Läget

Motionera inne är förmodligen bättre än inget spring alls, får vi hoppas att Yoko och Sötis tycker, som just nu rastas i vår källare.

Och att vila mycket är absolut bättre än att bli ännu mer utmattad. Det sistnämnda gäller mig. Inledde helgen med att skriva på Vårmörker, samt ta en promenad i solen, sedan blev det inte mycket mer.

Jo, jag handlade mat, och åt. Kröp sen i säng, fram till läggdags.

Jag blir besviken på mig själv ibland, för att jag ännu inte lärt mig mina gränser gällande ork. Samtidigt som jag gör mitt bästa för att förlåta mig själv❤️För det är sannerligen inte lätt, eftersom man har olika mycket energi i perioder. En svårighet jag har, som ju även är en välsignad gåva, är att det finns så mycket jag tycker om☺️Jag älskar naturligtvis att skriva! Men jag uppskattar tiden med familjen lika mycket, och jag trivs på jobbet. Även mycket av det vardagliga uppskattas. En tidig morgon med hett kaffe, och ett änglakort, en ljuvlig start🙏Och skogen! Även tvättstugan är nice, särskilt i sällskap med trevliga tankar, och att klappa kaniner förstås💓Att gilla så mycket gör det svårare att stoppa i tid, misstänker jag. Men nu! Ska jag säga hejdå för idag och önska dig som läste en fin dag. Själv ska jag ta en kort promenad, och sen sova. Tjohej😉

Något förskönad bild på sovrummet med hjälp av Insta

Skrivandet, i tid och otid

Efter fyra månaders paus började jag umgås med mitt manus förra veckan. Uppehållet hade med en kortare utbildning att göra, inget annat. Och det var motigt att avstå! Inte bara för att jag saknade mina karaktärer, utan även för att arbetet med Vårmörker varit så segt. Skuggvinter gick inte direkt snabbare, nej, 10 år tog det. Men när jag äntligen blev publicerad, och till och med sa i radio och tidningar att det skulle gå fortare denna gång😃Då kände jag mig kaxig, och glad! Vad kan väl stoppa mig nu, liksom?!

Jo, det kunde utmattningen, och i dess klor är jag forfarande kvar. Även om jag är mycket bättre nu, klarar jag i princip inte en dag utan sömn.

Men för att återgå till skrivandet; fyra månaders paus är väldigt bra när det gäller att få överblick! I våras gjorde jag flera täta genomläsningar, vilket mest resulterade i att jag inte såg skogen för alla träd.

Skogen och alla träd

Precis så kändes det, eftersom jag varje gång ändrade bara LITE grand. På olika saker, och strök olika kapitel, så till slut visste jag inte vilken version som var aktuell, eller vilken jag tyckte mest om…

När jag läst igenom alltihop förra veckan, hade jag den överblicken jag ville ha. Så jag är glad nu?

Jo, först var jag lyrisk. Men nu sitter jag vid datorn igen, antecknar och suckar och tänker mest ”Vad är det här för jäkla härva”?! Och då vet man åtminstone att man är inne i intrigen igen😂🥲KRAM på er! Och tack, som vanligt, för att ni läser❤️

Weekend!

Lördagen inleddes med skrivande på mitt manus Vårmörker, vilken lycka 😊Men sedan blev det ännu bättre, för mina föräldrar kom, och jag och maken åkte till Borås för att bo på hotell! Vi inledde med lunch och shopping. Kläder till oss båda, ovanligt och därför otroligt välbehövligt. Jag unnade mig till och med en ny pyjamas, som ni ser nedan☺️

😴

Väl på hotellet så…slängde vi oss i den sköna sängen och stensomnade. När vi vaknade somnade maken genast om. Det hade jag också behövt göra, för jag var helt rusig av trötthet när det var dags att äta. Men den kyliga septemberluften piggade upp, och hungriga var vi båda två.

Inte den bästa bilden, (trött mobil) men den bästa stunden❤️❤️

De sista åren har tagit mycket på oss, och jag är så himla tacksam över helgen. Och inte bara över den naturligtvis, utan över så mycket💓Som att äldsta dottern efter en längre tids dåligt mående har orkat börja gymnasiet, och trivs🙏Över minstingen (som inte är så liten längre) som utvecklas och vågar, och som leker kurragömma i byn med kompisar om eftermiddagarna. Hoppas och ber innerligt för att allt det goda ska hålla. Och mest av allt är jag lycklig och tacksam idag❤️KRAM!

Hur glad?!

Här sitter jag på jobbet med den lilla ljuslyktan ni ser på fotot, äter ostmackor och är lycklig som bara den☺️

För att jag är utbildad healingterapeut nu, mitt diplom är på väg med posten. För att jag börjat skriva på mitt manus igen

Mys i skrivskrubben

Vi har dessutom fått tid hos veterinären för vaccination av kaninerna (mot gulsot och pest)

Domingo, Yoko och Sötis funderar runt restriktionerna

Håhåjaja…Det är baskemej inte alltid lätt att vara kanin. Inte människa heller, för den delen. Men tänka sig, att idag är det just det. Lätt att vara jag. Det bubblar inuti av glädje.

