Det händer att någon frågar hur det känns att ha en så öppen blogg. Inte för att det är världens största, för det är det absolut inte, utan för att den är så personlig. För att jag skriver om problem med barnen, sårig självkänsla och ensamhet.
Och svaret är förstås kluvet. Mest känns det bra förstås, jag menar, det är ändå ett val jag gör. Ingen i världen tvingar mig att blogga. Men så är det också bara jag. Sådan jag är som person. Kallprata med mig mer än fem minuter, och jag kommer försöka avsluta samtalet. Men säg något som är viktigt på riktigt, och du har mig.
Men visst kan det även kännas skavigt. Det finns dagar när jag är är så trasig att jag sitter hopkrupen i sovrummet och bara gråter, och det är knappast de dagarna det skapas inlägg. Nej, det blir i andra stunder, när jag orkar och tror på att jag kan ha något att ge. När livsglädjen och hoppet styr humöret mer än det svarta, kantiga. Överhuvudtaget tror jag att det kan vara svårt att förstå mig, hur jag kan pendla från mörker till glad entusiasm på mindre än ett dygn och möjligtvis är det en liten orsak till att jag är öppenhjärtig. Och kanske berättar jag ännu mer en dag, eller inte.
Men rent allmänt tycker jag att det vore skönt om fler vågade vara transparenta.
Är det bara mitt barn som har svårt att hitta kompisar eller tycker tonåren är en utdragen plåga? Nej, absolut inte, vi har varit oroliga för vår ungdom ett tag nu. Hallå, är det någon annan som tappar tålamodet och blir arg när det är som olämpligast? Hell yes! Vem, mer än jag blir avundsjuk och missunnsam när man scrollar på Insta? Vi, önskar man att ett gäng svarade, vi med!! Vi står inte ut med fler lyckliga leenden och vackra hem. Ge oss verkligheten för fan!
Jag försöker inte påstå att jag har patent på att säga som det är, som tur är finns det många som gör det. Men jag önskar ändå att det fanns ännu fler, också för deras skull. För vi blir mindre ensamma av att dela. Ändå, ibland undrar jag om allt detta öppna kommer hugga mig i ryggen en dag? Men än så länge har det inte gjort det, i nästa inlägg kommer jag tvärtom berätta om en riktigt bra sak tack vare bloggen.
Samt uppmärksamma flera goda saker med sociala medier. Inget är bara svart eller vitt, och tur är väl det. Allra varmaste tack till dig som tittar in. Var snäll mot andra, men glöm inte att ta hand om dig också❤️
Mitt liv 
Att blogga kan vara ett bra sätt att fly verkligheten, att berätta om livet som sådant och det viktigaste – att skriva om precis vad man vill.
Ha en härlig vecka.
GillaGillad av 1 person
Håller med dig, och det är så skönt att det finns alla sorters bloggar, böcker o.s.v. Alla vill inte läsa om andras vardag och/eller problem, och då är det ju bara att låta bli. När jag skrev om öppenhet menade jag i inte bara bloggar utan allmänt, i samtal mellan grannar och vänner, eller två kollegor på jobbet. Ha en fin vecka du med☺️
GillaGillad av 1 person
Tack för ditt öppna hjärta och att du vill dela din smärta! Vackert och värdefullt ❤️
GillaGillad av 2 personer
Och tack snälla Birgitta för din kommentar🙏Ha en riktigt fin Kristi Himmelsfärd🤗
GillaGilla
❤
GillaGilla
❤️
GillaGilla
Jag är ärlig med mitt mörker, med min ångest. Tyvärr har de flesta svårt att hantera det och har slutat att fråga hur jag mår. Detta gör att jag drar mig undan. Orkar inte hålla uppe en mask. Är jag obekväm så får det vara så. Visst får det konsekvenser genom att mitt sociala nät är obefintligt. Hellre ensam än att inte få vara mig själv i alla lägen.
GillaGillad av 1 person
Tråkigt att höra att det får sådana konsekvenser. Bara du vet såklart om det är värt det för dig❤️Och kanske kan din öppenhet även bära frukt, om någon hittar dig genom bloggen🤗Stor kram till dig!!
GillaGillad av 1 person
Jag har vant mig. Har inte ork att dra på mig en mask. Ta mig för den jag är. Allt annat är deras förlust.
