Säg inte detta!

Här kommer en fortsättning på förra inlägget Historier med hopp. Därför att de blir så lästa och uppskattade, och för att sådant som får hjärtan att klappa lite gladare alltid förtjänar att uppmärksammas.

I högstadiet var en av våra ungdomar ganska ensam. I högstadiet!

Då, när det är som viktigast att höra till, eller åtminstone ha en vän. Att fnissa, ha hemlisar och göra saker med. Men hon kom allt som oftast hem och satt på rummet. Det är så plågsamt svårt, även för föräldrar.Man vet att tonåren inte brukar vara någon höjdare, men att gå igenom den utan kompisar. Hon umgicks visserligen med några tjejer i skolan, men…Med tunga steg gick som vanligt en dag uppför trappan för att fråga Hur är det? eller Vill du ha något? Hittade henne febrilt textande, och …såg hon inte ivrig ut?

Mamma, jag har hittat en vän! Hon tycker precis som jag! När jag kommit över rädslan att det skulle vara en ”ful gubbe” eller någon väldigt flyktig bekantskap, kom detta att betyda så mycket för oss. Och så förblev det, i flera år.

Nej, de tyckte inte alltid lika. Och det hände att de kom i hop sig, men inte på något taskigt sätt. Den andra var också ganska känslig, och utanför. Men så fint att de hittade varandra! Ibland träffades de även ”på riktigt”.

Jag vill härmed, liksom i förra inlägget, ge ett ljusare perspektiv på sociala medier och barn/ungdomar. Inte för att jag tycker att de ska ha mer skärmtid än de redan har, för det tycker jag absolut inte. Inte för att tona ner de problem som finns. Men för att belysa att sociala medier även kan vara otroligt betydelsefullt. Och dottern i dag? (för detta har jag tillåtelse att skriva). Hon har vänner, arbete och bor i hop med sin fine pojkvän. Så det jag berättade om ovan är minnen, allt är annorlunda nu.

Om du, kära förälder till ett ensamt barn/tonåring läser detta; de och deras värld är i ständig förändring. Plötsligt, en dag kan något ha hänt. Något bra!

Jag var på en föreläsning en kurator höll om ungdomar för några år sedan. Hon sa bl. a: Några får sin första vän i gymnasiet….Och: Om de har en vän på nätet, säg aldrig att det inte är en riktig vän. För det kan vara den enda som finns.

Ord som gjorde mig klokare. Hoppas att de får betyda något även för dig som kikade in här och behövde dem. Kram!