Författare: Louise Baumgärtner

Förra veckan kallades jag till ett möte av chefen. Förstod direkt att det inte var någon god nyhet som väntade, och hade rätt.

Eller, det goda är att det inte är någon fara med min anställning. Det som är tungt är att det kommer bli väldigt stora förändringar i mitt schema, pga. att företag som går dåligt har tvingats säga upp avtal med oss.

Mitt jobb har länge varit en av de få fasta punkterna i mitt liv. Något som bara ÄR, och är stabilt. Ett jobb så invant att jag kan utföra det i sömnen, och därför är rena avkopplingen, mentalt sett. Därför känns denna förändring naturligtvis väldigt ovälkommen.

Efter utmattningen är ovisshet och brist på kontroll över mina dagar en av de saker jag inte tål, så jag har svårt att se något positivt i det.

Något som däremot glädjer mig är att bokningarna gällande energihealingen Emotion Code®️ strömmade in när jag hade mitt öppningserbjudande förra veckan🙏Jag har aldrig fått så många bokningar!! Även fina omdömen trillar in titt som tätt…

Det unika med The Emotion Code®️ är att man arbetar med att frigöra känslor via det undermedvetna, vilket gör att man kan komma åt sådant man glömt, förträngt eller inte vill tänka på.

Och man behöver inte prata om det under sessionen heller, man behöver inte ens vara med. Därför går den också jättebra att göra på barn, djur och glömska äldre!

En annan sak är att man kan arbeta även på sig själv, så det gör jag förstås också, även om jag just nu har fullt upp.

Tack till dig som kikade in och läste, det betyder mycket för mig! Och vill du läsa mer om bl.a. The Emotion Code®️ hittar du hemsidan här🔽

http://healingnaradig.com/

Påsken gled förbi misstänkt snabbt, tycker jag. Det handlades, skalades potatis och ägg, stektes köttbullar, och njöts av sill och diverse röror. Det var en ekonomisk påskbuffé, ändå har vi rester kvar! Problemet med dessa högtider är ju ändå att man ofta köper för mycket…

Äldsta dotterns blåmärken på benen efter trappfallet skiftade färg, och yngstas förkylning slog ut i full blom på självaste påskafton. Men godis orkade hon äta såklart!

På annandag påsk fyllde yngste sonen 15 år🎉❤️Eftersom det handlar om en tonåring är alla former av bilder givetvis förbjudna, så jag lägger ut ett foto på en kanin med vårkänslor istället.

Jag hade bestämt mig för att vara ledig under påsk, men hyrde in äldsta dottern för att hjälpa mig att skapa snyggare inlägg på Instagram. Och se så bra det blev🙏

Några dagar till finns chansen att boka en session med Emotion Code®️ till ett otroligt fint pris! Blir du nyfiken och vill veta mer om denna form av energihealing finns min hemsida här🔽

Hem

Önskar er alla en fin fortsatt vecka🤗

Det där braket kom faktiskt redan innan påsk. ”Jag känner mig lite konstig, sa maken”. Så tog det en kvart och så var han dunderförkyld med feber. Då är han nog bättre till påsk, tänkte jag. Och fixade och trixade lite extra, eftersom han låg nerbäddad.

Ställde in ett möte vi skulle gått på tillsammans, köpte extra näsdukar och extra annat också, det var ju snart påsk och yngsta är världens bästa på att fira högtider. Så jag trängde ner påskägg och fjädrar och grejer bland maten. Vid ostarna stod ett par och diskuterade upprört.

”Jag känner inte för att köpa den, sa mannen. Det säger absolut ingenting om smaken att det är en högtidsost, det kan smaka hur som helst. Cheddar däremot, det känner jag till”.

”Ja, men den kostar 179 kr/kg, så det går inte”, svarade kvinnan. Jag tyckte att båda hade rätt. Sedan tog även jag surmulet en högtidsost fast jag älskar cheddar.