GillaGillad av 1 person
Jag förstår dig, det var otroligt länge sedan jag bar en mask bland folk jag kände. Det finns inget ensammare än att vara ensam bland andra. Bättre att vara sig själv❤️
GillaGillad av 1 person
Tack för din blogg och öppna hjärta…
Livet är ju smärtsamt ibland tror inte det finns ngn som klarar sej utan den biten och att dela med sej av livets baksida är till tröst för många, att veta att dom inte är ensamma… Men många vill bara dela med sej av ”glansbilderna” och att allt ska se så perfekt ut… Mitt liv är inte perfekt heller men mycket av det som stundom plågar mej hör till mina vuxna barn o deras liv så då vill jag inte dela med mej utav det…Jag skriver mest om mitt eget och mest blir det förståss om allt som gläder mej i livet kanske mest för att jag är sån…obotlig positiv optimist…Vi är ju alla så olika och det tycker jag om. Jag beundrar alla som vill dela med sej av deras liv och leverne speciellt de som har svårigheter och som kämpar med ngt…såna människor är modiga som vågar visa sin svaga sida också…och som sagt, det hjälper många i samma situation att veta att dom inte är ensamma som känner så. All kärlek till Er alla som delar med Er av det verkliga livet…mitt är också verkligt men bloggen handlar mest om en bråkdel av det.
GillaGillad av 1 person
Tack snälla för din livskloka kommentar🙏🥰Viktigast är ju ändå, som andra påpekat här, att man delar med sig av det man vill och/eller det som känns okej. Du har en trivsam blogg med glimtar ur vardagen, tycker om att titta in hos dig☺️
GillaGillad av 1 person
🤗❤️
GillaGilla
Jag tycker jag är transparent, men väljer ändå att inte berätta om allt. Särskilt inte det som handlar om någon annan, även om det drabbar mig. Så därför blir det inte så privat, även om jag ibland känner att jag vill skriva så gör jag inte det av hänsyn till en 3:e part, de har ju inte valt att blogga, det är mitt val och därför håller jag bloggen kring det som har med bara mig (& Roger) att göra. Det jag skriver om är jag helt transparent kring, men det jag väljer att hålla borta från bloggen tänker jag att ingen kan sakna 🙂 Jag gillar att läsa personliga inlägg och jag tänker att mina reflektionsinlägg i alla fall kan upplevas som mer transparenta kanske. En blandad godispåse hoppas jag min blogg är med varierande ämnen som alla härstammar från mitt verkliga liv. Kram
GillaGillad av 1 person
Precis som jag skrev till Stefan är det tur att det finns så många olika bloggar att välja på, alla vill inte läsa ingående om andras privatliv. Din blogg är jättefin, och verkligen blandad🙏
Att jag skriver även om familjens problem är dels för att de godkänt det, men också för att jag gör det på ett diskret sätt. Inte ens en (eventuellt illvillig) klasskompis ska kunna gå in och få reda på något privat om ett barn är mitt motto. Min drivkraft är att jag själv hämtat kraft från andras erfarenheter när det varit tufft och att jag får mycket fin respons, att det hjälper andra, även föräldrar, när jag väljer att vara så öppen.
Men att stjäla ett citat från Stefan; det viktigaste
är att skriva om det man själv vill! Trevlig helg🤗
GillaGillad av 1 person
Kanske är det så att de som läser en ärlig blogg är vettiga personer, som förstår att med- och motgångar kommer och går och som finner någon form av tröst i att man inte är själv. Har också oroat mig till och ifrån att jag kommer få ”äta upp” det jag skriver, och visst, det kan fortfarande hända men har i alla fall inte hänt ännu de här 15 åren jag bloggat…
Och som du skriver, det är inte i botten man skriver… Vilket kanske är tur, för det är ju en ”falsk” sorts verklighet där med, man behöver lite distans först.
Kram!
GillaGillad av 1 person
Så tänker jag också, de flesta vuxna är ju vettiga, särskilt de som läser bra bloggar😉överhuvudtaget ger det ofta mer fördelar att vara öppen i form av förståelse, stöd och igenkänning. Samt respons som visar att det man skriver hjälper någon annan🙏 Och nej, i botten är det alltför svart, där orkar man inte eller så skulle man skriva saker som man sedan ångrade, som att ingen bryr sig, älskar mig o.s.v, och göra andra ledsna…
GillaGilla