Författare: Louise Baumgärtner

I torsdags kväll började jag känna mig sjuk. Och i går hade jag uppemot 39 grader. Det var jobbigt, hjärtat dunkade hårt i kroppen och jag var stelfrusen och ångestfylld. Natten blev bättre med hjälp av Alvedon och Iprensa.

I morse mådde jag mycket bättre och satt till och med en stund med mitt manus. Men efter det svek orken mig. Ganska skönt, faktiskt.

Dessutom är jag mitt i en riktigt bra bok, Draggängarna. En lovande debut!

Och nyss läste jag ut en suverän deckare.

Så i dag skulle jag rentav kunna kosta på mig att säga att det är aningens skönt att vara sjuk.

Förresten, på tal om böcker berättade jag nyss att Skuggvinter hade 3.74 i betyg på Goodreads, här kommer en bättre skärmdump på det än i förra inlägget. Hoppas att du som kikade in mår bättre än jag. Trevlig kväll eller dag, beroende på när du läser.

Jag är oändligt tacksam för min familj. När jag var ung var jag så sjuk att jag inte vågade hoppas att ”det vanliga livet” var något för mig. Lyckligtvis hade jag fel.

Jag känner stor tacksamhet över att jag och maken har jobb, att äldsta dottern nyss fick ett vikariat, och att äldste sonen gjorde ett arbetspass för första gången på ett tag i går.

Vi är inte rika, men inte heller fattiga. Att bo i hus var allt jag ville när barnen var små, nu har vi bott i vårt i femton år. Att ha trädgård! Att kunna köpa vinterjackor till barnen utan ont i magen, och julklappar och hälsa på farmor i Nederländerna.

Rikedom eller ekonomisk stabilitet kan se olika ut beroende på vem du frågar, men är att få äta sig mätt, kunna gå till doktorn eller åka på semester självklarheter?Nej och åter nej. Tyvärr🥲

Jag skriver på manus Vårmörker och hoppas och tror att den ska komma ut. Men oavsett vad som händer gjorde Skuggvinter det. Så min dröm är redan uppfylld!

Att jag tror på Gud, änglar och ett välvilligt Universum. Det betyder så mycket för mig, det värmer, tröstar och inspirerar.

Har du några tacksamheter du vill dela med dig av? När vi verkligen börjar tänka efter är de ofta fler än vi tror. Kram och tack för att just du tittade in!

Jag arbetar med manus Vårmörker. Gick upp 06.20 och satt i flera timmar, och likadant har det varit nu på eftermiddagen.

Förra helgen var jag inne på Goodreads och såg att Skuggvinter hade detta betyg. Det muntrade upp.

Hittade även denna recension, skriven av Boktokig (29 dec 2018): Det är hemskt. Det är spännande. Louise Baumgärtner skriver insiktsfullt om destruktiva förhållanden och våldsamma män. Jisses så läskigt det är. Skuggvinter är en bra debutroman som gör mig mörkrädd. Sådant här är mycket mer skrämmande än övernaturliga saker.

I morgon är det Fars dag och hela familjen ska till mamma och äta. Förra året åkte jag ensam, med sällskap av rosor och tårta med blåbärsgrädde. Du blev så glad, pappa, och rörd. Jag har lovat mamma sockerkaka med saffran till kaffet. Efteråt blir det besök i Minneslunden. Gravljusen är redan packade. Saknar dig så, lilla pappa.

05. 40: Vaknar innan klockan, direkt in i en varm och lång dusch. Njuter sedan av kaffet i källaren där jag sätter på en tvätt. Kollar att skolungdomarna vaknat, kokar gröt till mig, och gör en toast åt yngsta. Äter frukost, och antecknar vad som ska göras i dag.

07.30: Allmänna hushållssysslor; in med disk i maskinen, in med rena handdukar i skåpen, hänger upp plagg som måste vara torra i morgon bitti, förbereder inför skrivandet. Maken kommer hem från nattjobbet, vi byter några ord innan han går och lägger sig.

08.15: Börjar skriva på manus Vårmörker i 25-minuters pass, med korta pauser. I en av dessa gör jag första utkastet till detta inlägg.