Så kom skärtorsdagen. Maken var lite bättre, och jag på gott humör där jag avverkade Apoteket, Hemköp och Kappahl på väg hem från jobbet. Då ringde yngsta med gråt i rösten. Något hade hänt på skolan. Som tur var hade det pratats om och retts ut tillsammans med lärare och några andra elever, men mitt humör sjönk…När jag kom hem mötte maken mig i dörren för att berätta att vår äldsta dotter fallit nedför en hel trappa i skolan…

Hon måste haft änglavakt ändå, för hon hade bara några blåmärken på benen, även om hon hade ont överallt. Men eftersom hon slagit i huvudet ringde vi 1177. Efter en halvtimmes samtal med en sjuksköterska som checkat av allt möjligt, blev rådet att vi kunde avvakta att söka vård just nu. Vi fick en lista med symptom att hålla koll på men…phu, hon verkar må bra!

Det är även något mer som hänt, men det har jag nog förträngt. Just det, yngsta blev superförkyld i går. Därav skriver jag detta inlägg i ett ganska slitet tillstånd, natten var inte den bästa för henne, och inte för mig heller.

Men, men…nu är det alla fall påskafton och vi ska försöka ta oss igenom denna dag oskadda.

Vilket bör funka för aktivititen ska mest bestå av att leta påskägg i trädgården, och sedan äta upp innehållet i dessa. För övriga familjen.

Jag måste nog städa en del, inser jag, och hänga lite på mina andra bloggar. Jag har ju precis blivit certifierad Emotion Code® Practitioner! Det är en fantastisk form av energihealing som, då den arbetar via det undermedvetna, också med fördel kan användas på barn och djur. Om du blir nyfiken och vill veta mer hittar du all information på min hemsida här:

Hem

Men framför allt önskar jag dig en riktigt Glad Påsk🐣💛Där du är snäll mot andra men inte glömmer bort dig själv!

I går föreslog jag min yngsta att vi skulle inleda påsken genom att äta lite lösgodis medan vi läste i sängen på kvällen. Yngsta, som aldrig hört mig föreslå detta förut, var genast med på noterna!

Solen lyste när vi styrde kosan mot Go Banana. Äldsta dottern väntade i bilen, utrustad med en Geisha chokladkaka. Och papiljotter i håret! Hon hade köpt jättestora gula papiljotter under dagen tydligen och hunnit få i dem medan vi varit inne på Hemköp.

Hursomhelst, jag hade solen i ögonen, sol i själen och allt kändes som insvept i skimmer. Det beror på att jag äntligen är certifierad Emotion Code®️ Practitioner!

The Emotion Code®️, som grundades i USA av dr Bradley Nelson, är i dag är en etablerad metod med tusentals utövare och minst lika många nöjda klienter världen över. The Emotion Code®️ är en form av energihealing som arbetar via det undermedvetna. Det gör att man som utövare även kan jobba på barn, äldre dementa, svårt sjuka och på djur, på ett effektivt och samtidigt skonsamt sätt.

Första gången jag höll boken i min hand hände någonting! Där och då, 17 maj 2021, bestämde jag mig för att bli professionell healer. Nu är jag där, och det enda jag behöver göra är att skriva färdigt texten till presentationen av The Emotion Code®️ för att sedan kunna lägga ut den som en ny tjänst på min hemsida som du hittar här🔽

http://healingnaradig.com/

(Obs, tjänsten finns på sidan nu)

Inte undra på att jag är tossig😉Som grädden på moset fick jag ett telefonsamtal efter att jag och yngsta krupit till kojs med böcker och godispåsar.

– Beteendet är helt förändrat, tjöt någon i luren.

– Va?! sa jag och slutade tugga på min skumma höna. Yngsta spetsade öronen.

– Alltså, hon var ute i går och det gick jättebra! Det har inte gått så här bra på flera år.

