Hallå, här är jag!

Louise Baumgärtner

Efter flera års känslor av ensamhet av olika orsaker, bl. a. utmattning och familjeproblem, hittade jag ett förslag på en grupp att följa på Facebook, nämligen Väninnor på Facebook 50+

Jag tog mod till mig, gick med och skrev ett inlägg om att jag sökte nya kompisar att prata med, ses på videofika, eller om vi bor tillräckligt nära, kunna ses. Och så började snälla kommentarer och pm dyka upp i mitt flöde. Och för mig känns det som om en ny värld öppnats🙏

Nu vet jag ju inte vad detta kommer leda till såklart men det har redan inneburit ett väldigt givande samtal, och en kommande videofika i slutet av veckan. Jag har faktiskt inte hunnit svara ordentligt på alla pm, men det ska jag såklart.

Och mitt hjärta har börjat sjunga❤️Jag är rörd, men kanske mest lycklig över att jag vågar. Jag har gått runt ett bra tag och saknat att ha tillräckligt med vänner att träffa när andan faller på, och energin finns där.

Som jag skrivit om innan har vitt skilda orsaker gjort mig ensammare än jag vill vara; barnens svårigheter, Covid-åren, min utmattning, en och annan flytt genom livet…

Minst en depression har inte heller gjort det lättare. Visst har jag anat, vetat, att det måste finnas grupper som denna. Men fastnat i tankar som ”vem skulle vilja umgås med mig, tänk om jag inte får något svar och blir ännu deppigare”?

Men nu har jag plötsligt känt mig redo – och vågat!

Det finns så mycket hopp och kraft i att våga tro, så man önskar verkligen att alla vore där – jämt! För det kan vara så ohyggligt svårt att känna tillit, till sig själv och till livet, om man inte gör det….Är så tacksam att jag gör det just nu och hoppas, och ska arbeta på att det varar!

Alla vill vi nog ha minst en kompis

Profilbild för Okänd

Publicerad av Louise Baumgärtner

Bloggar om livet som författare.

10 reaktioner till “Hallå, här är jag!”

  1. Så fint att läsa och så fint att du vågade. Jag vill bjuda in till examensfest men jag är så rädd att folk inte ska vilja komma. Och så kommer jag behöva träffa dom framöver med besvikelsen som en tagg i hjärtat. Fast det behöver ju inte bli så. Det kan bli alldeles fantastiskt istället. Jag måste bara våga. 

    http://hannaskrypin.se

    Gillad av 3 personer

    Svara

    1. Förstår dig fullt ut. Var ganska sårbar när jag bjöd in till 50-årskalas förra året. Det var verkligen inte alla som kunde komma, och så fick jag ställa in kalaset pga en oväntad händelse. Men med facit i hand var jag ändå glad att jag vågade bjuda in.
      Många överlag är ganska upptagna
      , samt att man har lite otur eller tur beroende på vilken dag det är man bjuder in, det kan vara trygga tankar att luta sig mot. Plus att när det väl är kalas betonar man bli glad för dem som kommer och ha trevligt, det är mest innan man är nojig..KRAM🤗🫶❤️

      Gillad av 2 personer

      Svara

  3. Facebook och andra sociala medier får med rätta lite skit ibland, men där finns också mycket bra och trevligt att hämta.

    Kul att du hittat en grupp som du känner dig hemma och bekväm med.

    Gillad av 2 personer

    Svara

    1. Håller med😊Var på en föreläsning om ungdomar och nätet för några år sedan, och då sa hon som föreläste att den totalt ensamma ungdomen som fanns förut nu är svår att hitta, eftersom alla kan hitta någon likasinnad att chatta/prata med online. När min äldsta dotter var mycket själv på högstadiet hade hon kompisar på sociala medier och det betydde mycket för henne, och även för oss🫶

      Gillad av 1 person

      Svara

Lämna ett svar till Hille Avbryt svar