Ensamhet och tacksamhet

Vissa av er kanske minns att jag gick med i en Facebook-grupp i våras med syftet att hitta fler vänner. Åren med utmattning, depression och familjeproblem har tagit en hel del av vårt sociala liv. Och det är något jag verkligen kan rekommendera, för oj, vad det hänt saker på den fronten.

Man behöver vara aktiv såklart, beredd på att lägga ner tid och engagemang och vara modig! Vad nervöst det var första gången jag träffade två nya väninnor i maj. Det roliga är att vi fortfarande träffas, och dessutom har vi vuxit i antal.

Jag har inte varit med på många stora träffar, men på den sista var vi sju stycken kvinnor. Att träffa personer man aldrig sett förut på ett ställe där man aldrig varit, presentera sig och ta del av andras livshistorier är verkligen berikande. Dessutom är det en påminnelse om att vara tacksam för allt man har.

Jag har barn och ett stabilt äktenskap med en man jag älskar. För mig är hus och trädgård inte en dröm utan en verklighet. Vi har arbete båda två och jag är åtminstone frisk nog att jobba (nästan) deltid.

I går träffade jag en av dessa nya väninnor själv. Vi njöt av något väldigt sött, med pepparkakssmul, grädde och seg kola när ett gäng kvinnor, prydda med små julhattar ramlade in på caféet. När de hälsade ovanligt formellt på varandra spetsade vi öronen. Och tio minuter senare hörde vi gemenskap på Facebook nämnas första gången. Tur att vår fika hade så mjuk konsistens annars hade vi nog satt i halsen när vi började fnissa tyst. Men visst är det värmande att hitta sätt att ses på istället för att sitta ensam?

Även julkänslan som smyger sig på värmer. Jag blev ordentligt uppmuntrad av att delta på Marks Bokfestival och har ökat min skrivtid. Ute är det dock kylan som ökar. Ingen snö men så här såg det ut hos oss i går.

Tack till dig som tittade in, och som sagt; ta hand om DIG, inte bara om andra❤️