Sedan förstod jag: I utbildningen ingick att man skulle göra sessioner på djur, varav jag bl. a. gjort på en häst. En häst som efter detta ändrat beteende! Det var för stort att smälta. Det har jag nog inte gjort än. Men jag har bestämt mig för att det definitivt är värt att firas genom att inhandla fler skumma höns. små spräckliga ägg och skumharar🎉😁Någon mer som längtar till påsken? Kram!

Fredag kväll och jag kröp ner i sängen redan vid åtta. Ligger under en hög med täcken. viftar på tårna och lyssnar på jazz. Och dricker te. Köpte en flaska vitt i går, men det lockar inte alls i dag, tröttheten är för stor.

Denna bok lockar dock, ska börja läsa den så fort jag bloggat klart. Louise Penny skriver så bra att man utan problem förflyttas till hennes, eller rättare sagt, hennes karaktärers värld. Och där vill man stanna så länge som möjligt, trots mord och allt.

Min yngsta kommer om en stund, och ska ligga här och läsa. Just nu är det en serie som heter Norrsken hon avverkar. Väldigt populär tydligen, för det är kö på den på bibblan hela tiden.

Äldste sonen bastar med vänner, äldsta dottern är på väg hem.

Och yngste sonen är i tryggt förvar på sitt rum, hör ljuden från hans TV. I veckan var polisen på hans skola, det som hände kallades en särskild händelse.

På nätterna sover jag alltid med persiennerna halvöppna. Jag vet inte varför jag älskar ljuset av de orange gatlyktorna utanför så mycket. Kanske känslan av att det är rått och kallt ute, men att vi är trygga härinne. Men det är naturligtvis bara en del av sanningen, att göra det mycket enklare än vad det är. Slöjan mellan allt, det trygga och det otrygga är så ohyggligt tunn.

När jag vaknar på nätterna är jag ofta klarvaken direkt, det händer att jag är uppe en liten stund i kylan och blir kall för att somna lättare. Ibland är jag ansatt av ångest, och tankar, andra gånger betydligt mer tillfreds. Men oavsett vad, är det jag har vad jag önskar alla:

Ett varmt hus där det bor människor man älskar. Eller i alla fall en människa om det är vad man vill. Eller ett djur. Ingen borde vara ensam, eller stå ute i kylan.

Ingen borde leva mitt i ett krig. Ingen borde mista sin älskade på ett ohyggligt sätt. Det finns saker som aldrig, aldrig borde hända. Det här inlägget spårade ur känner jag, men det, å andra sidan är ju långt ifrån det värsta som kan ske…Ta hand om er🤗Nu är det dags att börja läsa Ett förbud mot mord, för att knyta ihop detta inlägg. Kram

Vissa dagar skimrar mer än andra, helt klart. I går var en sådan dag. Det började redan på morgonen. Trots att det var -6, så äldsta dottern bad om skjuts till busshållplatsen som ligger några hundra meter bort.

Så det ljusa, glada fladdrade mest i mig, tror jag. Men yngsta hade (nästan) utan gnat gått i väg till skolan en halvtimme tidigare, vilket är ett litet mirakel i sig, särskilt på måndagar!

Och jag kunde skicka i väg min portofolio, fylld av Emotion Code®️ sessioner. Vilket gör att jag snart kommer vara certifierad practitioner. Så skönt! För första gången sen i oktober har jag nu alltså inget kursmaterial hängande över mig, inga fler övningsklienter som väntar.

Jag kände mig väldigt ledig, trots att jag i sanningens namn hade en Soul Realignment®️- läsning inbokad på kvällen. Men den såg jag fram emot☺️

När yngsta kom hem från skolan vände hon i dörren för att leka med vänner. Det var ett litet tag sen, så mitt hjärta tog ett skutt av glädje.

Det ljusa känsloläget har stannat kvar även i dag. Äldsta sonen rapporterade att körläraren sagt att det närmar sig uppkörning. Willys hade sänkt flera av sina priser, märkte jag. Solen lyser. Alla växter hemma har bevisligen inte dött🔽

Kaninerna har vårkänslor. Och jag blev spådd av yngsta när vi tog en promenad nu i eftermiddags. – Hur långt framåt ska jag titta? frågade hon.

