Författare eller inte?

Ljuva stunder och dagar, som jag skrev om i förra inlägget, har följts av fler. I tisdags åkte jag och syrran ensamma till stugan hon hyrt under semestern i Sverige.

Förutom bad och promenad blev det mat, inspirerat av både italienskt och svenskt. Blåmusselpasta, kokt i vin och strösslad med färsk persilja. Hel ugnsstekt fisk med örter inuti. Våffelfrukost med jordgubbar.

Och så räkor på knäckebröd, med sällskap av avakado och en sval röra, och på tallriken matjessill och färskpotatis.

Innan vi skulle sova på kvällen satt vi ute i mörkret. Mitt skrivande, eller rättare sagt, mitt icke-skrivande hade kommit upp under dagen.

Sittande under stjärnorna sa jag: Jag är inte författare längre.

Men om man googlar på dig får man ju upp recensioner. Hade du fått det om du inte var författare?

Enligt författarförbundet är man författare först efter två utgivna böcker, invände jag. En räcker inte.

Men åhh, suckade hon. Så jag är inte konstnär heller då trots att jag målat massor av tavlor?

Nej, för du ger bort alla, så du har inget att visa upp.

Det var ett kallhamrat svar som efter en liten stund fick syrran att gäspa och säga att det nog var dags att knyta sig. Och det hade hon alldeles rätt i. Möjligtvis hade hon kanske lite rätt i det andra med. För i går satte jag mig i skrivskrubben igen. Fortsättning följer, eller inte…