Något som hjälpt

Vilka som läser vet jag ganska lite om, men ni är så snälla!

Några inlägg om ångest har det varit nu. Jag ser i statistiken hur många som går in och läser, men vet i de flesta fall inte vilka ni är. Ända till ni kommenterar eller hör av er på annat sätt. I helgen kom till exempel ett mail från en person jag inte har en aning om vem det är, men meddelandet innehöll så fina ord om bloggen. Det betyder oerhört mycket!

Hur som helst har jag lovat att berätta vad som hjälpt mig lite när det kommer till GAD (Generaliserat Ångestsyndrom). Helt kort är GAD När systemet går bananas (finns ett beskrivande inlägg med samma namn ca 6 inlägg bakåt) man blir överdrivet orolig väldigt lätt och ofta.

Man ser inte verkligheten klart när man är som räddast, mycket blir förvrängt och otäckare än vad det är

Min psykolog föreslog KBT, och jag hängde på. Första uppgiften var att skriva oros-dagbok, och det är just det som har hjälpt.

Om man läst mina senaste inlägg kan man förmodligen lätt förledas att tro att jag har självinsikt, när jag skämtsamt beskriver min oro. Men det är verkligen en sanning med modifikation. När jag inte är orolig förstår jag att jag bl. a. är hypokondrisk. Men bara till nästa attack av oro.

Rent hypotetiskt skulle jag kunna posta detta, fylla i min oros-dagbok och känna mig nöjd. Men om jag hittar någon fläck eller får ett konstigt, oväntat symptom inom de närmsta timmarna (eller någon när och kär) är all klokhet bortsuddad. Jag skulle typ glömma av att jag bloggat, bli darrig och lätt illamående, googla symptom i stället för att läsa och, i värsta fall, i stället för att sova.

Sen kväll men nattron lyser med sin frånvaro

För varje sak är ny! Och även en hypokondriker kan bli sjuk, det är liksom ingen garanti för att man är frisk. Tyvärr.

Men det som hjälpt är att jag, när jag dagligen måste skriva ner vad som oroar mig i dagboken, ser att det skiftar väldigt mycket, och att inget av det hänt. (Än).

När jag hade hjärtklappning förra veckan kändes det som om hjärtat skulle explodera. Det gjorde det inte. Dotterns oroande huvudvärk gick över. Maken körde inte ihjäl sig på hemvägen från jobbet, trots att han var trött. O.s.v. I själva verket är det mest oroande…att jag oroar mig så mycket. That´s it.

Kort och gott (eller inte så gott) men nu är det dags att öppna nästa dokument på datorn, nämligen manus Vårmörker. Hoppas att du får en fin vecka och stort tack för att du läser🙏

12 reaktioner till “Något som hjälpt”

  1. Läser nog alltid, även om jag inte alltid är så duktig på att kommentera… Har heller ingen exakt aning om hur det känns för Dej med denna diagnos men förstår att det måste vara jättejobbigt och jätte uttröttande. Önskar Dej en fin och glad Måndag och resten av veckan också. Kram!

    Gillad av 1 person

    1. Du behöver absolut inte kommentera, det behöver ingen, för mig är huvudsaken att bloggen blir läst. Är själv inte flitig med att kommentera hos andra. Lusten finns, men orken och tiden saknas ofta. Ha en jättefin vecka!

      Gillad av 1 person

    1. Ja, det kan man verkligen säga. Det tar både på kropp och själ; hjärtklappning, dålig sömn, ont i magen ibland, och ännu skörare än vanligt…Tack för kommentar och sympati, hoppas att du får en fin vecka och vår🌱☀️

      Gilla

  2. Är din oro svårare på våren? Eller är det ingen skillnad på årstid? Oavsett så går det åt massor av energi att grubbla och ta ut allt på förhand, som du ju vet 😉

    Jag och min goda väninna har liknande egenhet ( att ta ut allt på förhand, som dessutom aldrig händer!) 😏 Vi brukar skratta åt egenheten ibland. Men. Allt annat än lätt då man har en dylik period! 😥 Det är komplicerat och omvä(x)lvande att vara en liten människa. Dock ljuvligt och alldeles underbart, däremellan 🙏

    Sköt om dej och kram 😍

    Gillad av 1 person

    1. Vad vackert skrivet och beskrivet🙏Och vad skönt att du och väninnan kan skratta åt det, det är så läkande ❤️Nej, min ångest har väldigt lite med årstider att göra. Däremot hade jag jättesvårt för vår och sommar när jag var yngre, det har lyckligtvis gått över. Kram och ta hand om dig med, Birgitta🤗

      Gilla

  3. Jag tycker det är jätteintressant att läsa om ditt mående. Finner inte alltid orden, men försöker att kommentera ibland i alla fall. Jag är väldigt glad att du fått hjälp med något som hjälper!

    Gillad av 1 person

    1. Tack för din omtanke, det värmer🙏Du behöver absolut inte känna att du ska kommentera, jag är inte så flitig med att kommentera hos andra bloggare, vilket har med tid och ork att göra. Stor kram till dig Anna🤗🌷

      Gilla

Lämna ett svar till Anna i Portugal Avbryt svar