Halvtomt eller halvfullt?

I flera inlägg det sista har jag skrivit om min svåra ångest. Men utmaningar skapar som bekant ofta klokskap. Att vara tacksam för allt som funkar och det man faktiskt har är ett värdefullt och helande redskap när man har det jobbigt.

Så här brukar jag vända på följande:

Varför blir jag aldrig klar med mitt manus?

Jag är så tacksam att jag skriver på ett manus som faktiskt börjar bli klart, även om jag inte riktigt är där än.

Jag orkar inte jobba i dag.

Även om jag är trött är jag så tacksam över att jag har ett jobb som jag trivs med.

Jag påstår inte att man alltid ska vända och vrida på allt, naturligtvis får man känna negativa känslor, det är otroligt viktigt. Men däremot vill jag hävda att det inte är bra att vara där hela tiden.

Självklart ska man vara få ledsen utan att genast försöka tänka positivt

Såvida man inte just drabbats av en tragedi finns det ofta sådant att glädja sig åt. Sådant man kanske alltför ofta tar för givet, som att ha ett hem, att vara älskad, att vara frisk.

När man börjar tänka på det viset upptäcker man ofta att man är oerhört rik. Kommer du på något du inte brukar tänka på, men som gör dig oerhört tacksam? Oavsett så är jag glad att du kikade in och läste❤️

Att tryggt sitta i soffan och titta på serie med min älskling sedan 26 år tillbaka. Det vardagliga myset, inte ska man väl behöva mista det innan man inser vilken gåva det är? Nej, bättre att inse det här och nu!

11 reaktioner till “Halvtomt eller halvfullt?”

  1. Jag känner oerhört stor tacksamhet över familjen 🥰 Att jag har tak över huvudet och får krypa ner under täcket i en varm skön säng varje kväll och äta mej mätt varje dag och har fungerande nöjsam hälsa är väl sådant jag inte tänker på hela tiden men ändå ofta…och allt detta är för mej en stor rikedom ❤️ +så mycket till…

    Gillad av 1 person

  2. Bilden i mitten, vilka färger, vilka mjuka former som svävar, bakgrunden i bilder med tornen och trappor – och så tåren där på kinden! Inte är vi bara det där tomma eller fulla, vi är både och. När jag läser dina meningar så tänker jag på att det där resultatet att bli klar inte är det enda som räknas utan det som pågar under tiden resultatet ”värks” fram- för visst är det lite värk i verksamheten att skriva en bok – eller något annat vi vill få gjort klart.

    Vända och vrida har sitt – och nånstans tror jag – i mitt eget fall vet jag att jag måste – är bra, då kommer tacksamheten och lägger sig bredvid det det som är tungt och tufft.

    För mig har det blivit så att livet är glädjen och det jag strävar med i mitt inre är det som utmanar den glädjen på ett sätt som jag både gillar och ogillar … halvfullt eller halvtomt som din rubrik så tydligt säger!

    Jag har blivit såpas till åren att det mesta har blivit mildare i sin ton, ångesten och känslorna, men det finns ju en liten flicka, en vuxen kvinna inom mig.

    För min del älskar jag vardagen, mitt hem och till och med att det är dyrt att leva!

    Tack för fint reflekterande inlägg som mina reflektioner att rulla in ❣️

    Gillad av 1 person

    1. Och tack Tove för ditt svar🙏Lyckan är inte ett resultat av något, utan även de små val och vägen vi väljer att vandra på väg dit. Tänk en dag där inget dåligt händer, vilken lycka! En trygg vardag att krypa in i, att hämta kraft ur, att vara lugn i. Lycka är så oerhört mycket, och det behöver vi påminnas om. Som citatet; De små stunderna? De är inte små🙏

      Gilla

  3. Jag tror att det är viktigt att trots tragedi och tunga upplevelser också se det som faktiskt kan ge glädje. Det är så klart inte lätt och vi är nog alla olika i hur bra eller rent av om vi kan klara av det. Det har i alla fall för mig varit otroligt avgörande. Jag tar upp en katt i knäet, kryper in i Rogers famn eller går en tur i trädgården. Stannar upp och tar in där jag är just nu, för jag är så mycket mer än smärtan i mitt bröst. Kramar till dig

    Gillad av 1 person

Lämna en kommentar