– Ehh, sa jag. 2 år kanske?

– Okej, sa yngsta med koncentration i rösten. Sedan blev hon tyst. Jag hörde mängder av småfåglar sjunga i skogen. Plankorna vi gick på just då knirrade lite under oss. En bil hördes på avstånd.

– Ostbågar, sa hon slutligen.

– Va? sa jag.

– Jag ser en påse ostbågar, fortsatte hon med halvslutna ögon. Du äter ostbågar varje helg.

Jag log och tänkte att det lät som ännu en sak att vara glad för. Ostbågar är ju inte det värsta man kan se när man skådar in i framtiden, långtifrån. Alltså finns det all anledning att se framåt med tillförsikt😃

I dag tänkte jag presentera mig själv på ett lite annorlunda sätt än jag brukar på denna blogg.

Jag heter Louise, och bor med man och fyra barn i ett stort hus i en liten by i södra Sverige.

När jag för några år sedan påbörjade min utbildning till healingterapeut var det med förhoppningen om att kunna hjälpa mig själv att läka från en utmattning, och naturligtvis ge healing till mina barn som kämpar med olika svårigheter.

Under kursens gång märkte jag, och andra att jag hade en stark förmåga att ge kännbar healing, samt att jag även kunde läsa av andra människors energier. Då föddes långsamt drömmen om att starta ett andligt företag, och kunna hjälpa andra på ett professionellt sätt. Jag har fortfarande inte vant mig vid att jag faktiskt gör detta i dag, och varenda gång jag får feedback blir jag lika andäktig!

Om jag tittar tillbaka på mitt liv nu, och framför allt på mig själv, borde inte mina förmågor komma som en överraskning, tvärtom. Men det som jag nu har insett, att jag är högkänslig, medial och empat, kallades när jag växte upp för fantasifull, och överkänslig. Jag klandrar naturligtvis ingen i min omgivning för detta, hur skulle de kunnat veta? Och hur skulle jag kunnat förstå?

Att ha sådana gåvor, känns nog ofta som en förbannelse, till man en dag förhoppningsvis förstår vad det är, och kan börja använda det. Om man själv vill, såklart.

Visst hade jag nytta av, och roligt med detta i barndomen. Jag hade länge osynliga hundar som jag var ute och gick med. Och ett helt gäng vättar hemma😊Det som kändes obehagligt i skuggorna om kvällen och skapade en hysterisk mörkrädsla, gjorde jag mitt bästa för att inte tänka på. (Men än i dag är det utbildningen till medium som går trögast, jag är helt enkelt rädd för spöken)…😂

Jag hade vänner, men eftersom jag ständigt kände in andra, hade jag även ett stort behov av att vara ensam. Något som inte gick helt lätt, jag var väldigt omtyckt, bl. a. för att jag var så snäll.

Efter min utmattning har jag återigen valt ensamheten, på ett annat vis än tidigare. Det beror dels på ork, men också på barnen som tar tid och energi. Jag har några få, väldigt goda vänner, och för dem är jag oändligt tacksam.

Men jag har även hittat andra att hänga med; mina guider och änglar! Och jag låter åter min inre värld blomstra.

Att vara medial men inte förstå det, kan lätt kännas som att man överkänslig. Och det är man ju, men inte för att man är svag eller skör, utan för att man har en högt utvecklad medialitet! Man kan även uppleva att man inte passar in, och/eller är lite knäpp.

Och faktum är att för att acceptera att man är medial, måste man vara lite knäpp. Önskar man utvecklas behöver man lyssna inåt, på sig själv, men också på röster och skepnader som många skulle hävda var inbillning, och tro på saker som många andra avfärdar.

