Hela veckan har det varit tyst på bloggen, eftersom jag varit någon annanstans i tanken. Det börjar luta mot utgivning av Vårmörker, på samma förlag som Skuggvinter gavs ut på. Nämligen Visto, där de gör i stort sett allt praktiskt jobb och jag står för kostnaden, men också får största delen av vinsten.
På de böcker jag säljer själv behåller jag hela vinsten, och på dem som säljs via kanaler som Adlibris och Bokus, får förlaget 40 kr/ex, och jag resten.
Jag har skickat Vårmörker till ca 15 traditionella förlag, och fått nej från nästan alla. Eftersom jag vet hur otroligt svårt det är att bli antagen var det inte oväntat, jag har däremot varit besviken över att jag inte fått en enda positiv refusering, alltså någon form av beröm/gillande. När jag berättade det för den lektör jag brukar använda sa hon dock att det verkar ha blivit en trend bland förlagen att knappt ge återkoppling längre.
Så hur känns det? För tillfället har jag ont i magen, för just när jag och min man bestämt oss för att låta Vårmörker bli bok, så larmade varningslampan i bilen att något var fel.
Till råga på allt gjorde den det halva vägen till Stockholm där vi nu befinner oss. Vi kom fram, men vet inte vad det är. Och fredag kväll brukar som bekant inte vara verkstädernas bästa tid.
I dag ska vi fira Halloween med förväntansfulla kusiner, men det kommer alltså inte bara vara deras blodiga ansikten som fyller oss med skräck, utan även resan hem i morgon…
Men om inte bilproblemet blir en katastrofalt kostsam historia, så blir nog Vårmörker bok. Till sist. Nu önskar jag dig som tittar in en riktigt fin helg🍁🎃👻
