Till min stora förvåning

Alltså, jag vet inte vad detta kommer bli, kanske inget alls, men i morse hände något oerhört märkligt…

Jag vaknade kvart över sju, ovanligt sent för att vara mig, gick upp, bryggde kaffe, satte mig vid köksbordet och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Det är också ovanligt, nästan alltid vet jag vad jag vill/ska syssla med under tidiga morgontimmar. Ett andligt blogginlägg och/eller Instagram t. ex. Men den sista veckan har jag varit så trött på Instagram att jag annonserat en paus där.

Och till min oehörda förvåning tog jag en klunk kaffe och tänkte; ”om jag skulle titta lite på mitt gamla manus”? Vårmörker. Ett dokument på datorn som jag inte haft uppe på två år.

Och så kom det sig att jag denna Kristi himmelsfärd började tänka på sådant som synopsis och karaktärer igen.

Medan grå moln jagade över himlen, tvättmaskinen snurrade nere i tvättstugan, och maken och två av barnen höll till på gymet i flera timmar. Antecknade jag idéer i mitt älskade sista skrivblock, det gröna som känns som sammet.

Inte vet jag som sagt vad det leder till. I morgon kanske lusten är borta och då är det okej. Men i dag var den där och det gjorde mig lycklig.