Om man ska jobba med healing, vägledning och läsningar, som jag gör nu, då måste man vara allt ovan. Alltså; empat, högkänslig, fantasifull, snäll, inkännande, lite knäpp, och modig! På samma gång!

Förutom att skaffa barn, är starten på mitt företag det läskigaste och häftigaste jag gjort!

Om några inlägg kommer jag att berätta om både väntade och oväntade effekter av healing.

Om du är nyfiken på healing i olika former och/eller funderar på att boka, är du varmt välkommen att besöka min hemsida här🔽

Hem

Önskar dig en trevlig helg där du är snäll mot andra, men inte glömmer bort dig själv🥰

Om jag ska vara ärlig ser jag tyvärr inte alltid fram emot helgen, vilket har med den höga konfliktnivån i familjen att göra. Så man kan säga att det händer att jag lider av torsdagsångest i stället för söndagsvarianten…

Men fredagen var mysig! Vår äldsta var förväntansfull inför dagen med killen hon träffat i några veckor nu. Äldste sonen kom hem i sällskap med två vänner. En stund fylldes huset av musik, fast på en väldigt snäll nivå, innan de gick vidare till byns bastu.

Då ringde makens och mina vänner på dörren.

Jag har känt dem i trettio år, maken några år mindre. Och under hela denna tid har vårt tema varit filmkvällar, med några års paus för spädbarnstid. De senaste åren har vår tradition krönts av ytterligare fasta vanor: Vi äter varma mackor, dricker vitt vin, och de bjuder på bulle till kaffet, som vi intar framför vald film. Filmerna varierar förstås, även fikat, men inte mycket annat. Vår yngsta brukar leka och kela med deras snälla hund en del under kvällen.

Lördagen var ganska lugn. Jag varvade andligt jobb med tvätt, städning och promenad med yngsta. På kvällen låg jag och äldsta dottern utspillda i dubbelsängen och invigde nya och efterlängtade säsongen av You. Hon var fruktansvärt trött efter skolvecka och date. Det gick knappt att prata med henne, vilket orsakade en del bråk, då hon väldigt lätt tänder till. Men stunden framför serien blev bra❤️

Den kvällen hann jag inte läsa, men det gjorde inget, det gjorde jag i söndags i stället.

Måndagen började med skolångest. Men hon kom i väg en del av dagen, och det var hon glad för efteråt, eftersom det var start för ett spännande NO-projekt☺️Jag tycker så mycket om, och känner stort förtroende för hennes pedagog. På eftermiddagen var det dags för något vi båda sett fram emot: Healing av kanin! Jag går en utbildning just nu, som innefattar bl. a. det. Hinner inte berätta om det i detta inlägg, men bifogar följande bild på Mumrik som fick vara första försökskanin, bokstavligt talat:

Oavsett vad som hände under healingen har vi aldrig sett honom ligga så här förut. Han somnade dessutom! Nu tackar jag dig som läste, och önskar dig en fin vecka🤗Om du blir nyfiken på att kika in på min hemsida och läsa mer om healing hittar du den här:

http://healingnaradig.com/

Mina dagar kan se väldigt olika ut, beroende på vad jag har att göra, barnens dagsform och mycket annat. Men här kommer måndagen 13 mars, berättad i ord och bilder:

04.15: Vaknar, för tidigt. Men eftersom jag vet att jag inte kommer somna om, går jag upp, brygger kaffe, slår mig ner vid datorn och påbörjar dagens andliga jobb. Svarar på några mail, och kikar på idéer jag har för kommande inlägg på mina andliga bloggar. Går sedan ner i tvättstugan, förbereder första tvätten och hänger upp det jag inte hann i går.

