I lördags vaknade jag med en nysning. Och fortsatte så, varvat med att snyta mig hela dagen. Stannade av dessa skäl hemma när övriga familjen åkte lastade med grönsaker, tortillas och gott till äldsta dottern som flyttade hemifrån i augusti.
När de kom hem igen hade de med sig resterna av det hela, och jag och maken slog oss ner framför vår serie. Skönt med lite helglyx i alla fall, tänkte jag, tände ljus och högg in på en taco. I nästa sekund isade det till i hela kroppen och jag skrek. Det kändes som om något fruktansvärt hände i en tand.
Jag sov knappt den natten, och på söndagen fick jag en akut tandläkartid. Om jag ska vara ärlig vet jag inte riktigt vad han gjorde, jag var så trött och smärtpåverkad. Han hittade en spricka i en tand, men framförde också åsikten att jag borde kolla öron, näsa, hals för att se så allt var okej.
Jag som nyss haft hörselgångsinflammation fick en läkartid. Allt såg fint ut, sa hon, så det verkar vara tandis som gäller. 22 oktober! Hos Folktandvården hoppades de nog att det skulle klinga av, gör det inte så får jag en akuttid. Jag går runt med de starka morfintabletter jag fick av läkaren i går som ett mantra i fickan.
Jag hade tänkt att detta inlägg skulle handla om värk och tacksamhet. Och visst, jag är tacksam för mycket. Tack gode Gud för att jag inte lever med kronisk värk. (Och herregud, tack för morfintabletterna)…Men det är ganska svårt att vara genuint tacksam när man har så ont. För att distrahera mig på jobbet satte jag lurar i öronen och lyssnade på fem Rapport-sändningar i rad, och då blev det givetvis ännu svårare att hålla lågan uppe. Trump och Ryssland, drönare och satsningar på Försvaret. Och så Gaza. Det finns inga ord, så jag tänker inte försöka hitta några.
Jag sjönk som en sten, åkte hem och knaprade Alvedon, Ipren och korv stroganoff (bara tugga på ena sidan) och somnade medan det ilskna bultandet i käken och upp i örat klingade av en del. När jag vaknade ven vinden genom hela huset och det smattrade ilsket på rutorna. Maken beklagade mitt mående och räckte mig en kopp kaffe. Yngsta kom inspringande med sin väldigt långa storebror i hasorna. Hon basunerade att dum-smörkniven i slöjden äntligen var färdig, och att hon därför skulle få 160 kr för den på fredag.
Maken lovade nämligen för ett tag sedan, i ett försök att trösta henne när hon berättade hur mycket hon avskydde slöjd, att köpa den för det priset. Storebrodern ville veta vad som skulle lagas och när? Skollunch hade av någon anledning uteblivit (varit oätbar)?
Äldste sonen uppdaterar oss löpande angående sitt flyg till Nederländerna som kanske / kanske inte blir inställt p.g.a. strejk i morgon. Själv tog jag laptopen under armen, och kaffet, gick upp till skrivrummet och bloggade.
Just nu är det sol ute, och stora grå moln jagar över himlen. Jag ska gå ut i skogen, alltid ett bra alternativ. Och hoppas att värken blir snällare snart. Kram på dig, och obs, om någon letar efter en djupare mening här är det inte säkert att det går att hitta. Bara vardag, med värk. Trist, men det kunde verkligen vara värre. Kram!
Mitt liv 
Visst, det kunde ha varit värre, men man kan väl ändå få tycka lite synd om sig ibland ändå? Hoppas din skogspromenad gjorde din eftermiddag lite bättre. Nu till något helt annat: din dotter – varför ogillar hon slöjd så mycket? Själv var jag rädd för min träslöjdslärare. (Sen blev jag faktiskt själv textillärare.) Har du ingen bild på hennes egen smörkniv? Hon kanske inte vill att du ska visa den, men OM så vore det roligt att få se den. Krya på dig!
GillaGillad av 1 person
Hej Ewa, jag tycker lite synd om mig själv faktiskt…Samtidigt blir man (i bästa fall) även ödmjuk när man har värk, och tänker på dem som ständigt har ont av ena eller andra orsaken. Yngsta tycker att slöjd mest innebär att man gör fel, och sedan får vänta i evigheter på att få hjälp, eftersom många andra också behöver hjälp. Smörkniven anländer till sitt nya hem på fredag, ska fråga om jag får visa den. Tack för omtanke och engagemang! Hoppas att du får en fin vecka.
GillaGillad av 1 person
Tandvärk är nog ngt av det ondaste man kan ha, och absolut inget att ”leka” med…oftast tar värken död på roten och det blir rotfyllning eller ut med tanden… Bakterier fr tanden kan gå på djupet till käken så känn noga efter hur det känns och se till att tandläkaren gör ett bra jobb. Allt ska kännas bra efteråt när problemet är åtgärdat. Hoppas det kommer att gå bra. Kramis! 🤗
GillaGillad av 1 person
Tack för omtanke och att du delar med dig av din kunnighet. Jag har haft snälla tänder genom livet, fram till nu;) Har fått en akuttid hos tandis i dag eftersom jag har så ont, känns bra. Hoppas att du mår bättre nu, kram!
GillaGillad av 1 person
Ett enkel, men härligt ordspråk på lap-topen.
En fasa att inte komma iväg på en efterlängtad resa p.g.a. strejk eller annat man själv inte kan påverka.
GillaGilla
Det har du, eller ordspråket rättare sagt, rätt i. Verkar som att sonen kommiti väg! Ha en fin fortsatt vecka.
GillaGilla
Jag gillar såklart inte att du har ont, men gillar ändå ditt inlägg. Verkligen inget vidare med dig just nu … tandvärk är hemskt! Bra att du tål morfintabletterna … jag har testat en enda gång, i samband med min axeloperation för många år sedan. En gång och aldrig mera … fick mardrömmar och mådde fruktansvärt dåligt av dem.
Krya nu på dig så gott det går!
Kram
GillaGilla
Tack Anki. Verkar som att det är samma sak med mig och morfintabletterna, hade mindre ont i natt men vansinnigt ångestpåslag. Vidrigt! I dag har jag fått en akuttid hos tandläkaren. Önskar dig en fin vecka, kram!
GillaGillad av 1 person
Åh nej! Så jobbigt med tänder som krånglar ju, och det går liksom inte bortse från nåt som pulserar i huvudet på det sättet. Hoppas det löser sig!
GillaGilla
Tack Linda! Har varit förskonad från tandvärk genom livet men ja, fy sjutton!! I dag ska jag dock till tandläkaren. Kram på dig
GillaGillad av 1 person