Författare: Louise Baumgärtner

Höstlov och yngsta åkte till bästisen för att sova över, medan vår andra skolungdom entusiastiskt och högljutt spelade med kompisen hela kvällen. Jag tryckte i öronproppar när jag skulle sova, och tänkte på det som är viktigt på riktigt när det gäller vänner: Att de finns❤️För vi har i perioder även upplevt motsatsen.

Apropå vänner, så kom makens och mina bästa i lördags kväll. Det gör väl inget om jag ligger i soffan, sa en av dem som hade ont i ryggen. Såklart inte, sa jag, vi kan vara oss själva med varandra. Det har jag sagt till mamma, tillade jag sedan, så det måste stämma. Då sträckte vännen nöjt ut sig och vi kollade på filmen Världens värsta människa. I mina ögon en otroligt oskyldig sådan, en ung kvinna som bara velade lite. Till detta åt vi bullar och drack kaffe, vin och te. Eller, ingen drack allt av detta, men alla drack något.

Höstlov, men de första gastarna ringde på redan i lördags. Därefter garderade vi oss med franska kolor och en stor Haribopåse, som alla (inte jag, tänk tänder) går och smaskar på. Så osaliga andar får nog skynda sig att ringa på innan allt är uppätet. Jag drar mig till minnes när yngsta med kompisar flitigt vandrade byn runt och sa Bus eller Godis för några år sedan. Tills vår tålmodige och snälla granne sa att nu får det minsann räcka…

Höstlov och höstlöv och jag skriver på mitt manus. Går igenom det med lektörens feedback i åtanke, funderar och korrigerar. Det är mörka och spännande tider, på många vis…

De sista dagarna har varit ett riktigt lågvattenmärke. I onsdags började jag dagen hos tandläkaren, och fick höra att tanden bredvid den tand som nyss dragits ut också måste dras ut, eftersom den var så infekterad.

Efter detta besked kastade jag mig in i bilen för att åka till gyn på sjukhuset fem mil bort. Även om jag är tacksam för att jag fick tiden var det en jobbig dag.

I torsdags eftermiddag blev det en konflikt hemma som jag inte riktigt klarade av, utan jag parkerade mig i sovrummet där jag tillbringade kvällen gråtande. Ingen skugga ska falla på min familj, men förmodligen inte heller på mig. Jag känner mig ofta skyldig när jag blir ledsen för vad som ibland, och ibland inte, är småsaker, men jag kan inte hjälpa det.

I fredags var jag först hos psykologen, och på väg till tandläkaren ringde vårdcentralen och sa att jag fått en tid för samtal om klimakteriet, alltså vad man kan få för hjälp om man lider av detta elände. Redan där blev det lite för mycket vårdtider, kände jag.

Sedan misstänker jag starkt att Folktandvården låter sin nya tandläkare träna på mig, för de sista gångerna har det varit två tandläkare i rummet hela tiden. Tanden var f.ö. så krokig att det tog över en timme att dra ut den, tandsköterskan behövde sätta sig och vila några minuter mitt i, och tandläkarna sa att de inte behövde gymma efter arbetsdagen. Dessutom fick jag ett blodigt sår på läppen. Efter detta var jag ännu mer hudlös, bokstavligt talat.

Jag hade en packad väska i bilen, och bitande på blodiga kompresser åkte jag hem till mamma.

Där var det lugnt som i paradiset. När jag slutat blöda och kunnat äta och dricka lite, åkte vi till kyrkogården och sa hej till pappa, morfar och mormor. Det duggregnade, löven låg spridda i en kaskad av färger över vägen och mindre gångar, och mamma visade mig Ljushotellet; massa, massa tända ljus uppe på en liten kulle. Så vackert.

