Jag har ett underbart liv på många sätt, jag tycker verkligen det. Det i sin tur beror nog mer på att jag jämför med hur det har varit, än att det faktiskt är bra jämt. Men så är det för oss alla, eller hur? Ingen av oss är ständigt lycklig, eller anser att allt är perfekt. I själva verket vore det en stor förlust, för om vi hade det problemfritt för jämnan skulle vi inte ha någon barometer på vad som verkligen är glädje. Jag grundar som sagt hela min lycka på detta. Jag vet att jag skrivit det förut, men jag har så mycket att glädjas åt. Barn som mår bättre, min egen utmattning som går åt rätt håll, att jag och min man har jobb o.s.v.
Men jag har mycket ångest. Och den ångest som, högst förståeligt, var fastlåst vid barnen för några år sedan, har nu i allt större utsträckning flyttat över till mig. Jag har bloggat om min GAD förut, vilket står för generaliserat ångestsyndrom. För minsta lilla anar man en katastrof runt hörnet, för nära och kära och/eller för sig själv. Någon som inte svara i telefon kan ha blivit överfallen och ligger nu hjälplös någonstans. Huvudvärk kan absolut vara en stroke. Och ont i ryggen kan vara cancer, för det har jag googlat.
Nu har jag ont i ryggen. Och trots att jag vet varför det kom första gången, för några veckor sedan, efter en felaktig belastning, och att jag läst OCH VET att ryggont oftast har andra förklaringar SÅ HJÄLPER INTE DET! Särskilt inte när jag ligger i sängen med värk och påföljande jätteångest. Jag hatar det.
Nu är det söndag morgon och jag är på urdåligt humör. Har redan gjort övningar för ländryggen, och bestämt att jag ska ringa fysioterapeut i morgon. (Vill ringa vårdcentralen också, men det var inte så länge sedan jag hörde av mig dit).
Jag ska även ägna mig åt mitt manus Sommarvarsel, fast jag inte alls har lust. Men så ser veckans skriv-schema ut och då har jag svårt att ändra på det. (Grr)! Jag hoppas att min söndag blir bättre än den känns nu, och att du som tittade in får en fin dag. Kram!
Fint att läsa trots det eländiga.
Vet du om du hade det jobbigt med ångest på det här sättet redan när du var barn eller i tonåren? Eller har det tillkommit senare. Jag har inte ångest på det viset, men oroas återkommande av min 21-årige autistiske sons bekymmer. Han och jag är ensamma här i villan i söderort (Stockholm) sedan storebror flyttade hemifrån.
GillaGillad av 1 person
Ja, jag har i stort sett alltid haft ångest. Vad gäller barn/tonåringar blir det ofta mer hanterbart ju äldre de blir, så jobbigt som jag hade det när jag var ung är det inte i dag. Det fanns faktiskt läkare som inte trodde att jag skulle bli frisk men sedan dess har det hänt mycket och jag lever ett bra liv i dag. Har ju ångest, men de flesta av oss har något att kämpa med.Så det finns massor av hopp och heja heja dig och sonen 🤗🤗
GillaGillad av 1 person
En dag i sänder .. ?? Kram från oss som är på väg till vårt paradis och det enkla livet! ??
Skickat från Outlook för iOShttps://aka.ms/o0ukef ________________________________
GillaGillad av 1 person
Tack🥰Och ha det jättebra i paradiset☀️
GillaGilla
Det är som du skriver om barometern och att vi alla har något att kämpa med. Det tar dock inte bort din verklighet och den ska inte förminskas, det går inte att jämföra med andras upplevelser. Jag tycker det är bra du skriver om dina. Hoppas din måndag blir ljusare! Kram
GillaGillad av 1 person
Tack fina Anna🙏Min måndag blev riktigt bra, hoppas att du får en fin tisdag🤗
GillaGilla