I förra inlägget berättade jag om min ångest, och i dag tänkte jag ta upp vad som triggar den mest:
När barnen har det jobbigt
Alla som är föräldrar vet det. Hur det äter sig in när ens barn inte mår bra. Och om det är stora och långvariga problem, hur det genomsyrar hela ens varelse till slut.
Eftersom vi har fyra barn har vi varit med om lite av varje. Utanförskap och mobbning, ångest, ena dottern var alldeles för tunn i flera år, ensamhet, dålig självkänsla…
Hur många timmar, nätter, dagar har jag tillbringat med att oroa mig? Tänk om hen aldrig kommer må bra igen? Tänk om det inte ordnar sig? Tänk om hen slutar gå till skolan? Hål i hjärtat och en ond vind som viner genom själen. Kan tillägga, som en hoppfull avslutning, att i princip allt, om jag går några år tillbaka, faktiskt HAR ordnat sig. Mycket bättre än jag trodde.
Gymnasiet blev en nystart för en, med snälla och mogna vänner! Tunnisen gick upp i vikt, och träffade kärleken! Kompisar poppade upp här och var, och gud, vad jag är tacksam över det! Även om vi har nya utmaningar i dag finns det så mycket att glädja sig åt.
Ensamhet
Åh, vad jag har känt mig ensam. Jag har aldrig varit helt ensam, men under många perioder har jag, p.g.a. psykisk ohälsa, nej sjukdom, haft ett väldigt begränsat socialt liv. I familjen hade vi det ganska bra i åratal till svårigheterna och min utmattning kom. Och tonåren. Det gjorde att vi förlorade vänner och kontakter, och Covid hjälpte inte till.
Ensamhet kan även sitta i själen. Att vara deprimerad kan kännas som att existera i en stor, ödslig bubbla där ingen når in, och varifrån man inte vågar sträcka ut sin hand. Man är alltför rädd för att bli avvisad. När jag var som längst ner, för några år sedan, tänkte jag: Vad ska jag göra om jag blir helt själv när jag är äldre? Jag kan gå med i en volontär-grupp eller något, då kan man inte vifta bort mig…
Jag har ofta upplevt att jag har lätt att bli omtyckt, men jag glömde det när jag var deprimerad. Depression är ett allvarligt tillstånd där man inte riktigt är sig själv längre. Men jag förstod aldrig att det var det jag var, jag antog bara att ”folk” slutat tycka om mig.
I nästa inlägg kommer några fler triggers, förhoppningsvis med en humoristisk twist. Att skratta åt sig själv och sina stolligheter är så läkande. KRAM på dig som läste, vem du än är, och hoppas att du får en fin start på veckan.
Mitt liv 
När jag såg din bild på er när barnen var små tänkte jag tillbaka på mig själv, jag känner mig fortfarande lite chockad över hur mycket livet ändrar sig när de blir tonåringar och alla problem kommer som man oroar sig över (gud vad jag önskar man kunde stänga av oron). Ofta försöker jag klänga mig fast i det nån lite äldre person sagt – det blir folk av dem sen ändå, men det ÄR svårt när man är mitt i det. Som ni så har vi mycket bra med ju, men jag önskar jag kunde vara en ”obrydd morsa” vilket säkerligen hade varit bättre för alla inblandade just under tonårstiden, men det går ju heller inte bara ändra sitt grund-jag över en natt.
Tolkar ditt inlägg som att du håller på och jobbar dig ur ångesten – håller tummarna för dig och skickar med en kram!
GillaGillad av 1 person
Ja, det ligger faktiskt något i talesättet Små barn, små bekymmer…Tonårstiden innebär ju så mycket och ofta jobbig transformation som SKA ske, men det är lätt att glömma bort det, och precis som du skriver oerhört svårt att vila i att andra säger att det fixar sig.
Det är därför jag ofta skriver om vilka utmaningar vi haft (med barnens tillåtelse) för att man ska kunna läsa och tänka aha, det är ju det vi går igenom nu, så har det ordnat sig för dem så finns det hopp…Att det blir lite lättare att känna det då. Avslutningsvis, att vara en mer bekymmersfri förälder är ofta inte det bästa för barnen i tonåren. Tvärtom kan det göra att man lätt missar det som är fel, och så får ens barn bära större lass ensamma. Att oroa sig är att bry sig om, att våga fråga och hjälpa till är att vara en ansvarsfull förälder❤️KRAM, jag mår lite bättre nu, så glad över det 🙏
GillaGillad av 1 person
Glad att du mår bättre!!