Jag sov i pappas säng, och gick upp tidigt och skrev. Jag vet att jag har lovat att berätta om feedbacken från lektören, och det var ett jättebra utlåtande. Hon tyckte om!! Först blev jag så himla glad över det, och sedan ledsen. Kan inte förklara varför. Sitter återigen med mitt manus, men utan stressig deadline. Kram, och hoppas verkligen att du mår bättre än jag❤️

<

I september gav jag tips på hur du kan vända ditt humör om du vaknat på fel sida, eller något tråkigt hänt, och här kommer några till:

Fake it til you make it Det är inte alltid det funkar, men det kan göra det. Alltså att låtsas som om man var glad.

Och allvarligt talat, vad skulle du göra om du var på gott humör? Gå på träningspasset? Klä upp dig lite extra? Bjuda kollegorna på oväntad fika? Eller höra av dig till väninnan? Listan kan göras hur lång som helst på den lilla extra ansträngning vi ofta gör, för både oss själva och andra, när vi mår bra. Det fina är att om du bara anstränger dig lite grand kan det räcka för att må bättre. Och andra gånger kanske det vänder på hela skutan!

Ring någon. Och det ska helst inte vara någon du bara kan vräka ur dig allt elände över, utan en släkting du inte pratar med så ofta, eller liknande, någon där det krävs att du är lite artig och formell. Även om du vill svara att allt är åt helvete när du får frågan, så säger du något i stil med ”Det knallar på”, eller något liknande, och sedan frågar du hur hen har det?

Även om du helst inte ska ringa din suraste bekant kan det hända att du lägger på luren och upptäcker att det var vilsamt att lyssna på någon annans bekymmer. Kanske tänker du att du har det ganska bra när allt kommer omkring, eller att det var skönt att äntligen ha ringt det där samtalet. Eller började du berätta om något ur ditt liv, något kul, och blev gladare? Grattis i så fall, ibland kan det vara så lätt att skifta sin vibration!

Gör något för dig Beställ parfymen du vill ha! Eller boka en tid hos frisören (om du behöver det förstås). Ta dig tid att gå till biblioteket, och låna en hög. Även om du för tillfället skulle vara så låg att du inte bryr dig kommer det en dag när du njuter av att vara snygg i håret, eller ha en bra bok till hands. Gör du något du skjutit på ett tag kan du dessutom bocka av det på att göra-listan!

Vila från sociala medier  Ja, varför inte? Du slipper sucka olyckligt (eller irritera dig) på harmoniska och lyckliga inlägg.  Är du som de flesta andra tänker du förmodligen med jämna mellanrum att du borde logga ut oftare. Och tada – nu är du off, på alla plan. Var inte förvånad om en skön känsla infinner sig här.

Der var allt för i dag, mina vänner. Har du något tips? Eller provar du måhända något av mina? Berätta gärna i så fall. Kram!

Söndag morgon, feedack från lektören har kommit och blivit läst, men…jag är inte redo att skriva om det än. I stället lade jag ut denna talande (inte) bild på Instagram och Facebook i morse.

En kortis bara, eftersom jag inte har lust att skriva om något annat i dag: Jag har det sista halvåret, eller möjligtvis lite mer, drastiskt minskat tiden på sociala medier. För jag anser att det är en tidstjuv som ger så oerhört lite, men tar mycket energi.

Jag förstår om unga personer inte tycker detsamma, och kanske är jag extra känslig, men för egen del kan jag knappt scrolla 5 minuter, sedan snurrar det i bollen och pulsen har gått upp…Numera kan det därför gå dagar utan att jag besöker Instagram eller Facebook.

Orsaker till att jag besöker Instagram och Facebook ganska ofta trots nämnda orsaker ovan:

Det finns personer och inlägg jag verkligen tycker om och vill ta del av, och det känns fint att ibland kommentera hos nära och kära, samt bekanta. Nackdelen är ju att man i stället översköljs av reklam, vädjanden från hjälporganisationer (full förståelse för just det, vi stöttar flera av dem) samt uppmaningar att följa t. ex. en mamma som just besökt sitt barns gravsten, och jag orkar bara inte!!! Vad tycker du om sociala medier? Hiss, diss eller både och?!

