Om ensamhet

För dryga halvåret sedan var hon ensam. Ingen ringde på mobilen eller på dörren. I perioder har det varit så, men denna var extra lång. Eller så upplevde jag det bara så.

Som förälder är det givetvis plågsamt att se sitt barn olyckligt. Vi försökte hitta på så mycket som möjligt med henne, både små och större saker. Men så en dag hände något. Hon började gå ut själv. Ibland ringde hon och sa ”jag är med…Ring när jag ska komma hem”.

Detta började inträffa allt oftare. Och i går hade hon med sig en ny klasskompis hem, frågade på sms om det gick bra. Klart att det gjorde🙏

Här var Sötnos extra nyfiken på något – och i går hade vi två tjejer hemma som var nyfikna på varandra och hade bestämt sig för att hänga!

Även jag var ensam fram till ganska nyss. I de sista inläggen har jag skrivit kort om hur min utmattning , depression och barnens diagnoser har gjort att vi (nu syftar jag på mig och maken, även om det drabbat barnen med) tappat mycket av vårt sociala liv. Faktiskt nästan allt. Men i våras gick jag med i gruppen Väninnor på Facebook 50+, med syftet att hitta nya kompisar. Jag hade tänkt på det ett tag, men tvekat. Det verkade så desperat. (Men jag var ju desperat)!

Desperata jag – fast det är bättre nu. Ofrivillig ensamhet kan drabba alla🫶

Den värsta rädslan var ändå denna; tänk om jag gick med i en grupp för ensamma och ingen ville stifta bekantskap med mig där heller🥹

Nu förstår jag att det var min depression som talade, men tyvärr fattar man oftast inte det när man är deppig…

Någonstans vågade jag ändå! Och vann – några nya vänner som jag träffat flera gånger, och en som jag skrivit med i flera månader på Messenger!

Dags att avrunda, måste påbörja dagen. Men du som läsare förstår kanske vad andemeningen i detta är:

GE INTE UPP om du eller någon när och kär har det svårt, det kan vända…Även om du inte tror det. Inget förblir detsamma alltid, det är sant och en sann tröst. Kommer berätta mer om vad vi brottats med för svårigheter, då inlägg av den typen blir lästa av många, varvat med uppdateringar runt skrivandet på mitt manus och ett ganska mysigt familjeliv – trots allt…

Orsaken till att inlägg av den dystra sorten blir extra populära är inte på något vis konstig; vi går alla igenom utmaningar och behöver känna att vi inte är ensamma i det. Så KRAM på dig vem du än är🤗Hoppas att du får en fin helg!

8 reaktioner till “Om ensamhet”

Lämna ett svar till Louise Baumgärtner Avbryt svar