Rymlingen

Jag hade tänkt att skriva ett roligt inlägg, men…Så inleddes lördagen med att jag rymde hem till mina föräldrar, för andra gången på en månad.

I och för sig så skulle man ju kunna skratta lite åt det eftersom jag är 49 år. Men det gjorde jag naturligtvis inte i förmiddags, utan jag grät i stället. Livet är inte alltid lätt, mina vänner, och i stunden kanske man inte hittar de mest konstruktiva lösningarna. Fast..med facit i hand, har jag det bra här!

”Jag tror att du har gått ner”, sa pappa, och så åkte kakfatet fram. Och den gravade laxen, och brieosten, skagenröran, och en bit pizza. Inte allt samtidigt, men som ett resultat av det hela är jag mätt. Och titta här, i den lilla hyllan i mitt gamla flickrum kan man hitta inte mindre än två Skuggvintrar.

Även det gör att man tinar en smula. Det är dessutom väldig ordning här, och rent! Inte alls som hemma hos mig. Diskbänken glänser hela tiden, lagom mycket tomtar står prydligt uppställda på lämpliga ställen, (hemma har de bildat en hotfull trupp i vår yngstas rum) och soporna i mitt föräldrahem bärs ut innan man hinner blinka.

Jag tror att jag skulle kunna leta damm, utan att hitta ett korn. ”Vi har kommit på ett städschema som fungerar perfekt”, sa mamma förra gången jag var här. I wish I could say the same…

Nu blev detta inlägg kanhända lite småroligt ändå, även om jag fortfarande är ledsen över att det blev som det blev i dag. Men i morgon åker jag hem, förhoppningsvis med nya krafter.

Och kanske skrev jag detta inlägg för att dela, även om jag inte delar så mycket. För oavsett om du är glad, deppig, känner dig isolerad eller gillar läget är du i gott sällskap av många, många fler. KRAM🤗❤️