Att blogga brinner jag däremot varmt för. Inte alls den farten, uppkopplingen eller aggressiva flödet där.

https://underbaraclaras.se är en blogg jag och många andra verkligen uppskattar. Utöver alla andra kvaliteter hon har, äger hon dessutom en känsla för stil och mode som få, och det är faktiskt hon som inspirerat mig att bära mer färg. Klänningen på fotot köpte jag nyss (den har ännu finare fall och vackrare nyans i verkligheten) och jag är så nöjd🙏

Sist men inte minst, till utlottningen; Vinnaren av ett signerat ex av Skuggvinter meddelas under dagen. Det betyder att du fortfarande kan tävla. Observera dock att du betalar för portot själv. Skriv en kommentar här om varför du vill läsa, eller maila mig under fliken Om så är du med. Och prenumerera gärna på min blogg, då blir jag glad. Trevlig söndag🤗🍁

Nu har feedbacken från lektören angående Vårmörker kommit, men jag har inte öppnat det än. Har ju nämnt innan att det är skönt att vara ledig från skrivandet medan hon haft mitt manus, att jag putsat fönster, storstädat och röjt. Hade dessutom en lätt förkylning i veckan, som visserligen snabbt vek av men ändå tog energi, så jag är ganska trött.

Men vad blir det nu för helg? För snart kan jag inte låta bli att kika på utlåtandet, och då vet jag att processen hos mig förmodligen sätter i gång igen. Nåväl, fler fönster behöver putsas, så karaktärerna får väl stå ut med att inte få min odelade uppmärksamhet. Eller? Kanske dyker jag ner i mitt manus och glömmer mycket annat.

Något, eller rättare sagt någon, som jag vill ge extra tid är äldsta dottern, som för tillfället bor hemma, då hantverkare tagit över hennes och pojkvännens lägenhet. Så mysigt att ha henne här! I kväll ska hon låna tvättstugan, och då njuter hon nog av att bara ha en trappa till den, i stället för att behöva gå mellan flera hyreshus för att komma dit.

Övrigt? Lite (läs mycket) känslig, märker jag. När yngsta och jag började tjafsa för en stund sedan, drog jag mig undan och så började tårarna rinna. Verkar ha en aldrig sinande sorg inom mig. Och ofta, ofta tänker jag på dig, pappa, både när jag är glad och ledsen. Det är så svårt att förstå att du inte är här längre. Men jag vet att du vakar över oss.

Nu ska jag ut i skogen, innan det blir mörkt. KRAM till dig som tittade in, och kom i håg att du fortfarande kan delta i utlottningen av Skuggvinter. Skriv bara en kommentar här om varför du vill läsa min psykologiska thriller, eller maila mig under fliken Om.

Så är jag då alltså ledig eftersom manus Vårmörker är på besök hos lektören – och jag har firat på mitt sätt. I tre dagar har jag bara lämnat huset för att gå skogspromenader, i övrigt har jag varit hemma, och städat!

Jag har putsat (en del) av våra många fönster, och tagit i sär mellanglasen där det finns sådana. Vilken skillnad det blir! Jag har städat hela huset, extra noggrant, och skurat trapporna.

I källaren har vi bl. a. ett rum så rymligt att barnen spelade innebandy där när de var yngre. Nu finns ett pingisbord där, samt massa skräp. Eller vänta, plötsligt finns där inget skräp. För jag tog itu med det i går!

Jag har gjort fint i bokhyllan i vardagsrummet, rensat yngstas garderob och posthögen i köket. Här kanske någon vill fråga om det verkligen är att fira, eller som mamma sa Kan du aldrig bara göra ingenting? Jag förstår dessa invändningar. Men alla älskar ju inte att röja och städa lika mycket som jag gör. (Och alla har kanske inte heller gått förbi nämnda göromål tusen gånger, för att i stället skriva manus heller).

