Skriv, skriv…

Fram till 26 augusti arbetar jag bara två dagar i veckan (vanligtvis är det tre), vilket ger mig möjlighet att skriva mer än vanligt. Och för första gången vad gäller Vårmörker börjar jag sakta närma mig slutet.

Även om jag numera vet att ett manus som är ”klart” egentligen bara betyder att andra ska ta vid och tycka och tänka så att jag får ändra en massa – alltså är det långtifrån klart – är det i alla fall en milstolpe!

I slutet av detta inlägg kan du som är nyfiken på Vårmörkers handling ta del av en s.k. baksidestext. Den publicerades visserligen nyss här på bloggen, men det är bara att hoppa över den om du redan läst. Vad gör jag när jag behöver vila mellan skrivpassen då? Hushållssysslor till exempel. Efter några timmar vid datorn är det skönt att vara praktisk; hänga tvätt, dammsuga och bara få röra på sig. Och inte mycket kan få mig att hoppa över mina skogspromenader, tvärtom – ju mer jag skriver, desto mer behövs dem.

Och förra veckan bodde jag och maken på hotell en natt. Sånt piggar sannerligen upp!

Nu tackar jag dig som läste, och hoppas att du kikar in snart igen. Kram!

Lina och Agnes är tvillingsystrar, men där slutar likheterna. Lina har nyss, tillsammans med sin familj, lämnat storstaden för ett hus på landet, medan Agnes, som arbetar som lokalvårdare i Göteborg är deppig som nybliven singel. Där bor även storebror Olof, fullt upptagen med att klättra uppåt i karriären, samtidigt som han försöker göra sin hustru gravid. En dag får han ett anonymt brev som talar om att han har en skuld, som någon han älskar ska få betala. Men vem? Och vad är det han har gjort? Olof, som fuskat med skatten, vill helst inte gå till polisen. Men breven fortsätter att komma.
Så blir hans Cecilia äntligen med barn, i samma veva som Lina kontaktar honom och berättar att någon smyger runt hennes hus på nätterna. Och Agnes drömmer gång på gång mardrömmar hon inte vill kännas vid.
Ett osynligt nät dras åt runt syskonen som tvingas närmare både varandra och sitt förflutna. Och när alla förstår vem hämnden kommer drabba är det kanske redan för sent.