En vacker historia

Efter en jobbig vecka blev helgen en vacker historia. Den inleddes redan på fredagskvällen då maken och jag, för ovanlighetens skull, tittade på en spännande film tillsammans.

Dramatiken förstärktes av att vår äldsta dotters mobil dog, någonstans på vägarna i en EPA-traktor. Det gillade inte jag.

– Hon kommer, sa maken, oroa dig inte. Men jag var riktigt lugn först när hon kommit hem. Ändå njöt jag av närheten till min man, de tända ljusen och yngstas glada tjatter, hon spelade online med en kusin, i bakgrunden. Och hennes skoldag hade varit bra, lycka🙏

Lördagen kom och jag kunde inte vara annat än lycklig. Snön låg som vispad grädde över hela byn, och ljuset! Det var ett så speciellt ljus, även grannarna kommenterade det när jag haltade ut på en promenad. Ja, haltade. Dagen innan hade jag och en vän, som också haft det kämpigt det sista, kommit överens om att gå ut och gå på lördag förmiddag. Men på fredag kväll, närmare bestämt då jag satt och tittade på filmen, började det ilsket bulta i hälen.

Ursäkta trist bild, men jag tog den förundrat och lite som bildbevis för vännen, kände mig så dum att jag fick ställa in promenaden bara timmar efter att vi bestämt oss…

Så med anledning av ovanstående blev det en kort och långsam gång på lördagen, för att allt var så vackert att jag kunde inte låta bli. Även på lördagskvällen blev det film, jag, yngsta och maken såg Disneys Insidan Ut. En bra film, om känslor.

På söndagen fick jag äran att äta pizza ute med yngste sonen! Vi hade det jättetrevligt. I natt förvandlade snön till regn så i morse var det tyvärr mest is och blask kvar av vår vispgrädds-by. Men det är, å andra sidan, en helt annan historia😉