Sköra och starka stunder

Något har hänt med mig sedan jag låg på sjukhus och jag vet inte om det är bra eller dåligt. Hur som helst är jag skör med sänkt ork och humör.

Men tur att det finns bra böcker. Tur också att vi bor så vackert, bilden är från häromdagen.

Tack för alla välsignelser trots att livet gör ganska ont just nu. Tack för att jag har barnen som får mig att…känna mig trött och alldeles utmattad vissa gånger men så lycklig andra dagar och stunder!

Min äldsta vackra dotter sveper in genom dörren i pälsmössa och säger puss, puss fast inte till oss. Jag plockar alltid fimpar, bomullsrondeller, tops och massor av make up efter henne medan jag förundras över hur hon dels kan vara så slarvig och å andra sidan börja bli så vuxen.

Yngsta är envisheten personifierad, och känslostark som jag, men hennes skratt är så glatt och hon är så fin när hon planerar allt, skriver listor för och emot, och snappar med sina vänner när de inte är i närheten. Minsta pojken är inte så liten längre, utan tvärtom längst i familjen och den som får en längre pratstund med honom är välsignad i sig. (Att bjuda på pizza hjälper😉 Han är otroligt driven och smart och har blivit erbjuden jobb på gymet där han tränar.

Äldste sonen kör runt i sin ganska nya bil, så ofta när barn passerar vårt hus utropar de glatt ”gul bil”! Han har skaffat många nya kompisar på det arbete där han nu tyvärr måste sluta för att de inte har möjlighet att fastanställa honom.

Det oroar mig lite, men tack ändå för att han haft jobb ända sedan han tog examen för 1 1/2 år sedan. Nu är det mörkt ute och det är så sagolikt fint i vår by när det snöar.

Om det nu gör det, jag har suttit och skrivit manus i skrubben. Inte alltid en lycka, särskilt inte när det går trögt, men min alldeles egen välsignelse är skrivandet ändå!