Halvtomt eller halvfullt?

I flera inlägg det sista har jag skrivit om min svåra ångest. Men utmaningar skapar som bekant ofta klokskap. Att vara tacksam för allt som funkar och det man faktiskt har är ett värdefullt och helande redskap när man har det jobbigt.

Så här brukar jag vända på följande:

Varför blir jag aldrig klar med mitt manus?

Jag är så tacksam att jag skriver på ett manus som faktiskt börjar bli klart, även om jag inte riktigt är där än.

Jag orkar inte jobba i dag.

Även om jag är trött är jag så tacksam över att jag har ett jobb som jag trivs med.

Jag påstår inte att man alltid ska vända och vrida på allt, naturligtvis får man känna negativa känslor, det är otroligt viktigt. Men däremot vill jag hävda att det inte är bra att vara där hela tiden.

Självklart ska man vara få ledsen utan att genast försöka tänka positivt

Såvida man inte just drabbats av en tragedi finns det ofta sådant att glädja sig åt. Sådant man kanske alltför ofta tar för givet, som att ha ett hem, att vara älskad, att vara frisk.

När man börjar tänka på det viset upptäcker man ofta att man är oerhört rik. Kommer du på något du inte brukar tänka på, men som gör dig oerhört tacksam? Oavsett så är jag glad att du kikade in och läste❤️

Att tryggt sitta i soffan och titta på serie med min älskling sedan 26 år tillbaka. Det vardagliga myset, inte ska man väl behöva mista det innan man inser vilken gåva det är? Nej, bättre att inse det här och nu!

2 reaktioner till “Halvtomt eller halvfullt?”

  1. Jag känner oerhört stor tacksamhet över familjen 🥰 Att jag har tak över huvudet och får krypa ner under täcket i en varm skön säng varje kväll och äta mej mätt varje dag och har fungerande nöjsam hälsa är väl sådant jag inte tänker på hela tiden men ändå ofta…och allt detta är för mej en stor rikedom ❤️ +så mycket till…

    Gilla

Lämna ett svar till Merika Gustavsson Avbryt svar