Normal?

Jag har aldrig varit normal, och vem är det egentligen? Men helgen har ändå gått i normalitetens tecken. I lördags kväll spelade vi Skitgubbe med en normal kortlek.

Och så söndagspromenaden, även den helt normal.

Lite julhandling blev det också, bl. a. i affären Normal:

Jag har skrivit en del om att jag är nedstämd, och det har tyvärr hållit i sig. Men de sista dagarna har varit lite bättre, och jag vill gärna dela med mig av ett hjälpsamt tips jag fått av min psykolog. Det handlar om att känna in kroppen mer, för att veta hur man mår, och hur känslor faktiskt känns i kroppen.

Här kommer några exempel; Jag tänker på saker jag ska göra i morgon. Hur känns det i kroppen? Ett lätt tryck över bröstet, aningen ytlig andning. Slutsats; jag blir stressad av detta. Hur kan jag lösa det? Finns det något jag kan göra i dag i stället? Finns det något i morgon som kan vänta till en annan dag? Eller kan någon annan handla?

Exempel två: Sitter i soffan med yngsta och maken och tittar på Julkalendern, dricker te och skrattar åt Gustav Vasa. Hur känns det i kroppen? Bra! Det känns lugnt i magen och luftigt och lätt i bröstet. Ledsnaden jag kände innan när jag var i tvättstugan har försvunnit.

Exempel tre; Mediterar till lugn musik. Hur känns det i kroppen? Efter några minuter slår hjärtat lugnare, och jag blir dåsig. Slutsats; Så skönt, detta borde jag göra oftare.

Exempel fyra; Scrollar på sociala medier. Redan efter TRETTIO SEKUNDER har pulsen gått upp och andningen blivit snabbare. Slutsats; Detta borde jag definitivt minska på! Och det har jag också. Snart är det en vecka sedan jag var inne på Instagram och Facebook, de sociala medier jag har. Bloggen räknar jag inte dit, även om jag knappt bloggat heller.

Slutsater av ovan är alltså att jag borde stressa mindre/planera bättre, umgås mer, meditera mer och tillbringa så lite tid (knappt ingen alltså) på sociala medier som jag gör just nu. Och jag har faktiskt mått bättre! (Bara för stolthetens skull måste jag säga att sista året inneburit väldigt lite scrollande, för det är så värdelöst).

Ovanstående kanske låter enkelt och självklart, och det borde det vara. Men jag misstänker att många, liksom jag, tenderar att bo för mycket i huvudet, och då är det lätt att missa att känslor bor i kroppen, och att och hur de påverkar oss. Prova själv om du inte redan har en stor medvetenhet om detta förstås, och skriv gärna en kommentar om du vill. Nu börjar kroppen bli stressad för rasten är slut. Dags att jobba! Och det stämmer när jag tittar på klockan också. Vi behöver, trots allt, rätta oss efter både vår inre och yttre verklighet.