Till råga på allt är det fredag 😁Hur bra kan det bli egentligen?

Jag tackar dig som kikar in här och läser, och hoppas att du får en fin helg❤️🍁Kram!

Äntligen

Nu, när min utbildning är klar och jag inväntar diplomet, har jag funderat på när det är dags att börja skriva igen. Eller, för att vara korrekt, behöver starten efter fyra månaders uppehåll, vara en genomläsning av manuset.

Och det var just vad jag gjorde igår eftermiddag, och en bit in på kvällen. Helt spontant bestämde jag mig, och fick äntligen hänga med Vårmörker igen🙏Jag visste inte att jag hade längtat så. Det var som att få luft i lungorna. Det var som om jag åter blev JAG❤️

Jag tycker verkligen att det var ett klokt beslut när jag bestämde mig för att pausa skrivandet till förmån för utbildningen. Det var två för stora och kreativa projekt för att orkas och hinnas med samtidigt. Men på samma gång kändes det som att stänga av en del av mig. Not anymore!

Nu är jag vän med mina vilsna, och oroliga karaktärer igen. Inget helande i sikte där, tyvärr…😉Men en del övernaturligt, dock. Så kanske lyckas jag knyta ihop säcken på något sätt. Igår, efter läsningen, hade jag åtminstone hopp om att få ihop ännu en bok. Och med det, mina vänner förklarar jag mig nöjd för tillfället☺️

Kanindrama

Brownie som döpts om till Sötis😍

Lördagen började så fridfullt, och soligt. Jag umgicks en stund med kaninungarna, medan de stora sprang runt i sin hage. Men sedan fick jag ett sms, från en bekant i närheten som förlorat alla sina kaniner på några dagar, i misstänkt kanin-gulsot. Jag har läst om det, vi har tänkt höra av oss till Blå Stjärnan och fråga om vaccinering, men det har liksom inte blivit av.

För den som inte vet vad det är, (det visste inte jag heller innan) är det en sjukdom med snabbt förlopp och dödlig utgång. Den sprids främst från vildkaniner, men även harar, och är extremt smittsam. Mellan kaniner, inget som drabbar katter, hundar eller människor. Eftersom vår bekants kaniner bodde ute, som våra, tog vi snabbt beslutet att flytta in våra ungar till källaren. Sedan åkte vi mot kvällens bio medan vi googlade på symptom och vaccin. Efter att de vaccinerats tar det tre veckor innan de är immuna.

-Tänk om de har munskydd när vi kommer hem ikväll, sa ett av barnen.😷

De stora då? Dem kan vi tyvärr inte flytta in. Inte ens vi, med vårt stora hus, kan ha sju kaniner inomhus. En av döttrarna är dessutom allergisk. Håhåjaja…

Bild här på Domingo när de rastas i…mitt healingrum faktiskt, tillika träningsrum för killarna i familjen. Håhåjaja igen.

KRAM till dig som läste, hoppas att du har en bra start på veckan, och slipper gulsot😒I alla dess former.

Överväldigad…

De sista veckorna har inneburit så mycket förändringar. Sommar börjar sakta övergå i höst, mellanstadiet har blivit högstadiet för killen som blivit tonåring, äldsta dottern har börjat gymnasiet på annan ort, och får åka mer buss varje dag. Till råga på allt har fyra kaniner blivit sju😍😍😍

Jag kommer snart diplomeras, men hoppade ändå på en utbildning till. En som har liknande tema, hos samma lärare. Det är nog, mer än tillräckligt. Av goda ting, det är väldigt viktigt att understryka just det. Och totalt underbart, att vårt liv, som rusat i nedförsbacke de sista två åren , fylls av GOTT, av ljus och hopp🙏💓

Det är bara det att det har dykt upp en sak till. Något som jag tror är jättebra, men som jag tvekar över, främst av ekonomiska skäl. Samtidigt otroligt dragen till det. Så jobbigt att jag nästan önskar att jag inte hittat det…

Ta det lugnt, förhasta dig inte, är säkert ett bra råd. Men tyvärr, i detta läget är det inte jag. Jag kan sucka över att jag är sådan ibland. Men att jag är passionerad, att jag kan vara så drivande och beslutsam att jag vågar hoppa fast jag ofta inte vet hur jag ska landa…Alla steg, och snåriga stigar på vägen. Som har visat sig vara helt rätt, eftersom de lett fram till den person jag är idag. Och det kan jag inte ångra.

