I förra inlägget lovade jag att berätta om något stort som hänt, och det är både med glädje och sorg jag gör det; Äldsta dottern har flyttat hemifrån. Detta hände i fredags, och jag måste vara ärlig och säga att jag nog inte tagit in det…
Visst är det stort, en riktig milstolpe i livet och på alla sätt är jag så lycklig för hennes skull. Att se henne söka och hitta lägenhet tillsammans med sin fina pojkvän, att gå med henne i affärer och leta husgeråd till nya hemmet, samtidigt som jag bevittnar hennes iver och entusiasm, det där pirret…jag saknar ord. Inget av detta vågade vi se framför oss för några år sedan när hennes situation såg helt annorlunda ut. När så mycket var så mörkt.
Med detta skrivet borde jag bara vara glad. Dessutom har hon inte flyttat långt bort alls. Men så är jag ju mamma! Insikten att hon inte ska lufsa ner för trappan med trötta steg varje morgon längre, eller fråga när maten är klar gör ont. Minnesbilderna har varit många de sista dagarna, allt från när vi kom hem från BB, till hennes lilla förväntansfulla, känsliga jag. Får jag ringa en kompis, mamma? Kan jag ta en kaka till? Och sedan tonårens trots, berg av make up i badrummet och lättnaden när hon kom hem sent om kvällarna, eller mitt i natten. Hon har ju alltid bott med oss!
Men så ringer hon, och jag hör hennes glada röst fråga hur man beräknar pasta egentligen, och berätta att hon köpt gardiner. Sekunden senare plingar det till i mobilen och en bild av hennes, av deras kök dyker upp på skärmen. Och då pirrar det i mig också förstås. Att vara förälder. Inget kan vara större, eller sårbarare.
Mitt liv 
Ja, det är stort när första barnet flyttar. Nu har första barnbarnet flyttat också. Ett stort steg för din dotter, önskar henne all lycka med vuxenlivet.
GillaGilla
Oj, första barnbarnet till och med, då har du varit med om några flyttar! Och tack snälla, ska hälsa henne. Kram
GillaGillad av 1 person
Åh, det ÄR stort! Har som du så många blandade känslor inför det som oundvikligen kommer och SKA komma. Både skönt men också sorg eller kanske snarare vemod. Tänker att nog vemodet ger sig ganska snart ändå, om jag tittar på vänner med äldre barn – och de verkar även få en bättre relation till varandra när man inte bor ihop (vilket jag VERKLIGEN längtar efter)
GillaGilla
Ja precis, det är så många känslor, och än är det nog mest saknad, fast blandat med stolthet. Bättre relation kan vara ett plus efter tonårslivet då man inte står högst i kurs direkt;) Kram!
GillaGillad av 1 person
Hej
Jag är ny följare på Din blogg och har suttit och läst en ”bit tillbaka”.
När sonen skulle ut med kompisar på sin första långa resa (några år sedan) sa jag till honom ”en lugn mamma är en bra mamma”. Ring, messa och/eller sänd vykort och visa att Du lever. OM inte har jag råd att bo i hotellrummet bredvid er. Han och hans kompisar lyssnade och jag fick livstecken varje dag. Jag var lugn och de slapp mig i hotellrummet bredvid. Sonen flyttade hemifrån och har nu familj, men han (och hans sambo) fortsätter att hålla mig och sambons mamma lugna. Tror inte att de vill ha mig eller barnens mormor i huset bredvid.
Ha en fin fortsatt dag.
//Britt
GillaGilla
Underbar historia och smart, tack för att du delar, och skönt att höra att ni fortsätter höras ofta av vad jag förstår. Och säkert ses med. Barnbarn…det kan jag knappt tänka mig hur det känns men hoppas att jag får uppleva. Varmt tack för att du följer mig, hoppas att du ska trivas! Kram
GillaGilla
Bra beskrivet hur just livet är i olika skeden. Alla dessa dagar som kommer och går. Inte visste jag att det var livet!♥️
GillaGilla
Tack! Alla dessa dagar, ja, och stunder, och ögonblick. Tillsammans bildar de det enda vi har: livet. Kram
GillaGilla
Javisst är det stort när ens barn blivit så stora att de flyttar till eget och ska stå på egna ben…man är ju glad för deras skull, samtidigt som man blir orolig över hur det ska gå i längden… Men skönt när man ändå får ha dom inom rimligt avstånd hemifrån ifall de behöver hjälp i ngt skede. När sista lämnat boet, då blir det ovanligt tomt och tyst….tills man vant sej med det också
GillaGilla
Är så tacksam för att vi har henne på en kvarts bilavstånd🙏Och glad att vi ännu har tre kvar hemma, vill inte tänka på när alla flyttat, men det behöver jag inte göra på några år heller som tur är. Kram
GillaGillad av 1 person
Det är en stor förändring för er alla. Häftigt och spännande för henne och kanske lite mer vemodigt för er.
GillaGilla
En så stor förändring, har nog inte accepterat det riktigt än…Men är också glad och stolt förstås, hälsade på henne i går och då stod hon och lagade kycklinggryta i nya köket:)
GillaGilla
Vilket fint inlägg. Jag trodde att vi skulle få uppleva samma sak nu i augusti men min äldsta bestämde sig för att jobba ett år till innan universitetet och alla vi andra fyra (fem med hunden) blev överlyckliga över att få ha henne hemma ett år till. Men sen är det nog dags, det inser även den här mamman ❤️
GillaGillad av 1 person
Tack! Förstår att ni blev överlyckliga. Ja, den dagen ska ju komma, jag har som sagt inte förstått det än till 100%…Men lär ju göra det tids nog. Ta hand om dig och familjen!
GillaGilla
Att flytta hemifrån är ett av de största stegen i livet. Jag förstår att det känns när liten blir stor och minnena kommer på en ett efter ett.
GillaGillad av 1 person
Ja, det känns verkligen, på alla sätt…Det är första som lämnar boet, så vi är inte vana. Trevlig helg☺️
GillaGillad av 1 person