6.30 Väcker svårväckta barn som inte vill gå upp. Gör frukost till min yngsta, lägger fram hennes kläder, packar gympasäcken. Allt måste underlättas för att det ska gå så smidigt som möjligt. Måndagar har hon mest skolångest🥲Från att huset varit knäpptyst är det nu fullt av barn, och suckar, tjafs, mackor, flingor och ljudet av TV:n breder ut sig över våningen. Någonstans mitt i uppmuntran, mail till lärare om att det åter är en tuff morgon hemma, påminnelse om astmamedicin och tandborstning, får jag igång tvättmaskinen, och fyller på kaninernas vattenflaskor. Flera minus i dag också.

Skolångesten leder till att jag fem i åtta skrapar rutor fort som sjutton, och skjutsar yngsta (ca 250 meter) till skolan. Jag har ont i hjärtat när vi säger hejdå.

8.00-9.30 Eftersom jag och maken var på hotell i helgen kom städningen liksom bort. Passar på att städa vårt sovrum innan mannen kommer hem från sitt nattarbete, samt en snabb omgång med dammsugaren i hall, kök och vardagsrum.

Ber under tiden att det ska gå bra för min yngsta i skolan🙏Maken kommer hem, och lägger sig, kaninerna får vatten och mat, jag tömmer tvättmaskinen och sätter på ännu en tvätt, samt en diskmaskin.

9.30-11.30 Sätter mig vid datorn igen, börjar skriva ett andligt blogginlägg. men blir inte klar. Måste förbereda för kvällens ”Manifestera Mera”- samtal. Det är en kurs jag har, som jag ännu inte hunnit lägga ut offentligt på min hemsida, men ständigt har övningsklienter till.

När julmånaden december kom trodde jag att bokningarna gällande healing och vägledning skulle minska drastiskt, i stället blev de fler, och så har det fortsatt. Jag hör detsamma på de andliga bloggar jag följer. I kristider ökar behovet.

11.30-12.30 Lagar en lätt och förberedd lunch till mig och yngste sonen som för ovanlighetens skulle håller mig sällskap. I sista sekund fick han praktik i byns affär, och berättar stolt att han fått stå i kassan😃Vi firar hans framgångar genom att titta på Leif och Billy medan vi äter.

12.30-14.00 Jag sover. Djupt, inte hela tiden, men tillräckligt mycket för att det ska ha god verkan.

14.00-16.30 Yngsta kommer hem från skolan, det har varit helt okej, rapporterar hon, och jag blir så glad! Hon är också uppåt eftersom jag lovat att vi ska åka till samhället och köpa kläder. Vi ser till kaninerna innan vi åker, ger dem hö och lovar att de ska få gå ut senare.

16.30-18.00 Hemma igen, yngsta är nöjd, jag lite stressad. Kaniner släpps ut i hagen, äter en macka och förbereder sedan för healing kl 17.

Att redogöra för vad som händer här skulle kräva ett helt eget inlägg, men varje gång är unik, varje gång är en prestation, ett hantverk, och även om önskningar och intentioner finns, kan jag aldrig lova eller veta vad som kommer.

Det beror på att det inte är jag som helar, utan har tränat på, och givits förmånen att få vara en kanal för den helande kraften. Om du blir nyfiken på att läsa mer om healing och hur det fungerar, varmt välkommen in på min hemsida:

http://healingnaradig.com/

18.00-20.00 Manifestera Mera-samtalet skjuts upp, klienten avbokar, vilket inte gör något, tvärtom. Som alltid efter en healing är jag både trött och pigg, samt aningens ogrundad.

Hänger lite mer tvätt, pratar med de barn som vill prata med mig (två) och växlar några ord med maken som lagar mat. En mindre konflikt reds upp ganska snabbt (skönt), yngsta är hyfsat tillfreds i dag. Jag städar badrummen och gör i ordning medicinerna till ett av barnen. Får jättefin återkoppling på healingen❤️Kan inte i ord beskriva hur mycket min tillit till den osynliga världen, samt mitt andliga företagande, betyder, men det lyfter mig oerhört mycket.

20.30 Sängdags! Jag och yngsta läser en stund ihop, sedan somnar hon och en liten flik av kvällen är bara min. Ack så kort, men njutbar✨