11.45 Promenad. Musik i lurarna. Många tankar och känslor för tillfället. När jag kommer hem släpper jag ut kaninerna i deras hagar.

13.00 Färdig matlåda till lunchen, så skönt. Couscous med grönsaker, kikärtor och fetaost.

13.45-14.45 Sover. Som varje dag.

14.45 – 15.45 Putsar fönster i köket och i yngstas rum. Kan inte låta bli att sortera i hennes garderob, och hittar då de leggings hon letat efter. Diskar sedan mina viktigaste skrivredskap🔽

15.45. Skriver. Kommer på en otäck idé och blir riktigt uppåt!

17.00 Plock, och prat med familjen, innan de åker till gymet. Ännu en promenad i mörker, suttit så mycket. Dammsuga, fixa något lätt att äta, hänga tvätt. Och lite serie med maken.

21.15 Och nu är det sängdags, eller rättare sagt läsdags. Tillbringat nästan hela dagen ensam. När barnen var mindre var jag aldrig i fred, nu är det totalt annorlunda. Inte alla dagar, men en del, som denna onsdag. Tack till dig som kikade in🙏❤️Hoppas att du mår bra.

Yngsta ringde till jobbet och beställde låtsasblod, och så var Halloween i gång på riktigt. Jag var tacksam över att hennes såriga ansikte bara var fejk, och över allt godis vi köpt.

För i fredags, medan jag och maken lämpligt nog kollade på en läskig serie, knackades det på dörren, och den ena, kusligare än den andra, presenterade sig.

I går gick jag och mamma på minnesgudstjänst i kyrkan där pappa begravdes. Det var stämningsfullt, och tårarna rann. Efteråt värmde kaffe och personalens vänlighet, och när vi väl kom till kyrkogården blev vi på bättre humör när vi lyckades hitta parkering. Och sedan, så vackert!

Stad i ljus, som det sjöngs i kyrkan. Stad i ljus av älskade som inte längre finns här. Du ska veta att vi saknar dig oändligt, pappa. Det finns så mycket vi skulle berätta om du kom tillbaka. Vi skulle krama dig och vi skulle inte, aldrig släppa taget.

Höstlov och yngsta åkte till bästisen för att sova över, medan vår andra skolungdom entusiastiskt och högljutt spelade med kompisen hela kvällen. Jag tryckte i öronproppar när jag skulle sova, och tänkte på det som är viktigt på riktigt när det gäller vänner: Att de finns❤️För vi har i perioder även upplevt motsatsen.

Apropå vänner, så kom makens och mina bästa i lördags kväll. Det gör väl inget om jag ligger i soffan, sa en av dem som hade ont i ryggen. Såklart inte, sa jag, vi kan vara oss själva med varandra. Det har jag sagt till mamma, tillade jag sedan, så det måste stämma. Då sträckte vännen nöjt ut sig och vi kollade på filmen Världens värsta människa. I mina ögon en otroligt oskyldig sådan, en ung kvinna som bara velade lite. Till detta åt vi bullar och drack kaffe, vin och te. Eller, ingen drack allt av detta, men alla drack något.

Höstlov, men de första gastarna ringde på redan i lördags. Därefter garderade vi oss med franska kolor och en stor Haribopåse, som alla (inte jag, tänk tänder) går och smaskar på. Så osaliga andar får nog skynda sig att ringa på innan allt är uppätet. Jag drar mig till minnes när yngsta med kompisar flitigt vandrade byn runt och sa Bus eller Godis för några år sedan. Tills vår tålmodige och snälla granne sa att nu får det minsann räcka…

Höstlov och höstlöv och jag skriver på mitt manus. Går igenom det med lektörens feedback i åtanke, funderar och korrigerar. Det är mörka och spännande tider, på många vis…

De sista dagarna har varit ett riktigt lågvattenmärke. I onsdags började jag dagen hos tandläkaren, och fick höra att tanden bredvid den tand som nyss dragits ut också måste dras ut, eftersom den var så infekterad.

Efter detta besked kastade jag mig in i bilen för att åka till gyn på sjukhuset fem mil bort. Även om jag är tacksam för att jag fick tiden var det en jobbig dag.

