Herregud…

Jul och nyår var jättefina dagar, och jag är så tacksam över det🙏

Men i stort sett direkt efter att min syster med familj återvänt till Italien, och ungefär samtidigt med det riktigt kalla vädret, drog sjukan in.

Med värk, förkylning och feber. Först föll jag, sedan maken. I en familj där flera av barnen har speciella behov blir det snabbt ett väldigt spänt läge. Tur att vi har vår vuxne son som har åkt och handlat, dammsugit och gjort mat! Då vi är sjuka blir det även jobbigare för yngsta, eftersom vi inte orkat hantera bl. a. hennes skolångest som brukar vara hög när det varit lov…

Så tyvärr har hon inte kommit i väg till skolan än.

Som om inte ovanstående räcker dundrade det plötsligt till i trappan i går när vi satt och drack kaffe i köket och konstaterade att vi var lite piggare, och en sekund senare dök yngste sonen upp i dörröppningen, blek och medtagen. En snabb utryckning till vårdcentralen visade att han, förutom feber, hade halsfluss. Så nu fasar jag lite för att vi ska åka på det också.

Sammanfattningsvis är det väldigt mycket som känns jobbigt just nu, och nyheterna har inte gjort det bättre…

I förrgår bad jag min man att leta upp gasolköket och radion vi köpte för två år sedan, då när kriget i Ukraina började. Den stackaren stod med julgransfoten i ena handen och en näsduk i andra, och suckade. Det förstår jag. Men det är skönt att vi har det på plats (även om vi inte vet exakt var) och jag köper med jämna mellanrum naturellt vatten på flaska när jag handlar. Inte för att det räcker i långa loppet, men jag orkar inte tänka längre nu.

Som vanligt försöker jag att se det ljusa i det hela. Som när yngste sonen njöt av sitt te i går kväll, när han började må lite bättre. Alla stunder yngsta är glad. Att jag läst flera bra böcker under min sjukvecka. Och att vi fick julen. Tack Gode Gud att julen fick vara så bra!

Ps Det finns naturligtvis minst hundra saker till att vara riktigt tacksam för i denna kaotiska värld men jag tror att ni förstår andemeningen Ds