Flickan med tofflan

Det är verkligen ingen hit att känna sig psykiskt skör och vara golvad med en elak förkylning samtidigt. I tre dagar har jag legat mestadels utslagen, ofta ensam. Yngsta och maken är hos hans mamma i Nederländerna sedan fem dagar tillbaka och de äldsta har jobbat mycket, så det har varit väldigt lugnt hemma.

När jag varit uppe har jag kryssat mellan nödvändiga hushållssysslor, en dag gjorde jag köttfärslimpa fast av det blev jag helt matt, en och annan tvätt har klarats av (tur)! och äldste sonen har handlat mat. Att duscha och tvätta håret i tisdags var som att bestiga ett berg, jag fick slänga mig i sängen med vått hår direkt efter. Och hostan! Den river och raspar och väcker mig på nätterna, och likadant har det varit med min ångest. När jag inte har fullt försvar passar den ofta på att anfalla, tyvärr.

Men i går vaknade jag ur en ovanligt vänlig dröm, och mådde faktiskt bättre. Den handlade om en liten flicka, klädd i rosa, som bara hade en toffla (gissa färgen). Hon ville ha min hjälp att hitta den andra, antydde hon med ett finurligt leende, och hennes energi var så kärleksfull att jag mer än gärna följde efter henne i en stor lägenhet med skjutdörrar och letade.

På kvällen klev en riktig person in genom dörren; Syster Yster! Svepte in med ett stort leende, som kom av sig lite när hon mötte min blick. Jag tror du har feber, sa hon bekymrat, du är glansig i ögonen. Eller har du gråtit”?

Jag stod med den lilla bruna psalmboken jag fick av pappa ett tag innan han dog, den som varit hans mormors, och kunde inte svara. Han visste att jag skulle ta väl hand om den. Och när någon när och kär dyker upp händer det att känslorna tar över. Jag förstår fortfarande inte varför du inte är här, och jag har ingen lust att vänja mig.

Men varje dag är ändå en ny dag. I morse mådde jag mycket bättre och det gör jag fortfarande. Läste lite för en nyvaken syster ur mitt manus Vårmörker, och började sedan skriva ett kapitel medan hon gav sig av till skogs. Kärleken till naturen delar vi, och mycket annat. I eftermiddag ska jag fortsätta skriva (om jag orkar) och hon ska måla!

En märklig sak har jag dock noterat; jag har för tillfället tappat luktsinnet. Hoppas det snart kommer tillbaka. Stort tack till dig som tittade in och läste, ta hand om dig!