I torsdags eftermiddag blev det en konflikt hemma som jag inte riktigt klarade av, utan jag parkerade mig i sovrummet där jag tillbringade kvällen gråtande. Ingen skugga ska falla på min familj, men förmodligen inte heller på mig. Jag känner mig ofta skyldig när jag blir ledsen för vad som ibland, och ibland inte, är småsaker, men jag kan inte hjälpa det.

I fredags var jag först hos psykologen, och på väg till tandläkaren ringde vårdcentralen och sa att jag fått en tid för samtal om klimakteriet, alltså vad man kan få för hjälp om man lider av detta elände. Redan där blev det lite för mycket vårdtider, kände jag.

Sedan misstänker jag starkt att Folktandvården låter sin nya tandläkare träna på mig, för de sista gångerna har det varit två tandläkare i rummet hela tiden. Tanden var f.ö. så krokig att det tog över en timme att dra ut den, tandsköterskan behövde sätta sig och vila några minuter mitt i, och tandläkarna sa att de inte behövde gymma efter arbetsdagen. Dessutom fick jag ett blodigt sår på läppen. Efter detta var jag ännu mer hudlös, bokstavligt talat.

Jag hade en packad väska i bilen, och bitande på blodiga kompresser åkte jag hem till mamma.

Där var det lugnt som i paradiset. När jag slutat blöda och kunnat äta och dricka lite, åkte vi till kyrkogården och sa hej till pappa, morfar och mormor. Det duggregnade, löven låg spridda i en kaskad av färger över vägen och mindre gångar, och mamma visade mig Ljushotellet; massa, massa tända ljus uppe på en liten kulle. Så vackert.

Jag sov i pappas säng, och gick upp tidigt och skrev. Jag vet att jag har lovat att berätta om feedbacken från lektören, och det var ett jättebra utlåtande. Hon tyckte om!! Först blev jag så himla glad över det, och sedan ledsen. Kan inte förklara varför. Sitter återigen med mitt manus, men utan stressig deadline. Kram, och hoppas verkligen att du mår bättre än jag❤️

<

I september gav jag tips på hur du kan vända ditt humör om du vaknat på fel sida, eller något tråkigt hänt, och här kommer några till:

Fake it til you make it Det är inte alltid det funkar, men det kan göra det. Alltså att låtsas som om man var glad.

Och allvarligt talat, vad skulle du göra om du var på gott humör? Gå på träningspasset? Klä upp dig lite extra? Bjuda kollegorna på oväntad fika? Eller höra av dig till väninnan? Listan kan göras hur lång som helst på den lilla extra ansträngning vi ofta gör, för både oss själva och andra, när vi mår bra. Det fina är att om du bara anstränger dig lite grand kan det räcka för att må bättre. Och andra gånger kanske det vänder på hela skutan!

Ring någon. Och det ska helst inte vara någon du bara kan vräka ur dig allt elände över, utan en släkting du inte pratar med så ofta, eller liknande, någon där det krävs att du är lite artig och formell. Även om du vill svara att allt är åt helvete när du får frågan, så säger du något i stil med ”Det knallar på”, eller något liknande, och sedan frågar du hur hen har det?

Även om du helst inte ska ringa din suraste bekant kan det hända att du lägger på luren och upptäcker att det var vilsamt att lyssna på någon annans bekymmer. Kanske tänker du att du har det ganska bra när allt kommer omkring, eller att det var skönt att äntligen ha ringt det där samtalet. Eller började du berätta om något ur ditt liv, något kul, och blev gladare? Grattis i så fall, ibland kan det vara så lätt att skifta sin vibration!

Gör något för dig Beställ parfymen du vill ha! Eller boka en tid hos frisören (om du behöver det förstås). Ta dig tid att gå till biblioteket, och låna en hög. Även om du för tillfället skulle vara så låg att du inte bryr dig kommer det en dag när du njuter av att vara snygg i håret, eller ha en bra bok till hands. Gör du något du skjutit på ett tag kan du dessutom bocka av det på att göra-listan!

Vila från sociala medier  Ja, varför inte? Du slipper sucka olyckligt (eller irritera dig) på harmoniska och lyckliga inlägg.  Är du som de flesta andra tänker du förmodligen med jämna mellanrum att du borde logga ut oftare. Och tada – nu är du off, på alla plan. Var inte förvånad om en skön känsla infinner sig här.

