I förra inlägget berättade jag att jag blivit argare, med mindre tålamod sedan jag låg på sjukhuset för hjärtbesvär i november.
Eftersom jag ska stressa mindre behöver jag även sätta mer gränser runt mig själv. Förändringar har främst skett på hemmaplan, men jag ser även över min vänskapskrets. Från att ha varit ganska ensam har jag hittat nya väninnor i en grupp på Facebook skapad för just det ändamålet, och det är jag så glad över!
Senast i måndags var vi sju stycken som fikade på mitt favoritcafé i Borås, några hade jag träffat innan, andra inte. Men det finns en vänskap jag tror att jag ska bryta. Ingen som läser detta inlägg behöver bli det minsta ängslig, jag tror inte ens att personen jag tänker på vet om att jag har en blogg.
Kortfattat; vad är vänskap för mig, vad tycker jag, och många med mig inbillar jag mig, är viktigt?
Jag har landat i att jag behöver känna ömsesidighet och pålitlighet för att det ska bli bra och tryggt för mig. Att någon är pålitlig betyder att jag vet vad jag kan förvänta mig av personen det gäller. Om hen har lovat att höra av sig eller vi har bestämt att vi ska ses blir det för det mesta så.
Självklart inte alltid, jag har ställt in många gånger p.g.a. sjukdom och stor trötthet, och glömt att ringa när jag har sagt det, men jag tror att ni förstår andemeningen här, nämligen att man har ett giltigt skäl att avboka.
Jag vet alltså vart jag har personen i fråga, och det finns inte obegripliga svängningar i beteendet, eller plötsliga ned – eller uppgraderingar vad gäller vänskapen.
I ordet ömsesidighet kanske jag stoppar in väl mycket, för jag räknar in såväl likartade värderingar i tillräckligt mycket för att trivas ihop, men även att båda tar intiativ, samt kan konsten att både lyssna och prata. Ingen envägskommunikation alltså. Här finns utrymme för ups and downs såklart, ibland har man behov av att prata av sig och ibland orkar man inte höra av sig, men återigen tror jag att ni förstår helheten.
Är det trist att skriva om detta några dagar innan jul? Det kan hända men å andra sidan väcker högtider ofta besvikelse eller brustna förväntningar hos oss, så inlägget är även skrivet med tanke på att ämnet säkert är aktuellt för många.
Skriv gärna en kommentar om du har lust, men framför allt hoppas jag att du som kikade in får en fin helg (och inte stressar för mycket) Gäller även mig😉
Mitt liv 
Förstår precis. Har under åren lagt en del vänner bakom mig. Antingen för att jag blivit trött på att bli besviken och ledsen eller för att vi inte hade så mycket gemensamt längre. Livet är ju en pågående process. De krafter man har behövs till en själv, familjen och de som ger värme och glädje tillbaka. Njut nu av helgen och strunta i alla måsten. Det brukar bli bra ändå även om inte precis som man tänkt sig. Kraaaaam
GillaGillad av 1 person
Vänskap är viktig, känns det bra när man har kontakt är den givande. Vissa vänner försvinner och vissa blir kvar. En del hade man mycket gemensamt med under en period i livet, sedan dig den så småningom ut, så är det ibland. Men man måste underhålla den jämna mellanrum. Ha det gott❤️
GillaGillad av 1 person
Så är det här också. Jag vill inte umgås med vänner som upprepade gånger sviker. Om jag kan hjälpa och ställa upp på några sätt för mina vänner gör jag det. Men alla gör inte det. Och dessa vänner faller bort.
I somras hade jag en återträff med en gammal bekant. Jag trodde att mötet skulle innebära en del trevliga följder och aktiviteter under sommaren. Men det som det handlade om för bekantingens del var att jag skulle hjälpa till med marknadsföringen av personens böcker. Gratis, förstås. Det var det enda h*n frågade efter – varje dag! – efter vår träff. H*n har nu ”fallit bort” från min vänlista.
Hoppas julen är bra för dig och familjen!
GillaGillad av 1 person
Jag vill veta att jag kan lita på mina vänner, det har med åren blivit viktigare för mig än att man klickar 100 % som sagt. Nej, vilken beräknande typ, ingen vänskap att hämta där inte…Men jag tror att de ofta får vad de förtjänar på den fronten.
GillaGilla