Jag och mitt te…

Louise Baumgärtner

Känner att jag måste kika in för att tala om att även om jag inte bloggat på ett tag har inget förfärligt hänt.

Dels är det så att jag skriver väldigt mycket i mitt företag; blogginlägg och inlägg på Instagram, mail och återkopplingar…

Sedan är det också så att jag ibland är så ledsen att jag knappt vet ut eller in. Jag vet inte riktigt vad det är, men det är ofta en känsla av ensamhet som når ända in i benmärgen.

Sådana dagar blir jag lite varmare inuti bara av att krypa ner i sängen, dricka te, äta en ostsmörgås och läsa.

En riktigt deppig, och bra bok🙏

Detta är en sådan stund, en stund som känns snäll också för att jag slipper göra något mer i dag. Bara ligga under täcket och vänta in äldsta dottern som hämtas av äldste sonen. Hon har träffat en kille som hon påstår inte är en pojkvän fast hon träffar honom stup i kvarten, och jag gillar det inte för vi vet inte vem han är och har endast fått se en suddig bild på honom i profil.

Yngsta dottern har lekt mer med vänner det sista. Det är jag så glad över. Men i övrigt ….vill bara gråta. Det är märkligt hur ensam, isolerad och avskuren man kan känna sig fast man har familj.

Säger jag detta till maken försöker han hitta något bra att säga som att vi måste göra mer saker ihop fast vi inte har tid, och sedan frågar han om jag äter mina hälso- vad det nu heter, tabletter , B 12 osv.

– Hur tröstar man en vegan? Frågade jag honom för en stund sedan när han tittade in i sovrummet.

– Men du är ju inte vegan, du är vegeterian, sa han.

–Soja, soja sa jag och skrattade så att jag nästan grät. Och när han stängt dörren grät jag på riktigt…

Så är det med mig för tillfället. Hoppas vid min gud att det snart blir bättre🥹

Profilbild för Okänd

Publicerad av Louise Baumgärtner

Bloggar om livet som författare.

8 reaktioner till “Jag och mitt te…”

  1. Kanske det är våren, och ljusets återkomst får dej ur balans. Läste om det någonstanns – själv blir jag oerhört trött denna årstid, värre än på hösten då mörkret kommer smygandes. Rosenrot är en bra naturprodukt och vet du vad, ibland får man nog vara litet nere och lessen o ur form, det är väl kroppens sätt att se till så att vi varvar ner oss ordentligt, kanske…. Det kommer nog att småningom bli bra igen, o du känner dej piggare o gladare. Kram!

    Gillad av 2 personer

    Svara

  2. Ibland räcker tiden helt enkelt inte till. Det sägs att man som pensionär har hur mycket tid som helst, men det är en sanning med modifikation.
    Har lärt mig att man inte ska tvinga sig till saker, så känner du att tiden inte räcker till för att blogga varje dag eller varje vecka, låt det ske.

    Visst är det en skön känsla att kunna krypa tillbaks till sängen, läsa en bok eller bara ligga där i tankar. Faktum är att många av mina idéer till blogginlägg och fotosejourer kommer till just i sängen.

    Gillad av 2 personer

    Svara

  4. Förstår precis hur du känner. Vet en till som också gör det. Inte till någon hjälp, men på något sätt är det ändå skönt att veta att andra mår lika illa. Då kan det ju inte vara något unikt fel på just mig.
    Kraaaaaam ❤️

    Gillad av 2 personer

    Svara

Lämna ett svar till gillasvardag Avbryt svar