Sommarljus och själsmörker

När halsen är tjock av tårar, en tyngd i bröstkorgen, ett moln i huvudet som positiva tankar eller glada händelser inte kan påverka. Så kan det kännas när jag verkligen vill vara glad, och även har skäl att vara det. Som i går när jag kom hem från jobbet och syrran, som är på besök från Italien fixat maten och hela köket (och säkert något annat också). Och vi åkte och badade, ett ruskigt kallt dopp visade det sig, ett barn stod på bryggan och grät av kyla…

På hemvägen sjöng vi högt till en låt syrran kallade rivig. Just då kändes det ganska bra. Men en timme senare låg jag ändå och grät, över att jag inte kan ringa pappa mer, och över ett annat mörker som inte hör ihop med pappa, men som samtidigt hör ihop med allt.

Maken kom med te, syrran såg orolig ut och döttrarna undrade vad det var. Åhh, vad skavigt!

Men i dag är en ny dag och jag vet ju att jag kan växla snabbt. Så jag hoppas att insikten att jag går på semester om några timmar ska hjälpa. Samt det faktum att syrran ska göra lasagne och att bästa vännerna kommer för äta den, och ha filmkväll. Till detta har maken köpt ett vin som heter The idiot. Som det förmodligen är bäst att jag inte dricker av, i detta sköra nu. Det blir nog barnens Pepsi Max i stället. Skål, tack och kram till dig som tittade in. Hoppas att du har en fin sommar!