Vi blir helare av att dela

Detta blir kortare än vad jag tänkt, för jag är så inne i manus Vårmörker.

I sista inlägget berättade jag att en släkting pratat med mig om tacksamheten över att hans tonåringar hängde mycket med kompisar. Det sista man vill är ju att de ska sitta instängda ensamma på rummet, sa han. Men just det problemet hade vi hemma!

Det fanns det som var bra i vår ungdoms liv. Hen verkade trivas i skolan och hade ett fritidsintresse. Jag visste att hen åtminstone pratade med folk i klassen, och jag ringde lärare antal gånger för att be dem hålla koll.

Hen verkade även må bra. Men varför umgicks hen då aldrig med någon? Varför spelade hen inte ens med andra, när så mycket tid tillbringades framför Playstation? Det finns en del jag inte kan berätta här, men gud vad jag oroat mig, och haft ont i hjärtat över detta. I flera år!!! Det handlade alltså inte om några månader…

Men plötsligt, en dag i våras kom hen hem, slängde ryggsäcken i hallen och sa Jag ska spela med en kompis, kom upp med mat sen. Och så har det fortsatt, med bara kortare avbrott. Senast i går kväll gick jag upp till hen och sa underbart att du spelar och har kul, sänk rösten lite bara, god natt. Men gudarna ska veta att jag hellre somnar, en aning störd av de glada utropen, jämfört med att ligga vaken och oroa mig...

Summa summarum: Bara för att något varit problematiskt under lång tid betyder det inte att det inte kan ordna sig. Våra barn och ungdomar är fantastiska, fulla av växt, livslust och utveckling. Det betyder såklart inte att de ska lösa allt själva, men det kan vara skönt att höra när man som förälder behöver hopp.

Något annat jag vill belysa är att det vore så himla bra om vi kunde dela mer med varandra. Våga tala om för din vän/bekant/granne/kollega/ om du har problem, t. ex. med dina barn. Jag har (nästan alltid) varit ganska öppen med det, och då får man ofta liknande förtroenden tillbaka. Även det skapar hopp, och ger kraft när du behöver det som mest.

Sanningen är att livet är fullt av problem, men också av lösningar. I nästa inlägg skriver jag om några av våra otursfyllda jular, en äcklig bl. a. Inte för att jag tror att folk behöver gotta sig i elände, men det är lätt att känna sig ensam om allt inte är mys under juldagarna…Så behöver man dock inte känna, högtiderna är kluvna för många, likaså livet. Som sagt – vi blir helare av att dela🙏❤️

STOR BAMSEKRAM till dig som kikade in, vi ses snart igen.