Glöggmys, ångest och inlåst svärfar

Det ser så gemytligt ut, vårt glöggmys i lördags. Och det var det! En av anledningarna till att jag föreslog denna nya tradition är för att vi har mycket att glädja oss åt just nu. Men så har det verkligen inte varit alla år. Vet att vi är långtifrån ensamma om svårigheter, och det är just därför jag vill dela. Särskilt till föräldrar vill jag sprida hopp i en högtid då man bara vill att alla ska vara glada.

Förra året sa en släkting till mig ; Vi är ändå glada att hen inte är mycket hemma, hen har kul med kompisar och det är huvudsaken. Det sista man vill är ju att de ska sitta ensamma på rummet…Jag log, nickade och ville bara gråta. Varför berättar jag om i nästa inlägg. Jag utlovar dock ett lyckligt slut, så ingen behöver ha ont i magen.

Nu till en jul för antal år sedan istället, då käre svärfar levde och vi var tvungna att hålla honom inlåst på rummet, på självaste julafton. Det var nämligen då, på morgonen, som jag hörde ett svagt Help me, då jag gick förbi gästrummet med godisfyllda strumpor i händerna. Det visade sig att han drabbats av magsjuka, stackaren. Även min systers familj var på besök hos oss, och när min systers man fick höra det närmast skrek han: Håll honom inlåst! Släpp inte ut honom! Vi kan absolut inte boka om flygbiljetterna!

Egentligen ganska naturligt: man brukar vara medtagen efter en sådan natt, och inte direkt vilja hugga in på julbordet. Men min svärfar, som levt ensam i många år, och knappt varit magsjuk förut, förstod inte det till fullo. Han höll sig på rummet medan vi firade därute, fast vi tyckte väldigt synd om honom.

När min man sedan knackade på och räckte över julklapparna grät han…Håhåjaja, det var den julafton det…Nu hoppas jag att DU får en riktigt fin jul🎄🙏Att du får njuta på det sätt som passar dig, och att du är extra snäll – mot dig själv❤️För det du ger till dig kommer du också sprida till andra✨