Att förvandla stökigt till trivsel är rena terapin i mitt tycke. Och när man suttit vid datorn och grubblat, läst, skrivit och granskat är det otroligt befriande att ”bara vara” fysisk och praktisk. Jag gjorde även ett fynd i skrivskrubben när jag gjorde plats för juldukar och bebislakan som jag hittade när jag röjde i källaren:

15 st Skuggvinter i en kartong!! Jag som varit bekymrad över att jag bara har typ 3 felsignerade ex hemma. Glädjen över det vill jag dela med er, kära bloggläsare, genom att lotta ut en bok. Skuggvinter är en psykologisk thriller som handlar om gravida Alice som dras in i ett skrämmande triangeldrama. Ni kan se några omdömen under rubriken Om här på sidan, och fler på Adlibris och Bokus. (Går öven att lyssna på den).

Lämna en kommentar här i fältet om du vill vinna ett signerat ex av min bok, eller maila mig under fliken Kontakt, och berätta gärna kort varför du vill läsa. Observera att du betalar portot själv till mig genom att swisha 60 kr i förväg (blå påse). Vinnaren meddelas personligen senast på söndag 19 oktober. Lycka till, och ta hand om dig🫶❤️

Nu är mitt manus Vårmörker äntligen inlämnat till lektören, och jag är ganska slut. Och så trött på det, i skrivande stund att drömmen just nu är att lektören inte gillar, utna säger något i stil med Jag är ledsen, men det där känns inte som något att bygga vidare på, Louise. Jag har tyvärr inga som helst förslag på ändringar som kan föra ditt manus vidare i en konstruktiv riktning. Jag föreslår att du börjar på ett nytt”. Och det skulle jag göra – inte.

Hur som helst, eftersom lektören har Vårmörker minst en vecka är jag nu en fri människa! Vad ska jag göra med all tid jag brukar skriva? Jag ska putsa alla våra fönster, det ser jag fram emot, för det blir så fint när det är klart!

Kanske kommer någon i håg att jag fick mängder av familjebilder för ett tag sedan, som jag satte in i fysiska album? Nu finns det tid att skriva i dem. Jag ska också höstboa som bloggaren Underbara Clara skrev om nyss. Redan i går köpte jag några pigga gröna växter, som klarar mörker bra, och i helgen hoppas jag att jag och maken hinner köpa nya gardiner till sovrummet.

På tal om Claras blogg, så landade hennes Hemmets Almanacka för 2026 i brevlådan häromdagen. Förutom gott om plats för egna anteckningar och att-göra, fanns det i 2025 års variant en mängd tips. Är nyfiken på vad som ryms i den nya!

Och så finns det mer tid att läsa. Så imponerad av alla författare som levererar bok efter bok utan att bli knäckta på kuppen. Trevlig helg☺️

Söndag morgon, det hällregnar ute och det jag zoomar in och ut på är mitt manus. Börjar känna mig lite knäpp faktiskt, eller som mina karaktärer. Och åtminstone en av dem är störd. Skriver man en psykologisk thriller så gör man…

Nåväl, deadline, då Vårmörker ska till bokad lektör är onsdag 8 oktober, och det är av den anledningen jag i princip bor vid datorn nu. Har inte tid att skriva ett längre inlägg, men för den som är intresserad, inte tagit del av det innan här på bloggen, eller inte riktigt minns, kommer nedan en s.k. baksidestext där handlingen i Vårmörker presenteras:

Lina och Agnes är tvillingsystrar, men där slutar likheterna. Lina har nyss, tillsammans med sin familj, lämnat storstaden för ett hus på landet, medan Agnes, som arbetar som lokalvårdare i Göteborg är deppig som nybliven singel. Där bor även storebror Olof, fullt upptagen med att klättra uppåt i karriären, samtidigt som han försöker göra sin hustru gravid. En dag får han ett anonymt brev som talar om att han har en skuld, som någon han älskar ska få betala. Men vem? Och vad är det han har gjort? Olof, som fuskat med skatten, vill helst inte gå till polisen. Men breven fortsätter att komma.
Så blir hans Cecilia äntligen med barn, i samma veva som Lina kontaktar honom och berättar att någon smyger runt hennes hus på nätterna. Och Agnes drömmer gång på gång mardrömmar hon inte vill kännas vid.
Ett osynligt nät dras åt runt syskonen som tvingas närmare både varandra och sitt förflutna. Och när alla förstår vem hämnden kommer drabba är det kanske redan för sent.

