Ont och ont…

Louise Baumgärtner

De sista dagarna har varit ett riktigt lågvattenmärke. I onsdags började jag dagen hos tandläkaren, och fick höra att tanden bredvid den tand som nyss dragits ut också måste dras ut, eftersom den var så infekterad.

Efter detta besked kastade jag mig in i bilen för att åka till gyn på sjukhuset fem mil bort. Även om jag är tacksam för att jag fick tiden var det en jobbig dag.

I torsdags eftermiddag blev det en konflikt hemma som jag inte riktigt klarade av, utan jag parkerade mig i sovrummet där jag tillbringade kvällen gråtande. Ingen skugga ska falla på min familj, men förmodligen inte heller på mig. Jag känner mig ofta skyldig när jag blir ledsen för vad som ibland, och ibland inte, är småsaker, men jag kan inte hjälpa det.

”Min” vackra skog tröstar mig alltid

I fredags var jag först hos psykologen, och på väg till tandläkaren ringde vårdcentralen och sa att jag fått en tid för samtal om klimakteriet, alltså vad man kan få för hjälp om man lider av detta elände. Redan där blev det lite för mycket vårdtider, kände jag.

Sedan misstänker jag starkt att Folktandvården låter sin nya tandläkare träna på mig, för de sista gångerna har det varit två tandläkare i rummet hela tiden. Tanden var f.ö. så krokig att det tog över en timme att dra ut den, tandsköterskan behövde sätta sig och vila några minuter mitt i, och tandläkarna sa att de inte behövde gymma efter arbetsdagen. Dessutom fick jag ett blodigt sår på läppen. Efter detta var jag ännu mer hudlös, bokstavligt talat.

Jag hade en packad väska i bilen, och bitande på blodiga kompresser åkte jag hem till mamma.

Där var det lugnt som i paradiset. När jag slutat blöda och kunnat äta och dricka lite, åkte vi till kyrkogården och sa hej till pappa, morfar och mormor. Det duggregnade, löven låg spridda i en kaskad av färger över vägen och mindre gångar, och mamma visade mig Ljushotellet; massa, massa tända ljus uppe på en liten kulle. Så vackert.

En höstmorgon hos mamma med Vårmörker

Jag sov i pappas säng, och gick upp tidigt och skrev. Jag vet att jag har lovat att berätta om feedbacken från lektören, och det var ett jättebra utlåtande. Hon tyckte om!! Först blev jag så himla glad över det, och sedan ledsen. Kan inte förklara varför. Sitter återigen med mitt manus, men utan stressig deadline. Kram, och hoppas verkligen att du mår bättre än jag❤️

<

Profilbild för Okänd

Publicerad av Louise Baumgärtner

Bloggar om livet som författare.

19 reaktioner till “Ont och ont…”

  2. Ibland är det som att allt elände kommer och attackerar …
    Hoppets änglar överger dig aldrig! Du och din fina familj är riktiga kämpar! Kramar och tankar i massor till er alla!♥️

    Skickat från Outlook för iOShttps://aka.ms/o0ukef

    Gilla

    Svara

      1. Tack för svar! Förstått att du ibland inte vill eller orkar med att skriva och ”umgås” via media och det skrivna ordet.
        Det har jag full förståelse för, men mitt hjärta och själ säger att jag vill bemöta dina tankar och din vardag. Viktigt för mig, men har full förståelse för hur du känner det….
        Glöm ej att hälsa till din fina mamma. Hon är något utöver det vanliga och det var din pappa också. Något förde de samman! All kärlek till er alla ♥️

        Skickat från Outlook för iOShttps://aka.ms/o0ukef

        Gillad av 1 person

  4. En gång när tandläkaren skulle ta bort en visdomstand på mig, visade det sig att den var svår att få bort.

    Efter ungefär en halvtimme klagade han: ”Åååh, min rygg!”

    Sedan tänkte han ett ögonblick och tillade: ”Men det är förstås värst för patienten!”

    Jag sa: ”Gä gä! Gek ä äwwe ö angäkaeng!”

    (”Nä nä! Det är värre för tandläkaren!”)

    Gillad av 1 person

    Svara

  6. Men fy, vilken dag och vilken vecka! Fattar verkligen den hudlösa känslan efter ett sånt tandläkarbesök, både bildligt och bokstavligt, det är psykiskt utmattande att ”behöva hantera” sånt tycker jag.

    PS, hoppas du får bra klimakteriehjälp, tycker det gjort störst skillnad för egen del att få hormonersättning.

    Gillad av 1 person

    Svara

    1. Tack för medkänsla🙏Ja, snacka om att allt (eller ja, mycket) hände den veckan…Har inte hämtat mig riktigt, om jag ska vara ärlig, Har verkligen för mig att du är en av dem som skrivit om klimakteriet (?) vilket inspirerat mig att söka hjälp, så stort tack för det också. Kram❤️🥰

      Gillad av 1 person

      Svara

  7. Det med tanden låter inte roligt. Min fru går just nu hos tandläkaren som tvekar om han ska dra ut eller rotfylla en tand. Huh, säger jag!

    Det bästa när något är illa är att något bättre ofta väntar runt hörnet. Så därför hoppas jag att allt känns bättre inom kort.

    Gillad av 1 person

    Svara

Lämna en kommentar