Röda hjärtan och hopp i december

Detta inlägg är tänkt att ge dig, som kämpande förälder, eller med något annat, hopp

Ofta väljer jag att vara väldigt personlig här på bloggen. Det är sådan jag är, även ute i vanliga livet. Eftersom jag inte skriver anonymt kan jag naturligtvis inte skriva om allt, speciellt inte när det kommer till barnen. Men jag försöker ändå dela så mycket jag kan därför att jag, efter antal års bloggande, vet att många känner igen sig och

uppskattar det. För livet kan ju verkligen inte bara fångas i det är bra tack, hur är det själv? även om vi önskar att så vore.

Jag och maken, i nöd och lust

Nej, våra liv är fulla av upp- och nerförsbackar. För oss, en familj med fyra barn (två av dem vuxna nu) kom de stora utmaningarna i tonåren, med bl. a. NPF- diagnoser. Herregud, vad det har bråkats och gapats hemma hos oss. Så absurda, konstiga konflikter vi haft. Så mycket tårar som runnit.

Och vad många fel jag och maken gjort, trots föräldrautbildningar på BUP, och inhandlade böcker om föräldraskap. Men föräldraskap handlar inte så mycket om att göra rätt hela tiden som att våga älska, känna in och naturligtvis använda sunt förnuft. Något som är svårt när fula ord haglar över en, skolan ringer och man håller på att oroa ihjäl sig över hur allt ska gå….

Men något måste vi ändå gjort rätt. För i dag mår en av våra ungdomar så mycket bättre!

Något som fastnat i minnet ligger snart tre år tillbaka i tiden. Då kämpade hon, och vi, fortfarande med mycket problem, men hon mådde tillräckligt bra för att vilja ha roligt. Men p g a alla svårigheter var hennes sociala liv obefintligt och hon orkade inte alltid gå till skolan. En lördag föreslog jag att vi skulle se skräckfilmen Megan på bio, och hon blev så glad. Hon klädde upp sig till tänderna, vi åkte i väg och hade en jättefin kväll. Samtidigt som jag gladdes över att det blev lyckat, värkte det i hjärtat. Andra föräldrars utsagor om tonåringar som alltid var borta, ute med kompisar, hade inte vi i

I dag är det helt annorlunda. Hon bor inte ens hemma längre. I stället har hon flyttat ihop med pojkvännen, har jobb och nya vänner! Det är helt otroligt vilken resa hon gjort. Detta inlägg vänder sig särskilt till dig som förälder som sagt – samtidigt som du ska ha credit för allt du gör, det är inte lätt när det är svårt med barn, ska du veta att det alltid finns hopp. Kommande inlägg blir en mix av juligt och fortsatta korta berättelser om utmaningar vi, och våra ungdomar övervunnit. Men nu är det dags för manus Vårmörker, sedan ska jag baka lussekatter. Ha en fin fjärde advent, kram!

Våra fyra❤️

8 reaktioner till “Röda hjärtan och hopp i december”

    1. Bästa du, det är exakt av den anledningen jag delar. Då var jag så ledsen för hennes skull (och för mycket annat) och kunde absolut inte föreställa mig att det skulle bli så här bra🙏Men hos unga finns det massor av kraft även om det inte alltid syns…Kommer fler liknande inlägg under julen, så kika gärna in igen. Styrkekram till dig och familjen🤗❤️‍🔥

      Gilla

  1. Kära Louise!
    Du och din familj är riktiga superkämpar! Att inte ge upp och tro på framtiden ger hopp om bättre tider.
    Fint att läsa om ert liv och att inte tappa hoppet ger hopp om framtiden! Fortsätt så🙏🏻
    En fin jul och ett hoppfullt 2026 önskar jag dig och din fina familj! ♥️ Störst av allt är kärleken!

    Skickat från Outlook för iOShttps://aka.ms/o0ukef

    Gillad av 1 person

  2. Hej Louise!

    Jag har sett dina fina kommentarer inne hos underbara Clara och trots allt du kämpar med verkar du alltid ha lite över till andra 😍 jag har själv en npf diagnos och även några barn med det som jag också kämpade med under skoltiden men som nu bor själva och klarar sig bra trots en mamma som gjorde många fel men tydligen något rätt med som du också har gjort och jag tror alla våra barn är tacksamma trots att vi inte alltid varit den bästa versionen av oss själva.

    Oj vad långt det blev men ni får ha en fin jul och fortsätt kämpa du ger mig och så många inspiration att orka fortsätta.

    kram 😍

    Gillad av 1 person

    1. Tack så mycket för en medkännande kommentar där du generöst delar med dig🙏Förstår att även du, och dina barn kämpat hårt, och vad fint att höra att det gått så bra! Många kramar till dig och familjen och God Jul och Gott Nytt År på er✨🎄❤️‍🔥

      Gilla

Lämna ett svar till Louise Baumgärtner Avbryt svar