Ångest

Min ambition att vara ledig för att vara med mitt manus var bra, men…Typiskt mig har jag pressat mig för mycket, och i går fick jag ett rejält påslag av stress, och sedan en fruktansvärd ångest. Inte bara över mitt skrivande kan tilläggas utan över allt jag någonsin oroat mig för.

På kvällen skrek jag rakt ut, och sedan började jag gråta. Det slutade med att jag klamrade mig fast vid maken i soffan, medan vi tittade på vår serie, för att försöka distrahera mig.

Det funkade till viss del, men så fort det hände något pulshöjande bultade mitt hjärta ännu hårdare än förut.

Tidigt i säng med sömntablett och lugnande, ändå har jag inte sovit så mycket. Hoppas på en bättre dag, och mående i dag, tror att det värsta klingat av.

Att leva med ångest är så vidrigt. Och just i dag ber jag er att inte kommentera. Jag vet att man inte ska stressa. Jag förstår att det viktigaste är att man mår bra. Och så vidare…

Det största problemet är att, eftersom jag haft ångest i princip hela mitt liv, är mitt fight and flight- system oerhört lätt att aktivera, och svårt att stänga av. Och som person är jag driven, envis och beredd att jobba hårt. Och TYCKER OM det. Jag älskar att göra saker, att vara i gång. Och ja, jag älskar faktiskt även att meditera och vila, det gör jag också dagligen. Men ibland kraschar jag ändå. Då blir det svart och väldigt ångestfyllt. Och du som tittar in får gärna hålla tummarna eller be en liten bön för mig🙏Kram!