Livet fångat i en helg

Lördagen inleddes med att jag körde tre förväntansfulla unga män till Landvetter, Prag var målet. De ska bl. a. ha besökt ett Öl-Spa vid det här laget!

Helgen innehöll även en vän som kom förbi med kantareller och stannade på grillat. Lite kallt att sitta på altanen, men vad gör man inte för att förlänga sommarkänslan?

Man kan ju bada vilket jag gjort också. Efter att ha kommit hem från Landvetter slängde jag mig i solkysst vatten. Där låg jag och flöt på rygg en stund och begrundade saker och ting. Jag vet inte om det är så för alla, men jag hamnar i ett annat tillstånd när jag badar och det ger mig perspektiv.

Söndagen innebar ett tungt besked som jag inte kan skriva mer om nu. Men förenklat skulle man kunna säga att jag sammanfattat helgen i inläggets rubrik.

Denna måndag började kl 05.55 med att jag hittade äldsta dottern sittande i trappan med dimmig blick.

Jag vaknade precis och vet inte hur jag ska orka ta bussen.

En halvtimme senare satt vi i bilen, då hade hon fått i sig frukost och hade mer färg på kinderna. Tur det, för hennes jobb är krävande. På vägen försökte jag ringa mitt mest svårväckta barn några gånger, utan resultat.

Men när jag kom hem var han ändå vaken.

Då återstod paniken för yngsta, som varken hittade nycklar eller reservnycklar till skåp och skola. Och när vi väl fann dem hade vi båda mist tålamodet några gånger och bussen hade gått. Men nu var det maken som fick skjutsa. Eftersom vi bor i en liten by går det bara några bussar om dagen.

Nu har halva dagen hunnit gå, och jag har suttit i bilen ännu en gång – och är på väg igen. Fika med mina nya väninnor på gång! Läs gärna föregående inlägg om ensamhet om du inte gjort det. Och KRAM på dig, vem du än är. Jag önskar dig en fin start på veckan🫶