Att rymma från berättelsen…

Louise Baumgärtner

Det sista har jag skrivit så mycket på mitt manus Vårmörker, varje stund jag orkat och haft tid känns det som om jag suttit vid datorn.

Så i lördags behövde jag göra något annat. Jag åkte till stan där mamma bor, och som tur var kunde hon ses! Men först hade jag lite tid för mig själv, och köpte något jag tänkt på länge; mina älsklingsbyxor i sprillans ny version! Jag frågade hur många de hade på lagret, de hade ett par i min storlek. Hittade tre baströjor jag gillade också.

Nu börjar det bli höst

Lunchen med mamma blev en fin stund med en bra diskussion, där jag inte ens tänkte på att ta upp mobilen (för att föreviga, alltså, något jag tänkt innan). Men några tårar landade allt på potatissalladen som mamma sa att pappa tyckt väldigt mycket om.

Men apropå mobiler, då jag spanade in yngstas serie på kvällen såg det ut så här:

Serien heter Strula och dramatiskt är det, som det brukar vara när tonåringar är med i bilden😅

Och för att göra en lång historia kort, när jag vaknade i går morse och drog ett änglakort, vilket jag gör väldigt ofta, stod det att en mini-semester kunde vara precis vad jag behövde.

Exakt så kände jag! Så jag körde en (nästan) repris, men hälsade på pappa också. Minneslunden är så vacker, träden omkring var majestätiska och gräset grönt som sammet på många ställen.

Stort tack till dig som läste, jag hoppas att du får en fin vecka i vackra september.

Profilbild för Okänd

Publicerad av Louise Baumgärtner

Bloggar om livet som författare.

12 reaktioner till “Att rymma från berättelsen…”

Lämna ett svar till Hille Avbryt svar