Kraften i tacksamhet

Vaknar just nu med ett motstånd på morgonen, vilket beror på det jag skrivit om i de sista inläggen. Jag som är ganska bortskämd med att börja dagen med det motsatta; att längta efter en ny dag och det jag vill göra, tycker naturligtvis att detta är tungt.

Så samtidigt som jag försöker acceptera det som är, strävar jag också efter att hitta glädjen och livslusten där jag kan. För mig är tacksamhet en oslagbar källa.

I morse när jag tittade in till ett av barnen och frågade om jag skulle göra frukostmacka tänkte jag på med vilka lätta steg hen nuförtiden går till skolan. Jag vet att jag nämnt det förut men det betyder hela världen för mig! För ett år sedan var det så jobbigt på den fronten. Kvällarna innebar ofta gråt, utbrott och ångest, men mornarna var ändå värst.

Nu ligger jag och läser i fred om kvällarna, och på morgonen räcker det ofta med att jag gör en macka.

Jag säger inte att allt är lätt, verkligen inte, men det funkar med skolan!

Förra våren oroade jag mig för hur det skulle gå för ett annat av barnen. Vad skulle hända efter studenten? Nu jobbar hon och är uppskattad där. Ännu ett skäl att vara glad.

När man väl börjat leta hittar man ofta mer som muntrar upp en, och värmer. Även här riskerar jag att upprepa mig, men det betyder så mycket för mig och min man att vi fått lite mer egentid, i takt med att det blivit lugnare hemma.

Kanske inte den ultimata vuxentiden, men i alla fall en stund framför en serie. Vi som knappt hunnit röra vid varandra de sista åren, välkomnar nu närheten under en filt framför TV:n.

Att skämma bort sig kan också vara att fylla kylen med extra gott (så länge man nu har råd). Gårdagens semlor bakade jag, för snål för att köpa sex stycken.

Jag har fikat en del det sista, det måste medges. Men jag har även använt mina nya, dyra joggingskor. Jag har ingen jättekondis, men det är så läkande att ge sig ut i skogen med musik i lurarna och bara låta kroppen ta i, andas och vara.

Vad gör du när livet känns svårt? Hur och var hittar du kraften?