Bus, godis och sorg

Yngsta ringde till jobbet och beställde låtsasblod, och så var Halloween i gång på riktigt. Jag var tacksam över att hennes såriga ansikte bara var fejk, och över allt godis vi köpt.

För i fredags, medan jag och maken lämpligt nog kollade på en läskig serie, knackades det på dörren, och den ena, kusligare än den andra, presenterade sig.

I går gick jag och mamma på minnesgudstjänst i kyrkan där pappa begravdes. Det var stämningsfullt, och tårarna rann. Efteråt värmde kaffe och personalens vänlighet, och när vi väl kom till kyrkogården blev vi på bättre humör när vi lyckades hitta parkering. Och sedan, så vackert!

Stad i ljus, som det sjöngs i kyrkan. Stad i ljus av älskade som inte längre finns här. Du ska veta att vi saknar dig oändligt, pappa. Det finns så mycket vi skulle berätta om du kom tillbaka. Vi skulle krama dig och vi skulle inte, aldrig släppa taget.

8 reaktioner till “Bus, godis och sorg”

  1. Att alltid minnas Din pappa är en självklarhet. En finare och varmare person är svår att finna. Aldrig glömd! ??????

    Skickat från Outlook för iOShttps://aka.ms/o0ukef ________________________________

    Gilla

Lämna en kommentar