Rymden i mitt rum

Vi trotsade förkylningen och bakterierna igår, jag och min yngsta, och gick till skogs.

Det är så himla vackert nu🍁Att vara i naturen är något av det mest helande jag vet. Och på eftermiddagen, när jag vaknat efter vilan, fick jag veta att jag hade nöjet att bo på hotell☺️Jag bestämde mig genast för att ligga kvar i sängen. Det var bra förutom att det verkade spöka i mitt rum.

– Vill du beställa något från Köksmannen? undrade min unga hotellvärdinna.

– Kokt ägg på smörgås, och kaffe vore gott, sa jag. (Det har gått lite sisådär med kaffeminskandet).

Någon minut senare stack maken in huvudet .

– Vad är det frågan om? sa han.

– Jag bor på hotell, sa jag. Det är väldigt lyxigt. Maken suckade när han hostande stängde dörren. Men sedan hörde jag ändå kaffebryggaren börja gurgla.

Ibland blir jag mer ledsen än annars över att utmattningen fortfarande är så jobbig. Att behöva sova i tid och otid, att ofta överskrida egna gränser av ork, ibland oberäkneliga sådana, andra gånger högst begripliga med facit i hand. Men aldrig lätta att leva efter, när man är mitt i livet och har en ganska stor familj. Att ibland tvingas välja mellan promenad eller handla, att inte orka båda aktiviteter. På en hel dag. Att gå till sängs senast 20.30, vardag som helg, för att må hyfsat nästa dag. Må vara att jag ligger och läser i sängen ett tag, det älskar jag. Och kanske är det just de sista orden jag borde ta vara på. Innan utmattningen älskade jag också att läsa. Men jag gjorde det knappt.

Orsak: Det var inte tillräckligt produktivt, och förresten hade jag inte tid. Som sagts tidigare är det ingen som känner mig som undrar varför jag blev sjuk.

Håhåjaja…Nu har jag tid, när jag vilar dagligen. Att läsa, eller bara stirra i talet, när jag inte orkar resa mig upp. Och vet ni vad, det är också ganska skönt✨Rentav mysigt, som när äldsta dottern kommer med laptopen och vi kollar serie. Jag vill naturligtvis inte försköna något här, det handlar om att hitta ett konstruktivt sätt att förhålla sig till min hälsa. Utmattning är vidrigt på många sätt, och ser olika ut för olika människor. Jag talar bara för mig själv, i detta nu.

Igår berättade jag för min yngsta att jag beställt en rymdlampa. Så på kvällen kan man ligga under en flämtande stjärnhimmel och läsa. Jag bjöd in henne till premiären.

– Va? Är det till DIG? Vad barnsligt, sa hon.

Ja, fast kul🤩Jag kunde inte låta bli att tänka att det skulle jag aldrig ha beställt innan min sjukdom. Att den har hjälpt mig att även finna ro inuti. Och då kan jag plötsligt nå hela rymden, från mitt rum💫😉Ni får hålla med om att det kunde vara värre .