vidunderligt. Vad är ens lycka? (Och vad är ens vidunderligt)?

Vi tänker oss ofta att lycka är något fint, som gärna ser fint ut. Som rosa, och blommor eller leenden. Medan sanningen förstås är att lycka kan se ut lite hur som helst. Det här är t ex lycka för en kanin:

Massa gräs, som nästan täcker ett hål man grävt🐰

Och det här är lycka för kaninägare:

Att hitta en begagnad och väldigt prisvärd bur på nätet, som man bara behöver göra pyttelite på själv. Så har man sparat den tiden😃

Ibland är lyckan ett ljud, en kompis som ringer på, eller glassbilen som tutar. Och andra gånger ett inte-ljud; av en familj som INTE bråkar, på kvällen när alla är trötta🙏

Det klokaste man kan göra med den vidunderliga lyckan, är att låta den flytta in i själen och bygga bo där. Då kommer den återvända, ofta, även när det viner och stormar runt omkring. Kommer den söka sig inåt, skickligt leta upp den minsta springa att ta sig in i, och lysa upp i mörka vrår. För den vet att den är uppskattad, och älskad. Hur vet lyckan det då? Jo, för att även de dagar den inte är synlig eller ens visar sig från sin bästa sida kommer du ändå leta efter den. Med ljus och lykta, om så krävs.

För att den behövs, och viktigast av allt; för att den har en stor plats i ditt hjärta❤️💖

Nu ska jag sova, med en utsikt av som är lycka för mig.

Mysigt eller hur? KRAM på dig😍