Läs lite ur Vårmörker

Dan före dan, och min börjar med skrivande på manus Vårmörker.

Vill du som kikar in här läsa ett stycke ur det, kan du göra det nedan. Scenen, som finns i manusets början, utspelar sig hos en av mina huvudkaraktärer, Lina, och börjar med att hon glömt bort maten i ugnen, samtidigt som maken Micke kliver in genom dörren.

Men innan det tar sin början kan du läsa om handlingen i en s.k. baksidestext. Jag önskar dig en fin, och inte för stressig dag! Kanske tittar jag in här senare med en kort uppdatering av hur vi har det.

Presentation av handlingen i Vårmörker:

Lina och Agnes är tvillingsystrar, men där slutar likheterna. Lina har nyss, tillsammans med sin familj, lämnat storstaden för ett hus på landet, medan Agnes, som arbetar som lokalvårdare i Göteborg är deppig som nybliven singel. Där bor även storebror Olof, fullt upptagen med att klättra uppåt i karriären, samtidigt som han försöker göra sin hustru gravid. En dag får han ett anonymt brev som talar om att han har en skuld, som någon han älskar ska få betala.
Men vem? Och vad är det han har gjort? Olof, som fuskat med skatten, vill helst inte gå till polisen. Men breven fortsätter att komma.
Så blir hans Cecilia äntligen med barn, i samma veva som Lina kontaktar honom och berättar att någon smyger runt hennes hus på nätterna. Och Agnes drömmer gång på gång mardrömmar hon inte vill kännas vid.
Ett osynligt nät dras åt runt syskonen som tvingas närmare både varandra och sitt förflutna. Och när alla förstår vem hämnden kommer drabba är det kanske redan för sent.

Ett stycke ur mitt manus:

” Mamma, pappa är hemma nu”! Lina suckade utan att veta åt vad, och slutade scrolla på Instagram. Veckorna innan flytten hade hon i ett anfall av inspiration skapat ett nytt konto som hette Livet med F. F stod för familjen och tanken var att den kryptiska förkortningen, tillsammans med inledande närbilder på höstlöv och husgavlar, skulle skapa nyfikenhet. Det hade det inte gjort. På drygt två månader hade hon fått 37 följare, trots att hon följde över 200 konton.

Det sista inlägget föreställde en blåpärspaj med köksbänken som disig bakgrund. Det hade fått 2 gillamarkeringar, och ingen av dem tillhörde någon hon kände. Hur hade förresten klockan redan hunnit bli så mycket? Hon visste inte vad som kom först, tanken eller den svaga lukten av bränt. Jäklar också, korven! Hon kom upp från soffan, och skyndade mot ugnen. Hettan rusade mot ansiktet när hon öppnade luckan, men det var åtminstone ingen fara, falukorven, omgiven av lök och äpplen hade en bränd touch, inte mer än så. Värre var det med de bortglömda makaronerna. Efter att ha saltat och hällt lite rapsolja över klumpen av pasta rörde hon om i kastrullen.

”Pappa! Tittade vad jag ritade i dag, det är en jättestor racerbil som är snabbare än alla andra. Alexander sa att han tyckte den skulle vara röd men det är ju inte han som bestämmer. Och kolla, här gjorde jag världens största stoppljus”.

Jakob befann sig i hallen, men vad tonläget beträffade kunde han lika gärna stått bredvid Lina och pratat rakt in i hennes öra. Hon hörde Micke svara med den tålmodiga papparösten han oftast hade, och hann svepa med blicken över det väl tilltagna köket som förmodligen sett hemtrevligt, om än gammaldags ut med sina bruna köksluckor, om det varit mer ordning. Sedan kom Jakob farande, samtidigt som Micke ropade uppåt trappan, på Sofia. När hon kom satt de redan till bords, Micke upptagen av att skyffla upp mat, till Jakob och till sig själv.

”Kan vi få mos nästa gång? Mamma, såg du Alexander när du hämtade, han hade en jättecool tröja med en traktor på, en sådan vill jag också ha. Får jag titta på TV efter maten”?

”En mening i taget, Jakob”, sa Micke.

För ett ögonblick stannade Jakob upp i sin svada.

”Vadå en mening i taget? Det där var konstigt sagt, pappa”.

Han drack en stor klunk vilket omedelbart resulterade i en mjölkmustach.  Micke svarade honom, medan Linas uppmärksamhet flyttades över till Sofia. Hon hade ännu inte sagt något, knappt rört maten heller.

”Är du inte hungrig”?

”Sådär”. Sofia rynkade, knappt omärkligt på näsan, och petade håglöst med gaffeln bland makaronerna. Lina följde en dietist på Instagram som rådde föräldrar till barn med dålig aptit att inte lägga upp för stora portioner, det var bättre att de själva fick ta mer om de ville. Men trots att hon försökte lägga upp så lite som möjligt åt Sofia blev det sällan uppätet.

”Vill du ha ketchup”?

”Nej tack”.

”Hur var det på skolan”?

Fel fråga, det var tydligt. Sofias redan slutna ansikte stängdes ännu mer, och Linas hjärta tog ett obehagligt skutt i bröstet.

”Det var okej”, svarade hon efter några sekunder.

”Gjorde ni något speciellt”? sa Micke.

Sofias bleka ansikte lyste upp en aning.

”Vi hade bild, och fröken sa att jag ritade jättefint. Jag målade vårt hus”.

”Det gör du verkligen, gumman, du är så duktig på att rita. Jakob, inte så mycket senap”! Mickes och Linas röster flätades  in i varandra.

”Fast då sa Natalia att vi bodde i ett spökhus”.

”Vem är Natalia”?

”Natalia är dum, sa Jakob medan han spetsade en stor korvbit på gaffeln. Det säger Nikolas alltid”.

”Vem är Nikolas då? Stoppa inte för mycket korv i munnen på en gång, du kan sätta i halsen”.

”Natalias lillebror”, kom det mellan tuggorna.

”Natalia är inte alls dum! Sofia hade en, för henne ovanlig skärpa i rösten. Alla vill vara vän med henne. Och hon bor i det finaste huset i hela byn, det bakom affären. Du vet väl vilket jag menar, mamma”?

Lina nickade. Hon hade inga problem att se det vackra huset framför sig. Ingen flagnad målning eller rostiga stuprännor där, inte.

”Och förresten är det Nikolas som är dum, sa Sofia till Jakob. Ibland kommer han till vår skolgård, fast han inte får”.

”Vi kanske skulle bjuda hit Natalia. Så får hon se att detta inte är ett spökhus”. Micke lät uppmuntrande, och Lina log. Det var ett bra inpass. Men Sofias ansikte slöts igen, och hon reste sig upp.

”Kanske, sa hon”, redan på väg mot diskbänken med sin tallrik.

”Du har inte ätit upp”.

”Jag är inte hungrig”.

”Bor vi i ett spökhus”? frågade Jakob ivrigt mellan ytterligare två klunkar mjölk.

Tack till dig som läste ända hit! Jag debuterade 2017 med den psykologiska thrillern Skuggvinter. Du hittar den på Adlibris, Bokus, Storytel o.s.v.