Stridsmaskinen Elsa

Som jag nämnt hämtade vi nyss hem en ny kanin till vår Mumrik som sörjt Vitnos sedan hon gick bort i december, f.ö. den allra första kanin vi skaffade (2013).

Men förra lördagen gjorde Elsa entré! Allt gick bra mellan henne och Mumrik, och jag och mina yngsta njöt av att se honom kärleksfullt tvätta henne från start.

När de boat sig någon dag var det dags att låta henne utforska hagen! Elsa har inte bott så att möjligheten att springa fritt har funnits, så det kändes stort. Jag föreställde mig att hon försiktigt skulle lämna buren, för att sedan upptäcka allt en kanin tycker om: Grönt gräs under tassarna, och maskrosblad☘️Att kunna springa mer än några få steg! Att nyfiket nosa och titta sig omkring.

Jag tog med en kopp kaffe ut i vår soliga trädgård och förberedde mig på att njuta.

Jag hade rätt på en punkt: Elsa gick försiktigt ut ur buren. Men sedan var det slut på tveksamheten! Med en jakthunds instinkter var hon två sekunder senare framme vid grannburen där Hampus och Isa bor. Och sedan utbröt en vild strid🔽

Nästa gång hon gick ut hängde jag faktiskt en filt framför Isa och Hampus bur. Inte så länge, det var varmt ute, men tillräckligt länge för att Elsa skulle kunna rikta uppmärksamheten mot sin trädgård i stället. Då såg det ut mer så här🔽🙏

Hon tog faktiskt glädjeskutt! Så vi tror att hon kommer trivas hos oss.

I dag har även jag tagit glädjeskutt. Jag fick en andlig kortlek på Mors Dag, ett armband och mycket användbara presentkort med tjänster på som ”jag hjälper dig att städa”🥰

Och maken har sagt att jag ska koppla av så mycket som möjligt, och göra det jag tycker om. Så förutom att sova och äta ljuvlig hembakad brownie (!) har jag i dag lanserat en ny tjänst inom Emotion Code®️, en form av energihealing som arbetar via det undermedvetna. (Kan tillägga att texten redan var skriven så det var inte så mycket jobb). Men min nya tjänst handlar om att avlägsna den hjärtmur många av oss går runt med, och som begränsar oss.