Det vanliga livet?

Louise Baumgärtner

Jag, maken och barhäng. Fin lördagsbild som jag inte lade ut på Instagram eller Facebook, där jag tillbringar allt mindre tid, men valde att publicera här. Ett foto man vill dela med sig av, en lycklig stund i livet. Eller?

Vissa dagar är fest medans andra är pest

Ja, det var det faktiskt. För jag och maken har inte hängt på bar, bara vi två, sedan innan vår nu 21-årlige son föddes. Det var därför jag föreslog just det. Ätit på restaurang har vi gjort, sovit på hotell också.

Men nu behövde vi slå ihjäl några timmar när ett av barnen var på kompisträff. Väl värt att fira, eftersom det inte hänt så ofta de sista åren. Bakom varje bild, på sociala medier och var helst det dyker upp, finns det vanliga livet.

Sol och moln, inget ljus utan mörker

Alla vuxna förstår det, ändå behöver vi påminnas.Annars faller vi alltför lätt i fallgropen att alla andra mår bra/lyckas/har stabila barn med sund självkänsla…Men nej. Visst finns det också, och vilken välsignelse det är! När mycket i tillvaron flyter på, när fredagskvällen är genuint mysig, när den efterlängtade resan kommer, eller man firar sin student. Självklart ska man dela med sig av goda ögonblick, det är inte fel på något vis.

En väldigt lycklig dag hos oss, hon har haft det tufft

Men kanske blir det ännu mer rätt när vi också vågar berätta om det som skaver. Vad det nu är. Jag skulle kunna skriva att jag är så känslig vissa dagar att jag undviker min egen familj, och speciellt då konflikter. Jag står inte rakryggad och lugn, utan smiter undan. Barnens pappa finns ju…Andra dagar är jag trött och sur, utan tålamod. Eller känner mig ledsen och ensam.

Oroar mig ofta för något, och vaknar med en klump i halsen, eller värk i kroppen. Med andra ord Det vanliga livet. Väl värt att delas, på det sätt som passar en. Eller vad tycker ni?

Vill bara tillägga att jag ganska ofta är glad och nöjd också.

Profilbild för Okänd

Publicerad av Louise Baumgärtner

Bloggar om livet som författare.

18 reaktioner till “Det vanliga livet?”

  1. Klart man ska dela med sig av det fina i livet. Sociala medier är lite lurigt på så sätt. Ofta lyfter man bara det fina så allt ser så puttinuttigt ut. Men alla har sina problem och utmaningar. Det är lätt att glömma bort när allt ser så perfekt ut.

    Gillad av 1 person

    Svara

  5. Du vet att jag håller med – att i det vanliga vardagsskavet finns det som är intressant att läsa om och det som ger lite tröst i känslan att man inte är ensam.

    Jag följer inspirationskonton med, där allt är glatt och vackert, men det är väldigt få. Annars tenderar känslan att ”alla andra har det så bra” att slå över – inte för att jag inte vill att alla andra ska ha det bra, tvärtom, men då känner man sig så himla ensam i sitt eget vardagsskav.

    Det svåra när man bloggar är att hitta balansen, ibland känns bloggen så väldigt schizofren, för när man är glad skriver man nåt glatt och sen kan nästa inlägg bli superdeppigt och mörkt. I verkligheten är det ju en glidande skala hela tiden, och det är svårt att hitta balansen när man skriver. För – som ju många kreativa människor säger – så är det ju skavet man använder när man ska vara kreativ.

    Gillad av 1 person

    Svara

    1. Tack för dina kloka ord🙏Håller med i allt, det är inte alls så att man vill att andra ska må dåligt, men det ger en annan helhetsbild att få ta del av både andras glädjeämne och svårigheter. Det ger även hopp; om de haft det jobbigt med sonen men det verkar ordnat sig, då ska det nog göra det för min pojke också! Man känner sig mindre ensam i allt – och mindre misslyckad när man får läsa om andras ”svagheter”. Det finns mycket styrka att hämta i att vågaöppna sig; man får ofta pepp eller uppmuntran tillbaka🌺

      Gillad av 1 person

      Svara

  6. Jag uppskattar när även något av det som skaver kan berättas om i våra personliga bloggar, men så klart så är det svårt att hitta en balans och om det är andra personer involverade i skavet så vill en kanske hålla det utanför bloggen. Att känna att en inte är ensam att uppleva tuffa tider är befriande, även om en så klart inte önskar andra samma smärta. *kramar om*

    Gillad av 1 person

    Svara

    1. Jag har ju valt att vara väldigt öppen i min blogg om familjens utmaningar, men med familjens godkännande. Men min regel är alltid att ingen, inte ens en illvillig klasskompis till barnen ska kunna hitta något att använda i elakt syfte (även om jag inte tror att det ska hända). Av den anledningen publicerar jag sällan tydliga bilder på dem och skriver nästan aldrig namn, ålder, vem det gäller eller VAD i detalj det gäller. Kan heller aldrig skriva något om mitt arbete, grannar, om jag har en konflikt med någon, ingen ska kunna känna sig utpekad. Så det finns väldigt mycket jag inte skriver, trots att jag är öppen. Trevlig kväll
      🤗

      Gilla

      Svara

  7. Att bara vara eller att umgås bland andra behöver inte vara så komplicerat. Dock brukar det ofta ge det där lilla extra som kan förvandla moll till dur. Nog ser ni lyckliga ut på bild nummer ett.

    Gillad av 1 person

    Svara

  8. När jag bloggar vill jag inte, precis som du skriver, lämna ut någon när eller kär och då kan det kanske bli så att min blogg uppfattas som lite glättig och ytlig för att jag inte tar upp mina ”skav” när de inbegriper andra människor. Så tänker nog många som är aktiva på sociala medier. Det får man ha i bakhuvudet när man är ute på nätet.

    Gillad av 1 person

    Svara

    1. En blogg eller ett inlägg på sociala medier behöver absolut inte vara ytligt bara för att man inte skriver om svårigheter. Det enda viktiga är ju att man delar det man själv vill, och naturligtvis inte lämnar ut sådant man inte bör, med hänsyn till andra. I en (lång) kommentar ovan har jag berättat hur jag tänker runt vår familj gällande det. Vackra, roliga och inspirerande konton och bloggar behövs mer än någonsin, mångfalden är det som berikar tänker jag🌺🙏Hoppas att du får en fin helg☺️

      Gillad av 1 person

      Svara

Lämna en kommentar