Som sagt; söndag morgon och det hällregnar ute.

Jag ser ändå fram emot promenaden, då jag får vila från skärmen. En del annat blir det såklart också. Bl. a. ska jag hänga tvätt, och städa några rum, även om maken gjorde en del på den fronten i går hann han inte allt.

Allra varmaste tack till dig som läste, följ mig gärna om du vill, då blir jag glad. Och, det viktigaste av allt, ta hand om dig! Ser du förresten vad jag ser på bilden, en kram från naturen själv?

Onsdag 8 oktober ska manus Vårmörker till bokad lektör. Allt krångel med tänderna har tyvärr gjort att jag halkat efter, jag fick två dagars uppskov, mer kunde lektören inte ge mig.

Så manuset är klart nu? kanske du tänker. Åh nej. Visst är mycket färdigt, nästan alla kapitel finns, och jag är nöjd med hur jag fått ihop det. Men då vissa kapitel är väldigt välskrivna, är andra fulla med små korrigeringar jag vill göra för att t. ex. få ett snyggare språk. Och så är det ju den lilla (inte) saken att Vårmörker ska granskas av en utomstående.

Naturligtvis kommer lektören ha synpunkter på allt från språk till handling, karaktärer, sådant hon tycker är överflödigt och annat hon anser saknas eller kan göras tydligare, putsas till, o.s.v…Sedan återstår ”bara” att bearbeta texten igen. Om det inte fanns deadlines skulle författare nog aldrig bli klara.

Summa summarum; de sista dagarna har jag tillbringat otroligt mycket tid vid datorn. Lite annat har såklart fått plats också. Som serie med maken.

Och i måndags började jag städa köket 06.12. Då var jag på g! Nu är jag lite mer off. Men för tillfället är jag på jobbet, har kafferast, det finns inte en datorskärm i närheten och för det är jag orimligt lycklig🙏

Stort tack till dig som tittade in, ta hand om dig

Jag borde sitta med mitt manus, eftersom det ska till bokad lektör 6 oktober, men det gör jag tyvärr inte…Den sista tiden har all tandvärk, plus tandläkarbesök, tagit så mycket energi.

I onsdags drogs en tand ut, och det var ett drama. Två tandläkare i rummet, en sköterska och 1 1/2 TIMME i tandläkarstolen. Dessutom måste tanden bredvid kanske också tas bort. Det är inte att jag skött mina tänder dåligt, utan att jag biter ihop på nätterna. Framöver ska jag få bettskena och gå i käkledsgymnastik. Vet inte om jag ska skratta eller gråta åt eländet, och om sanningen ska fram har jag gjort både och.

Detta och lite till har frammanat stressen hos mig som jag HATAR, och har svårt att få bukt med. Därtill hade ett av barnen sådan ångest nyss och det var hemskt...

Jag vill bara krypa ner under täcket, vilket f.ö. är min eftermiddagsplan. I natt drömde jag att våra kaniner fått massor av kaninungar, och jag blev så stressad över att ha ännu fler att ta hand om. Och alla såg precis likadana ut…

Saker som är bra: Äldste sonen kom väl hem från Nederländerna i går, och hade haft det så bra! I torsdags träffade jag två goda vänner på café, det var som balsam för själen.

Jag älskar att sitta uppkrupen med maken i soffan och titta på serie om kvällarna, det och läsningen är ett av mina andningshål.

Mitt manus är inte riktigt klart, men jag har åtminstone kommit längre än jag vågade tro innan sommaren. Och det finns ingen som helst tillökning i burarna. Kram på dig som läste, och hoppas att du får en fin helg!