Varmaste TACK till dig som läste🤗

Hemska böcker

Läste nyss ut denna

Ofta är det med en liten känsla av sorg jag avslutar en riktigt bra bok. Inte denna gång. Cara Hunter är en rasande skicklig författare, vilket hon verkligen visar i ”All denna vrede” också. Men den är så otäck, och det anar man inte förrän en bit in i handlingen. Den kröp innanför huden på mig, och där har den stannat. Jag kan inte annat än att rekommendera den, men bara om man gillar när det blir riktigt läskigt.

Nu är det dags att börja på ”En främling i mitt hus” istället. Får se om jag får sova med ljuset på i flera veckor, som omslaget lovar😵‍💫

Tur att jag har kaninungarna att distrahera mig med om det behövs.

Gullisar

Och skönt att jag är tillbaka på jobbet igen, efter förra veckans förkylning. Även om jag är trött, och råkade spilla youghurt på arbetströjan nyss…

Önskar dig som läste en fin tisdag, och en fin fortsatt vecka🤗

Världens gulligaste kaniner…

…anlände igår till sitt nya hus, med stor inhägnad trädgård💐🌳☘️Credit till maken som körde sammanlagt fem timmar för att hämta dem. Trots att han tycker att sju kaniner är för mycket 🐰🐰🐰🐰🐰🐰🐰Och jag håller egentligen med, om förnuftet fått komma till tals. Å andra sidan hade livet inte varit kul om man bara gick runt och var förnuftig för jämnan. Och nu är jag så himla glad över att dom är här!

Och det är jag inte ensam om😉 Glad är jag också över alla fina kommentarer jag fick i förra inlägget🙏TACK. Har inte ens svarat på alla, ska göra det i dag. Men först Alvedon, har huvudvärk. Kanske en kort promenad, för min förkylning har gett med sig. Så himla tacksam över det. Så himla tacksam över så mycket i dag. Önskar er alla en riktigt fin helg. KRAM🤗

Om jag är galen?

Ofta, nästan jämt, är jag lycklig över healingutbildningen och allt den fört med sig😍Tron på Gud, änglar och ett Universum som är mer än vi någonsin kan föreställa oss har jag haft med mig länge, men detta! Jag har bland annat upptäckt att jag kan läsa av människor, på distans, sådana jag aldrig träffat, och informationen jag får stämmer i häpnadsväckande hög grad. Gång på gång. Och som sagt, oftast tycker jag att det är fantastiskt. Men ibland ger det mig ångest.

– Tänk om jag håller på att bli galen? sa jag till min man igår. Om jag befinner mig i den här bubblan och tycker det är underbart, men i själva verket har blivit tokig? (Storhetsvansinne? Psykos)?

– Nej då, sa min man lugnt. Det är sån du är.

– Sån vadå? sa jag.

– Du går din egen väg, sa han. Det har du alltid gjort. Och det brukar bli bra.

Lugnande svar, i och för sig. Det mesta jag gör brukar faktiskt vara genomtänkt, och bli bra. Men det är ändå skillnad på att skriva en bok i evigheter med drömmen om att bli utgiven, till att…vad jag nu gör. Och jag vet att många skulle hålla med mig här. Det är det värsta.

En del av mig är lättad över att besökarna har sjunkit drastiskt i antal när jag bytte blogg för ett tag sedan. Och ja, det mesta jag sysslar med brukar vara genomtänkt, men inte allt. Och här håller min man, som just nu bygger ännu en kaninhage, förmodligen med.

Vi fick inga egna kaninungar, som vi ville. Så jag gick med i Facebookgrupperna ”Dvärgvädur” och ”Kaniner som söker nytt hem”. Av ingen anledning alls, egentligen.

Men det fanns väldigt många söta och trevliga kaniner där, visade det sig. Det kunde ha stannat på kika-fronten (?) om det inte var för att jag hittade tre exceptionellt gulliga ungar. Och då blev jag galen (eller om jag nu är det hela tiden). De tre barnen som blivit lovade varsin kaninunge hurrade. Inte min äldste son, dock.

– Det är inte sunt att köpa tre kaniner när man redan har fyra, invände han.

Som om inte vi duger…

– Men här får de i alla fall ett bra hem, försökte jag. Och buren har vi ju redan köpt. Ska den bara stå där då? Min man suckade. Men det hjälps inte. Han får ändå hämta dem imorgon, eftersom jag är dunderförkyld. Ligger nerbäddad i sängen och hör honom uppgivet hamra i garaget, medan två av barnen bråkar om teven i vardagsrummet. (Förbaskade symtom) 🙄😷 Måste nog sova lite nu. Så jag orkar heja på tre nya familjemedlemmar imorgon😅😅😅Hej och hå, och inte från ett blåbärssnår🫐

Ps Om ni tycker att jag är galen behöver ni inte delge mig den informationen just nu, jag är för trött för att orka protestera🤧😉(Och det är jag nog när jag blivit frisk också). Ds