GillaGillad av 1 person
Tack fina Linda, hoppas du mår bra och får en fin vecka🤗
GillaGillad av 1 person
En varm kram till Dej, med hopp och önskan om att du får en fin vecka, på alla sätt och vis ❣️
GillaGillad av 1 person
Tack fina du🙏din omtanke värmer! Och detsamma till dig🥰
GillaGillad av 1 person
❤️👍
GillaGilla
Jag tycker om att läsa om livets dalar och toppar, så klart gläds jag inte åt det jobbiga, men det visar på hur livet ser ut. Att en inte är ensam i att uppleva svårigheter och mörker. Det kan vara tuffa saker att ta sig igenom och då känns det som att det är ”bara jag” som har det så här. Tack för att jag får vara en del av dina tankar och känslor. Kramar
GillaGillad av 1 person
Tack för att du läser🙏och din blogg är väldigt givande, så rik på inspiration och olika sorters inlägg!
GillaGilla
Ett svårt och rörande ämne. Jag känner igen mig i detta, liksom i ett tidigare inlägg. Ibland har jag för egen del tänkt att det varit bättre om jag blivit kvar i min hembygd, levt som något slags ungkarl och mått dåligt utav min egen ensamhet istället.
Men nu är jag här, 57 år gammal boende i stockholmsförort. 23-årige sonen har flyttat hemifrån, bor med fästmön i lägenhet de köpt och som jag nämnde tidigare har jag 20-årige sonen med autism att bekymra mig för.
Tack för dina inlägg, då menar jag alla, allt du skriver om.
GillaGillad av 1 person
I svarta stunder har jag snuddat vid liknande tankar som du💔Att vara förälder är världens största gåva, MEN just därför källan till den största smärtan Jisses, hur vågar vi egentligen?!
Ofta gömmer vi när det går ”fel” för barnen; alltså inte som vi tänkt oss. Vi vill skydda oss och dem. Men jag tror att det ofta skadar ännu mer. När vi blir påminda om att livet = svårigheter drabbar alla (nåja, de flesta) stärks vi, därför skriver jag inlägg av denna typ.
Tack för allt du delar och för att du läser🙏För två år sedan oroade jag mig mycket mer för flera av mina unga vuxna, i dag är det bättre, och äldsta är 22 år nu. Unga har ofta en otrolig kraft att utvecklas även om det inte syns alltid. Kram på dig🤗🌱
GillaGilla
Tack, för din fantastiska blogg, där du delar med dig av ditt liv. Många igenkänningsfaktorer! En rikedom att kunna/våga sätta sina tankar på pränt. Vilket du alltjämt gör. Inget är så sant som ”Alla dessa dagar som kom och gick inte visste jag att det var livet”. Att våga gå in i svåra känslor och klä dem i ord, det är din stora bedrift. Sluta aldrig att skriva! ❤️
GillaGillad av 1 person
Tack så otroligt mycket, Birgitta, det är kommentarer som dessa som gör att jag fortsätter blogga även när lusten är låg, eller tiden knapp. TACK återigen, också för att du läser🙏🥰Hoppas att du får en fin vecka!
GillaGilla
Tufft att inte må bra … önskar dig allt gott bästa Louise 💕
GillaGillad av 1 person
Tack fina Anki, din omtanke värmer 🤗❤️Ha en fin vecka !
GillaGillad av 1 person
Vi har en del gemensamt du och jag. Det fina är att vi inte bara är vår ångest, vår depression eller det som triggar oss. Vi är levande människor med det som fallerar och som bygger. När jag läser dina ord så tycker jag mig se att du trots alla bekymmer som fortfarande triggar igång har ett sätt att få ihop det som dåligt och det som bra, det är väl det som kallas acceptans, men det flyter lite hit och dit. För mig var det viktigt att ”leva med mig själv” både i det som tog all kraft och det som gör att krafter återvänder. Du beskriver så fint här i att se tillbaka på det som gått bra.
Tack Louise! Vägen blir till när en går …❤️ du går den!
Du har så talande bilder till dina texter.
GillaGillad av 1 person
Tack fina Tove, blir tagen av din kommentar, du beskriver det så bra🙏Det finns onekligen en del fördelar med att ha det svårt, man blir ofta livsklok och får perspektiv på saker. En av mina verktyg är tacksamhet. Tack för att du läser och kommenterar❤️
GillaGilla
Det är inte kul när ens barn växer upp med motgångar och ohälsa. Ska man försöka säga något positivt, så är det att för det mesta brukar det ordna upp sig med åren. Jag har en kusin som växte upp med psykisk ohälsa, droger och självmordstankar. Idag är han vuxen, har ett bra jobb och är far till en helt underbar dotter.
Det kommer bättre tider Louise, jag lovar.
GillaGillad av 1 person
Tack Stefan, och tack för att du delar ❤️. Så gripande och stark livsresa din kusin gjort🙏Historier som hans ger hopp. Vi människor har ofta mer styrka i oss än vi tror.
GillaGillad av 1 person