Der var allt för i dag, mina vänner. Har du något tips? Eller provar du måhända något av mina? Berätta gärna i så fall. Kram!

Söndag morgon, feedack från lektören har kommit och blivit läst, men…jag är inte redo att skriva om det än. I stället lade jag ut denna talande (inte) bild på Instagram och Facebook i morse.

En kortis bara, eftersom jag inte har lust att skriva om något annat i dag: Jag har det sista halvåret, eller möjligtvis lite mer, drastiskt minskat tiden på sociala medier. För jag anser att det är en tidstjuv som ger så oerhört lite, men tar mycket energi.

Jag förstår om unga personer inte tycker detsamma, och kanske är jag extra känslig, men för egen del kan jag knappt scrolla 5 minuter, sedan snurrar det i bollen och pulsen har gått upp…Numera kan det därför gå dagar utan att jag besöker Instagram eller Facebook.

Orsaker till att jag besöker Instagram och Facebook ganska ofta trots nämnda orsaker ovan:

Det finns personer och inlägg jag verkligen tycker om och vill ta del av, och det känns fint att ibland kommentera hos nära och kära, samt bekanta. Nackdelen är ju att man i stället översköljs av reklam, vädjanden från hjälporganisationer (full förståelse för just det, vi stöttar flera av dem) samt uppmaningar att följa t. ex. en mamma som just besökt sitt barns gravsten, och jag orkar bara inte!!! Vad tycker du om sociala medier? Hiss, diss eller både och?!

Att blogga brinner jag däremot varmt för. Inte alls den farten, uppkopplingen eller aggressiva flödet där.

https://underbaraclaras.se är en blogg jag och många andra verkligen uppskattar. Utöver alla andra kvaliteter hon har, äger hon dessutom en känsla för stil och mode som få, och det är faktiskt hon som inspirerat mig att bära mer färg. Klänningen på fotot köpte jag nyss (den har ännu finare fall och vackrare nyans i verkligheten) och jag är så nöjd🙏

Sist men inte minst, till utlottningen; Vinnaren av ett signerat ex av Skuggvinter meddelas under dagen. Det betyder att du fortfarande kan tävla. Observera dock att du betalar för portot själv. Skriv en kommentar här om varför du vill läsa, eller maila mig under fliken Om så är du med. Och prenumerera gärna på min blogg, då blir jag glad. Trevlig söndag🤗🍁

Nu har feedbacken från lektören angående Vårmörker kommit, men jag har inte öppnat det än. Har ju nämnt innan att det är skönt att vara ledig från skrivandet medan hon haft mitt manus, att jag putsat fönster, storstädat och röjt. Hade dessutom en lätt förkylning i veckan, som visserligen snabbt vek av men ändå tog energi, så jag är ganska trött.

Men vad blir det nu för helg? För snart kan jag inte låta bli att kika på utlåtandet, och då vet jag att processen hos mig förmodligen sätter i gång igen. Nåväl, fler fönster behöver putsas, så karaktärerna får väl stå ut med att inte få min odelade uppmärksamhet. Eller? Kanske dyker jag ner i mitt manus och glömmer mycket annat.

Något, eller rättare sagt någon, som jag vill ge extra tid är äldsta dottern, som för tillfället bor hemma, då hantverkare tagit över hennes och pojkvännens lägenhet. Så mysigt att ha henne här! I kväll ska hon låna tvättstugan, och då njuter hon nog av att bara ha en trappa till den, i stället för att behöva gå mellan flera hyreshus för att komma dit.

Övrigt? Lite (läs mycket) känslig, märker jag. När yngsta och jag började tjafsa för en stund sedan, drog jag mig undan och så började tårarna rinna. Verkar ha en aldrig sinande sorg inom mig. Och ofta, ofta tänker jag på dig, pappa, både när jag är glad och ledsen. Det är så svårt att förstå att du inte är här längre. Men jag vet att du vakar över oss.

Nu ska jag ut i skogen, innan det blir mörkt. KRAM till dig som tittade in, och kom i håg att du fortfarande kan delta i utlottningen av Skuggvinter. Skriv bara en kommentar här om varför du vill läsa min psykologiska thriller, eller maila mig under fliken Om.